• Anonym (Längtan)

    Fler som vill ha bebis 2015/2016?

    Hehe jag vet att det bara är 2013 nu men tiden verkar gå så hiskeligt fort och snart står vi där vid 2015/16..
    Är det fler som jag som är i bebistankar? Just nu studerar jag heltid och med praktik och andra hinder i vägen väljer sambon och jag att vänta tills jag är färdig och har fast tjänst. Även om hjärtat skriker efter bebis så siktar vi in oss på en 2015/16 bebis

    Såg att det fanns en annan tråd men tyckte den vart så full så jag skapar en ny :)

    Välkomna att bolla ideèr , tankar eller bara att skriva av sig, var vänlig och håll en trevlig ton gentemot dina medmänniskor :)

  • Svar på tråden Fler som vill ha bebis 2015/2016?
  • dagg03
    pannkakan87 skrev 2015-01-27 18:39:39 följande:

    Ta ett digitalt! Det är nog säkrast. Eftersom strecket inte är rosa så kan det vara ett spöksstreck men självklart kan du vara gravid!! Ta ett nytt och se om det blir starkare om du inte har ett digitalt. :) Så spännande!


    Tack för att du svarade! :) Jag tror nog att det bara är ett tydligt torkstreck för precis som du säger så ser det inte ut att ha någon färg. Har inte fått så förut på de testen men det kanske var något fel på just det där testet.

    Det är säkert bara symtom på äl som jag har och att det är därför som jag mår lite konstigt.

    Ska testa imorgon också och skulle jag få liknande streck då så köper jag ett digitalt och testar! :)
  • pannkakan87
    dagg03 skrev 2015-01-27 20:01:20 följande:
    Tack för att du svarade! :) Jag tror nog att det bara är ett tydligt torkstreck för precis som du säger så ser det inte ut att ha någon färg. Har inte fått så förut på de testen men det kanske var något fel på just det där testet.

    Det är säkert bara symtom på äl som jag har och att det är därför som jag mår lite konstigt.

    Ska testa imorgon också och skulle jag få liknande streck då så köper jag ett digitalt och testar! :)
    Ja precis! Och blir det inget streck så vänta tre dagar till innan du testar igen. Jag har testat många gånger utan att ens få ett sånt streck så jag är inte någon expert alls! Men när hade du mens sist och när skulle du ha äl denna månad?

    Ägglossningen för mig har också börjat innebära att jag får alla möjliga symtom, det är rätt jobbigt eftersom jag förra gången var supersäker på att jag var gravid. Men nu har jag faktiskt skrivit upp alla symtom jag kände sist så att jag kan titta på det nästa gång jag skulle tro att jag var gravid :P Jag tror det kan vara en bra grej faktiskt för att stanna upp sig själv när man är mitt i leta-symtom-stadiet! Det kommer säkerligen bli så att när jag väl ÄR gravid så kommer jag inte ha ett enda symtom, bara för att jag har så många när jag är skengravid. ;P

    Har du testat igen?
  • dagg03
    pannkakan87 skrev 2015-01-28 11:47:24 följande:
    Ja precis! Och blir det inget streck så vänta tre dagar till innan du testar igen. Jag har testat många gånger utan att ens få ett sånt streck så jag är inte någon expert alls! Men när hade du mens sist och när skulle du ha äl denna månad?

    Ägglossningen för mig har också börjat innebära att jag får alla möjliga symtom, det är rätt jobbigt eftersom jag förra gången var supersäker på att jag var gravid. Men nu har jag faktiskt skrivit upp alla symtom jag kände sist så att jag kan titta på det nästa gång jag skulle tro att jag var gravid :P Jag tror det kan vara en bra grej faktiskt för att stanna upp sig själv när man är mitt i leta-symtom-stadiet! Det kommer säkerligen bli så att när jag väl ÄR gravid så kommer jag inte ha ett enda symtom, bara för att jag har så många när jag är skengravid. ;P

    Har du testat igen?
    Tyvärr så visade testet ingenting idag så nu känner jag mig i princip helt säker på att det bra vara ett torkstreck :/ Men vi har ju egentligen inte börjat försöka än så hade varit konstigt om det tagit sig.

