Fler som vill ha bebis 2015/2016?

Längtan: Förstår det! Spännande att se sen vad du gillar.

April14: Låter kanongulligt ju! Såg inte till det setet i webbshopen - har du en bild? Lyllo dig vars sambo gått med på en babylåda! Jag funderar fortfarande på hur jag ska ta upp den saken.

Lite bakgrundsfakta så att ni förstår. Jag brukar vara väldigt orolig och pessimistiskt lagd, är uppfostrad med att man inte ska "utmana ödet" genom att t.ex. se fram emot något, därför att då kommer det värsta att hända. Min mamma, som jag älskar och som varit en bra mamma på andra sätt, har vältrat över sin ångest och sina tvångstankar på mig under hela min uppväxt. Detta har jag mått dåligt av hela livet och levt i ständig rädsla för att jag "har det för bra" och att allting snart kommer att gå åt helvete.

Har dock utvecklats en hel del under mina 3 år med sambon, som är fantastisk och stöttar mig i alla mina försök att tänka mer positivt. För mig skulle att köpa bebiskläder innebära att jag inte låter de negativa tankarna om att jag är infertil skrämma mig. Att de tankarna inte får vinna, att jag har en tydlig agenda och skapar min egen lycka, ser till att få det som är viktigt i mitt liv. Om jag förklarar det så, tror ni att han skulle förstå då? Han brukar ju stötta när jag tänker positivt.

åhh jag känner igen mig i din historia, min mamma är biopolär. har tvångstankar och har väldigt mycket ångest/stress..! jag försöker dock säga till hjärnan att inte tänka så och jag jagskapar mitt liv så som jag vill ha det! mitt svar på din fråga är : ja! utan tvekan

förresten så hittade jag en jättegullig body på hm, visar så fort jag är vid datorn! funderar på att paxa en låda i min byrå till bebiskläder och ta steget att våga fylla den oxå? undrar vad sambon kommer tycka dock :O när ja frågade honom förut vad an tyckte om att jag kunde börja köpa bebiskläder fick jag till svar att jag var knäpp :s så de har ju gjort att jag inte köpt något...

Det är bra! Det gör dig väldigt stark, jag vet att det inte är så lätt alla gånger! *kram*

Min mamma har inte någon så "tung" diagnos som bipolär, däremot återkommande depressioner som började så tidigt att hon fick börja gå på STARK medicin redan i lågstadiet. Mycket neurotisk personlighet och en del OCD-drag som dock blivit mycket bättre. Jag har själv också haft allt detta men lyckats "skaka av mig" det mesta som vuxen.

Har funderat lite på om jag verkligen borde bli mamma, tänk om jag förstör mitt barn på samma sätt? Men jag resonerar som så att jag REDAN SOM 24-ÅRING
1) blivit mycket bättre i mina egna symptom (fortfarande neurotisk men inget sjukligt),
2) genomskådat hur min mors mående och värderingar har förstört för mig,
3) förlåtit henne - därför att hon gjorde så gott hon kunde utefter sin svåra situation,
4) fattat ett medvetet val att inte fortsätta den onda spiralen och tänkt på hur detta ska gå till,
5) haft den stora turen att träffa en glad och positiv man/blivande pappa som hjälper till att balansera såväl genpool som uppfostran.

Jag brukar inte vara en sådan människa som skryter om att jag är så himla mogen. Är nog genomsnittlig för min ålder när det gäller det mesta. Men just detta ovan är jag riktigt stolt över, att jag kommit så långt med att förstå mig själv och därmed kunna ge vårt barn så bra bemötande som möjligt. Tycker mig märka att många som är dubbelt så gamla som jag "upptäcker" sådana här saker efter massor av terapi, när de tyvärr redan har sabbat för den familj de själva skapat.

Vi kan peppa varandra! Tycker inte det är så knäppt i ditt fall, det lutar ju åt att ni ska börja försöka snart och din sambo är ju ändå med och längtar. Jag känner mig knäppare jag, eftersom sambon tänkte hinna fylla 30 innan bebis kommer är det över 1,5 år innan vi ens kan börja försöka. Och jag tror att han kommer att vilja vänta MINST så länge

Mandy89: Hittade bodyn på en tjejs blogg som skrev att den fanns på h&m. 

Storlek 68! 

min pappa är alkolist och det är en av anlednibgarna till att jag inte dricker, samtidigt så vet jag vart min gräns går om jag nu skulle få för mig att dricka. visst nu finns det anlag för alkolism i min släkt och jag skulle nog ha lättare för att bli beroende men jag och min sambo ( som inte dricker speciellt mycket han heller) bestämt oss för att våra barn ska få vetskapen om alkohol och vad det gör med en, vi vill lära dom att man kan dricka alkohol utan att bli så full/ beroende. det jag menar med detta är att så länge du jobbar för det liv du vill ha så ordnar sig sllt, och det är jättebra att u har en så stöttande sambo för det är verkligen inte lätt! tack för dina fina ord förresten

absolut!!! ja jag kan knappt tro det! tänk om ett år är jag kanske mamma?!! MAMMA :D vad tråkigt att han är så inställd på det, typ som att det är ristat i sten :O jag trodde när sambon sa att vi skulle skaffa barn efter min utbildning att det var ristat i sten men sen när det kom fram att jag måste jobba ett år för att få min legitimation och jag sa att antingen skaffar vi barn nu eller om 5-6 år... min sambo blir 23 nästa år och vill vara en ung pappa ( vill ha första barnet inann han är 25) så det sjönk nog verkligen in i honom att det nu eller "aldrig"... när jag tar min examen i juni 2016 vill jag ju inte stå höggravid och sen vara mammaledig, jag vill börja jobba direkt med en färsk examen och då få min legitimation! Jag ska beställa lite kläder sen till mig själv och då kan det nog komma med ett bebisplagg(a) det är så jobbigt när ena partern vill så extremt mycket medan den andra inte känner lika vet ju precis hur det känns, kanske han hinner ändra sig under tidens gång? kom med bra argument till varför det är bättre att skaffa nu än sen? styrkekramar till dig!

åh så gulligt! satt inne på hm's hemsida igår och tittade :P för första gången kändes det inte konstigt hihi! var även inne på kappahls hemsida, älskar deras newbie serie! vill ju handla typ allt dom har och är lite rädd att vissa plagg kommer försvinna innan min plutt kommer... synd att man inte vet om det blir en flicka eller pojke... får köpa könsneutralt så länge :D