    Men jag förstår verkligen inte varför jag har så ont i brösten, har till och med vaknat på natten av att det har gjort ont när jag lagt mig i ett visst läge (har nog tagit skengraviditet till en helt ny nivå). Men hade det varit ett graviditetssymtom så hade ju ett test visat positivt. Det måste vara pga äl även om jag inte ens verkar ha äl nu. Jag tror att jag ska ha äl nu, men min cykel är lite oregelbunden så jag vet inte exakt. Hade lite symtom på äl direkt efter mens, men det borde ju inte har varit så.

    Jag har också en app där jag fyller i symtom :) Jag tycker också att det är bra att fylla i symtom och kunna jämföra!
  • pannkakan87
    dagg03 skrev 2015-01-28 20:34:03 följande:
    Tyvärr så visade testet ingenting idag så nu känner jag mig i princip helt säker på att det bra vara ett torkstreck :/ Men vi har ju egentligen inte börjat försöka än så hade varit konstigt om det tagit sig.

    Men jag förstår verkligen inte varför jag har så ont i brösten, har till och med vaknat på natten av att det har gjort ont när jag lagt mig i ett visst läge (har nog tagit skengraviditet till en helt ny nivå). Men hade det varit ett graviditetssymtom så hade ju ett test visat positivt. Det måste vara pga äl även om jag inte ens verkar ha äl nu. Jag tror att jag ska ha äl nu, men min cykel är lite oregelbunden så jag vet inte exakt. Hade lite symtom på äl direkt efter mens, men det borde ju inte har varit så.

    Jag har också en app där jag fyller i symtom :) Jag tycker också att det är bra att fylla i symtom och kunna jämföra!
    Så konstigt! Har du haft ont i brösten tidigare under äl?? En del får ju symtom redan efter äl om ägget fäster tidigt eller så. Du har inget skydd nu?
    Jag hade alla symtom utom ömma bröst när jag var skenis sist :P Men jag får bara ont i brösten under ägglossning inte vid mens.
    Min ägglossning känner jag av mycket väl, jag får sjuk molvärk och extremt ömma bröst. (bra när man ska skaffa barn sen för då vet jag ;P) Sen släpper detta efter ungefär 2-3 dagar. Sen har jag ingenting ca två veckor och så kommer mensen och då får jag mensvärk - jobbigast första och andra dagen sen släpper den med. Nu sist hade jag bara mens tre dagar. Jätteskönt! 
  • dagg03
    pannkakan87 skrev 2015-01-28 20:42:12 följande:
    Så konstigt! Har du haft ont i brösten tidigare under äl?? En del får ju symtom redan efter äl om ägget fäster tidigt eller så. Du har inget skydd nu?
    Jag hade alla symtom utom ömma bröst när jag var skenis sist :P Men jag får bara ont i brösten under ägglossning inte vid mens.
    Min ägglossning känner jag av mycket väl, jag får sjuk molvärk och extremt ömma bröst. (bra när man ska skaffa barn sen för då vet jag ;P) Sen släpper detta efter ungefär 2-3 dagar. Sen har jag ingenting ca två veckor och så kommer mensen och då får jag mensvärk - jobbigast första och andra dagen sen släpper den med. Nu sist hade jag bara mens tre dagar. Jätteskönt! 
    Jag har haft lite ömma bröst tidigare vid äl och innan mens men inte så här. Men nu släpper jag det här att jag skulle vara gravid. Syns inget idag heller, så jag är då inte gravid :(

    Jo vi kör utan skydd eller vi kör med avbrutna nu fram tills att vi börjar försöka på riktigt. Men just efter mens brukar vi inte avbryta innan, det borde ju vara nästan helt säkert då. Så jag är ju bara knäpp som ens tänkt att jag skulle kunna vara gravid.

    Dina symtom vid äl låter ju precis som jag har det nu bara att jag har haft det lite längre.
  • dagg03

    Vet inte om det är så många som fortfarande läser den här tråden, då den blivit väldigt inaktiv. Men jag känner att jag behöver skriva av mig lite så skriver här iaf.

    Tycker att tiden går rätt snabbt nu. Jag och min sambo pratade ett tag om att börja försöka redan i februari, men efter mycket tänkande från min sida så kom jag fram till att jag ville vänta lite till. Det var inte enkelt att fatta det beslutet då jag längtar så otroligt mycket men det känns ändå som att det var rätt beslut. Men vi båda längtar mer och mer ju längre tiden går och jag vet ärligt talat inte om vi kommer att vänta så länge till.

    Både jag och min sambo har haft arbetsintervjuer den senaste tiden och förhoppningsvis får vi båda napp snart. Men vi resonerar nog så att det viktiga är att vi har tagit oss in på arbetsmarknaden. Sedan löser sig resten. Jag inser ju att det tyvärr drabbar mig hårdast om vi skaffar barn nu. Det jag menar är att det skulle bli svårare för mig att få jobb under graviditeten osv.

    Jag vet att jag tycker att familjeliv är mycket viktigare än karriär men samtidigt vill jag inte behöva känns att jag har förstört för mig själv. Men ett år borta från arbetslivet gör nog egentligen varken av eller till i längden (vet att en del inte håller med mig om detta). Inom

    två veckor får jag veta om jag får jobbet, om jag får det då kör vi igång. Om jag inte får det så bryter jag väl ihop och kommer igen.

    Det är tyvärr inte någon tillsvidaretjänst så att vänta någon månad innan vi kör igång skulle tyvärr inte underlätta. Det är tidsbegränsad tjänst på sex månader inom det jag utbildat mig till, men jag skulle ha goda möjligheter att få jobba även nästa sommar.

    Jag hoppa att ni andra också börjar snart, eller redan ha börjat! Vore kul att gå in här och läsa att någon plussat :) Trevlig helg alla!

  • Anonym (16-bebis)

    Dagg03: vi har inte börjat ännu. Min man har fortfarande inte fått något nytt jobb så vi väntar på det (han är visstidsanställd nu). Om han får jobb startar vi antingen i maj eller i september. Seg väntan...lycka till med ert jobbsökande!

  • dagg03
    Anonym (16-bebis) skrev 2015-03-20 21:26:48 följande:

    Dagg03: vi har inte börjat ännu. Min man har fortfarande inte fått något nytt jobb så vi väntar på det (han är visstidsanställd nu). Om han får jobb startar vi antingen i maj eller i september. Seg väntan...lycka till med ert jobbsökande!


    Skulle det bli i maj så är det ju inte länge kvar! Egentligen inte länge till september heller! :) Håller tummarna att din man får en tillsvidareanställning snart så att ni kan sätta igång!

    För mig och min sambo som nyligen blivit färdiga med våra utbildningar så känns en tillsvidareanställning tyvärr långt bort :( Skulle lika gärna kunna ta några år. Hade gärna varit i den sitsen men vi är inte beredda att vänta så länge. Vi som utbildat oss så länge borde väl kanske vara klokare än vad vi är, men det finns ingen risk att det skulle bli katastrof så då kanske man inte ska vänta på det perfekta tillfället.

    Jag förstår verkligen varför ni vill vänta men om du har en sgi så gör det väl egentligen ingen skillnad om din man inte har en tillsvidareanställning när ni börjar? Jag förstår ju så klart att det vore en trygghet! :)
  • Anonym (16-bebis)

    Dagg03: det är väldigt låg sannolikhet att han får en tillsvidareanställning inom sitt yrke så det vi väntar på är helt enkelt någon form av ny anställning eftersom hans tjänst tar slut i september och hittar han inget innan dess blir han ju arbetslös, så det känns inte som en bra grund inför att bli gravid även om jag har jobb. Han arbetar med forskning och det är extremt svårt att få en tillsvidaretjänst, både inom privat sektor och inom akademin. För att komma vidare inom akademin behöver han göra en utlandstjänst men bara för att man gör det finns ändå inte någon garanti att få en tjänst när man kommer tillbaka. Det suger verkligen.

    Så vi kommer troligen inte hamna i ett säkrare läge än er eftersom utlandstjänsterna är visstid på 1,5-3 år, men det får vara tillräckligt säkert för oss. Nackdelen är att om han får en sådan tjänst är det som sagt en utlandstjänst och då måste jag säga upp mitt jobb för att följa med om jag inte får tjänstledigt. Det är inget alternativ att bli gravid om han inte har fått en tillsvidaretjänst eller en utlandstjänst. Det hjälper inte att jag har en SGI eftersom vi förr eller senare måste ta tag i hans arbetssituation eftersom han inte kan bo kvar här och hanka sig fram på visstidsanställningar för det blir bara en återvändsgränd . Men OM han skulle få en vanlig tillsvidaretjänst så att vi kan bo kvar hamnat vi istället i en väldigt bra sits, men det är låg sannolikhet för det tyvärr.

  • Anonym (88:an)

    Hej!

    Kul att ni är tillbaka igen :) 


    Det där med jobb är ett gissel... jag har tack och lov fått fast jobb sedan i dec. Så den biten är fixad. Vilket i sig är ett mindre mirakel. Inom min bransch finns inte så många jobb och dom som finns är oftast visstid. Så jag var beredd att byta bransch. Fast till vad vet jag inte. ;) Så det var tur för mig att jag fick den här tjänsten. Nu tänker jag stanna här ett tag och fokusera på familj ist. 

    Just nu håller vi på att städa, städa och städa eftersom tanken är att vi ska sälja nu under våren. Vi vill komma närmare jobb och svärföräldrarna. Så vi letar även lägenhet för fullt och springer på visningar lite titt som tätt. ;) 

    En annan sak som händer nu är att vi ska få en valp :) Nu ÄNTLIGEN löper tiken så  hon ska paras nu i veckan. Så då får vi hem valpen i Aug. 

    Tanken var att vi ska börja bakandet till årsskiftet. För då ska vi ha hunnit att flytta och grunden med den nya hunden är lagd. Jag har tänkt att sluta med p piller i oktober. Så kroppen får en chans att komma på banan igen. Jag hoppas att det ska gå utan större problem. Men det vet man ju aldrig. 

    Hur förbereder ni era kroppar eller har tänkt att förbereda er på att bli gravida? En del tar ju massa tillskott och liknande. Jag har inte så bra koll på vad man bör och inte bör tyvärr. :/ 

    16-bebis: Kan inte din man jobba med något som är inom samma ämne fast inte inom forskning? Skulle han kunna använda dom kunskaper han skaffat sig inom forskningen i ett annat yrke?
    Jag hoppas verkligen att det löser sig med jobb och liknande för er alla. 

  • pannkakan87

    Hej på er. Hör hur tufft ni tycker att det är.Rynkar på näsan Jag känner precis likadant. Trygghet i form av arbete och stabil ekonomi är så himla viktigt för mig med innan jag skaffar barn.
    Just nu kämpar jag på med skolan. Jag har två kurser kvar innan sommaren och sen skriver jag examensarbetet i höst. Efter examen kommer vi att sluta att skydda oss så nu är det mindre än ett år kvar. Som jag längtar
    Något positivt är att jag kommer att få vara ledig mycket i sommar så det gläder jag mig åt. Då ska jag ägna mig åt mysiga saker som kan bli svåra sen när man har en bebis. Ni vet sola, ligga i parken med en bok, träna när jag vill osv. Bara vara ego och försöka njuta av barnlösheten *suck* 

  • Anonym (16-bebis)

    88:an: mycket positivt som händer i ert liv nu, kul! Skönt att du fått fast jobb, har din sambo det också? Låter härligt med en valp, hade gärna haft men min man är allergisk.

    Jodå, han söker inte bara inom forskning utan alla typer av relevanta jobb på olika nivåer (dvs även på "vanliga" företag) men det är tyvärr inte lättare för det. Det är en rävsax för ganska ofta anses han säkert överkvalificerad eller har för lite specifik erfarenhet för tjänsten. Han är ingenjör i botten men det verkar svårt att få vanliga ingenjörsjobb / vanliga jobb överhuvudtaget.

    Jag förstod inte alls att det kunde bli såhär nu. Han tog examen efter finanskrisen och lyckades inte få ett vanligt jobb så han började doktorera, och nu är han doktor men har inte lättare att få jobb nu heller. Han tycker självklart att detta är skitjobbigt och det är sådan ångest för mig också eftersom det ju påverkar huruvida vi kan bo kvar här eller måste flytta. Om han inte lyckas få ett vanligt jobb kommer vårt liv vara lite av en karusell eftersom det kan ta många år innan man får en fast tjänst. Ja, jag är bitter...

  • Anonym (88:an)
    Anonym (16-bebis) skrev 2015-03-21 16:59:33 följande:

    88:an: mycket positivt som händer i ert liv nu, kul! Skönt att du fått fast jobb, har din sambo det också? Låter härligt med en valp, hade gärna haft men min man är allergisk.

    Jodå, han söker inte bara inom forskning utan alla typer av relevanta jobb på olika nivåer (dvs även på "vanliga" företag) men det är tyvärr inte lättare för det. Det är en rävsax för ganska ofta anses han säkert överkvalificerad eller har för lite specifik erfarenhet för tjänsten. Han är ingenjör i botten men det verkar svårt att få vanliga ingenjörsjobb / vanliga jobb överhuvudtaget.

    Jag förstod inte alls att det kunde bli såhär nu. Han tog examen efter finanskrisen och lyckades inte få ett vanligt jobb så han började doktorera, och nu är han doktor men har inte lättare att få jobb nu heller. Han tycker självklart att detta är skitjobbigt och det är sådan ångest för mig också eftersom det ju påverkar huruvida vi kan bo kvar här eller måste flytta. Om han inte lyckas få ett vanligt jobb kommer vårt liv vara lite av en karusell eftersom det kan ta många år innan man får en fast tjänst. Ja, jag är bitter...


    jo just nu är det mycket positiva saker som händer. Men vägen dit var lång. Jag kämpade med att få fast jobb i fem år (på den här orten och ytterligare några år på en annan ort). När jag väl fått det så meddelar företaget att dom ska gå i konken. Så då var det tillbaka på ruta ett. visstid igen under nästan ett år innan jag lyckades få en fast tjänst. Så vägen är lång och slingrig ibland. Men allt går bara man vill. I alla fall vill jag tro det.

    Min man har fast jobb. Tyvärr (måste jag säga) så har han ärvt sin fars inställning till att jobba. Han tror att man ska kunna tjäna stora pengar och inte behöva anstränga sig nämnvärt. Gärna "jobba hemma" och ha massa semester och förmåner. Så han är aldrig riktigt nöjd. Det är något som stör mig så jag kan bli tokig ibland. Jag bara hoppas att han inte ska föra över den inställningen till våra barn. För jag ser att han inte mår helt bra när han går runt och är missnöjd med att chefen kallar till möte kl 8 på morgonen mm. Konstant bitter 5 dagar i veckan är aldrig en höjdare. Men men... 


    Skulle tro att det är som du skriver. Att AG tycker att han är överkvalificerad för de flesta "vanliga" jobb. Jag hoppas att han hittar något så ni slipper känna att allt är osäkert. Det är aldrig roligt. 

  • Anonym (16-bebis)

    88:an

    Roligt att läsa om någon annan som fått kämpa men så att säga kommit ut på andra sidan! Jag känner ibland som på amerikanska filmer när de bara skriker "is this really happening?" för jag fattar faktiskt inte hur vi hamnade i en sådan svår sits. Min man är smart, social, lätt att ha att göra med så det känns nästan overkligt att det är så svårt för honom att hitta ett jobb. Naturligtvis måste det inte vara en perfect match men han vill ju ha nytta av sin utbildning så han kan ju ändå inte ta vilket jobb som helst.

    Han söker allt han hittar som är någorlunda relevant men det blir nog en utlandstjänst ändå för det ser mörkt ut att få jobb i den här regionen och jag är inte intresserad av att flytta inom Sverige. Vet inte hur länge till han ska söka och se om han får ett vanligt jobb innan han tar en utlandstjänst - inte för att de bara sitter och väntar på honom men han kommer få besked om tre utlandstjänster nu innan sommaren och om han blir erbjuden någon av dem är det ju svårt att tacka nej, för vem vet om/när han får ett riktigt jobb här? Usch jag har ont i magen av den här ovissheten och jag kan inte ventilera det med mer än två tjejkompisar för de andra är kollegor och jag vill inte att det ska komma ut på jobbet att jag kanske kommer säga upp mig.

  • dagg03
    Anonym (16-bebis) skrev 2015-03-20 23:48:38 följande:

    Dagg03: det är väldigt låg sannolikhet att han får en tillsvidareanställning inom sitt yrke så det vi väntar på är helt enkelt någon form av ny anställning eftersom hans tjänst tar slut i september och hittar han inget innan dess blir han ju arbetslös, så det känns inte som en bra grund inför att bli gravid även om jag har jobb. Han arbetar med forskning och det är extremt svårt att få en tillsvidaretjänst, både inom privat sektor och inom akademin. För att komma vidare inom akademin behöver han göra en utlandstjänst men bara för att man gör det finns ändå inte någon garanti att få en tjänst när man kommer tillbaka. Det suger verkligen.

    Så vi kommer troligen inte hamna i ett säkrare läge än er eftersom utlandstjänsterna är visstid på 1,5-3 år, men det får vara tillräckligt säkert för oss. Nackdelen är att om han får en sådan tjänst är det som sagt en utlandstjänst och då måste jag säga upp mitt jobb för att följa med om jag inte får tjänstledigt. Det är inget alternativ att bli gravid om han inte har fått en tillsvidaretjänst eller en utlandstjänst. Det hjälper inte att jag har en SGI eftersom vi förr eller senare måste ta tag i hans arbetssituation eftersom han inte kan bo kvar här och hanka sig fram på visstidsanställningar för det blir bara en återvändsgränd smile4.gif . Men OM han skulle få en vanlig tillsvidaretjänst så att vi kan bo kvar hamnat vi istället i en väldigt bra sits, men det är låg sannolikhet för det tyvärr.


    Kul att det blev lite fart i tråden! :) Känner lite då och då att jag behöver prata av mig. Känner dock att jag inte vill berätta allt för nära och kära.

    Vad jobbigt att din man har en sådan svår arbetssituation! Förstår verkligen hur det är, har själv utbildat mig till något "högkvalificerat", men vet inte alls hur jag ska få ett kvalificerat arbete. Att inte arbeta med det man utbildat sig kan ju verkligen förstöra. Det kan även vara svårt att få jobb där ens utbildning inte är ett krav, eftersom att arbetsgivaren tror att man ska sluta direkt man får något bättre.

    Det låter ju bra att ni har en plan! Är man överens så tror jag att det blir väldigt mycket enklare iaf! :) Men det låter lite som att du är beredd att offra din karriär i några år för att din man ska kunna lyckas med sin karriär. Missförstå mig inte, jag tycker inte att det är fel. Om jag var du hade jag ändå behövt veta att min man hade gjort samma sak för mig! Men som sagt jag tycker att ni verkar ha en bra plan! :) Det fungerar ju fint att skaffa barn även om man inte bor i Sverige. Egentligen är det ju ett väldigt bra läge! :)

    Håller tummarna för att din man får en tillsvidaretjänst så snart som möjligt! :)
  • dagg03
    pannkakan87 skrev 2015-03-21 16:41:12 följande:

    Hej på er. Hör hur tufft ni tycker att det är.Rynkar på näsan Jag känner precis likadant. Trygghet i form av arbete och stabil ekonomi är så himla viktigt för mig med innan jag skaffar barn.
    Just nu kämpar jag på med skolan. Jag har två kurser kvar innan sommaren och sen skriver jag examensarbetet i höst. Efter examen kommer vi att sluta att skydda oss så nu är det mindre än ett år kvar. Som jag längtar
    Något positivt är att jag kommer att få vara ledig mycket i sommar så det gläder jag mig åt. Då ska jag ägna mig åt mysiga saker som kan bli svåra sen när man har en bebis. Ni vet sola, ligga i parken med en bok, träna när jag vill osv. Bara vara ego och försöka njuta av barnlösheten *suck* 


    Om jag minns rätt så har jag läst sådant du skrivit i andra trådar och att din situation är väldigt lik min, med enda skillnaden att jag precis blivit färdig med min utbildning.

    Hur tänker du kring jobb? Du skriver att ni ska sluta skydda er efter examen, gäller det oavsett om du har jobb? Jag och min sambo kom fram till att vi skulle börja försöka efter examen. Men jag fick lite "kalla fötter" då jag inte fått jobb ännu. Fick min examen nyss, så det är ju kanske inte så konstigt men ändå.

    Jag tycker att det är svårt att bestämma sig. Vill ju såklart att omständigheterna ska vara bra när jag skaffar barn, men min utbildning gör tyvärr att det finns risk att jag kommer att "hanka" mig fram några år innan jag får ett "kvalificerat" jobb :( Så just nu lutar det faktiskt år att själv bestämma när jag vill ha barn (oavsett allt det andra). I framtiden kommer både jag och min sambo förmodligen ha det bra ställt, men kanske inte det kommande 2 åren. Känns rätt rörigt i huvudet just nu :P Men det är härligt att drömma och längta tillsammans med sin partner iaf!

    Du gör helt rätt i att njuta av allting just nu, oerhört dumt att ägna alltför mycket tid och energi på att tänka och längta! Känner själv att barnlängtan tagit alldeles för mycket tid senaste åren. Men nu när det närmar sig så har det blivit en helt annan sak, det är mycket mer positivt nu! :) Gör allting du vill i sommar och njut av din tid! :)
  • Anonym (16-bebis)
    dagg03 skrev 2015-03-21 19:23:16 följande:

    Kul att det blev lite fart i tråden! :) Känner lite då och då att jag behöver prata av mig. Känner dock att jag inte vill berätta allt för nära och kära.

    Vad jobbigt att din man har en sådan svår arbetssituation! Förstår verkligen hur det är, har själv utbildat mig till något "högkvalificerat", men vet inte alls hur jag ska få ett kvalificerat arbete. Att inte arbeta med det man utbildat sig kan ju verkligen förstöra. Det kan även vara svårt att få jobb där ens utbildning inte är ett krav, eftersom att arbetsgivaren tror att man ska sluta direkt man får något bättre.

    Det låter ju bra att ni har en plan! Är man överens så tror jag att det blir väldigt mycket enklare iaf! :) Men det låter lite som att du är beredd att offra din karriär i några år för att din man ska kunna lyckas med sin karriär. Missförstå mig inte, jag tycker inte att det är fel. Om jag var du hade jag ändå behövt veta att min man hade gjort samma sak för mig! Men som sagt jag tycker att ni verkar ha en bra plan! :) Det fungerar ju fint att skaffa barn även om man inte bor i Sverige. Egentligen är det ju ett väldigt bra läge! :)

    Håller tummarna för att din man får en tillsvidaretjänst så snart som möjligt! :)


    Nej, jag vill inte heller diskutera barnplanerna med andra, förutom en vän som vet. Ja jag är motvilligt beredd att "offra" mitt jobb ett par år för att min man ska kunna komma någon vart efter sin långa utbildning, men jag har inget direkt karriäryrke heller (dock universitetsutbildad) utan tror att jag har lättare än han att få ett nytt jobb när/om vi kommer tillbaka (om jag inte får tjänstledigt). Min man tycker att det är jobbigt att det är såhär så det är inte så att han bara förutsätter att allt är på hans villkor.

    Håller inte riktigt med om att det är ett bra läge men det är som det är och om vi ska utomlands kommer jag nog försöka bli gravid så fort som möjligt för det känns sent att vänta tills vi eventuellt kommer tillbaka för då lär jag vara 33-34. Känns dumt att vänta så länge för man lär ju få ångest om man sedan får svårt att bli gravid. Allra helst hade jag förstås velat att han fick en vanlig tillsvidareanställning på ett företag men man får göra det bästa av vad det blir.

    Hoppas du hittar ett jobb! Finns det mycket att söka? Har din respektive jobb?
  • pannkakan87
    dagg03 skrev 2015-03-21 19:42:04 följande:
    Om jag minns rätt så har jag läst sådant du skrivit i andra trådar och att din situation är väldigt lik min, med enda skillnaden att jag precis blivit färdig med min utbildning.

    Hur tänker du kring jobb? Du skriver att ni ska sluta skydda er efter examen, gäller det oavsett om du har jobb? Jag och min sambo kom fram till att vi skulle börja försöka efter examen. Men jag fick lite "kalla fötter" då jag inte fått jobb ännu. Fick min examen nyss, så det är ju kanske inte så konstigt men ändå.

    Jag tycker att det är svårt att bestämma sig. Vill ju såklart att omständigheterna ska vara bra när jag skaffar barn, men min utbildning gör tyvärr att det finns risk att jag kommer att "hanka" mig fram några år innan jag får ett "kvalificerat" jobb :( Så just nu lutar det faktiskt år att själv bestämma när jag vill ha barn (oavsett allt det andra). I framtiden kommer både jag och min sambo förmodligen ha det bra ställt, men kanske inte det kommande 2 åren. Känns rätt rörigt i huvudet just nu :P Men det är härligt att drömma och längta tillsammans med sin partner iaf!

    Du gör helt rätt i att njuta av allting just nu, oerhört dumt att ägna alltför mycket tid och energi på att tänka och längta! Känner själv att barnlängtan tagit alldeles för mycket tid senaste åren. Men nu när det närmar sig så har det blivit en helt annan sak, det är mycket mer positivt nu! :) Gör allting du vill i sommar och njut av din tid! :)
    Jag kommer att ha anställning redan innan examen som läget ser ut idag. Förskolorna slåss om oss nyexade förskollärare och jag kommer kunna välja och vraka bland jobben så jag har turligt nog inte det bekymret.

    Jag förstår ditt dilemma och hoppas att ditt drömjobb dyker upp snart! Ibland så tror jag att man bara får kasta sig ut och köra på.. Sen löser sig nog det mesta ska du se. Men samtidigt förstår jag din oro och har själv ett stort behov av trygghet för att våga mig in i det här nya som graviditet och familjeliv faktiskt är. Jag menar det är läskigt och tufft utan en massa arbets- och ekonomibekymmer!

    Mitt dilemma är nog snarare att det kanske vore mer "passande" om jag hade väntat några månader extra innan jag blev gravid. Du vet för att kunna visa framfötterna på jobbet, vara engagerad och duktig. Jag vet ju inte hur jag kommer att må i min graviditet men jag vet ju att många mår pyton de första månaderna. Jag vill ju inte heller att alla ska få reda på en eventuell graviditet med en gång och det kan vara svårt att dölja spyor osv. Som du ser så oroar jag mig över saker jag inte har en chans att styra över. Men alltid ska en hitta nåt att grubbla över. ;P

    Hur länge kan du klara av att vänta med att starta bebisverkstaden om det inte dyker upp något jobb?
Svar på tråden Fler som vill ha bebis 2015/2016?