Fler som vill ha bebis 2015/2016?

Jag hoppas och hoppas på att det är något på G nästa jul. ;) Vi får se då.

Vi firade jul här hemma hos oss för två år sedan med bara min familj. Det var jätte mysigt och vi hade trevligt i hela tre dagar. I år verkar det som att mina föräldrar inte är så pigga på att åka dom där milen.
Så då får vi åka dit ist. Problemet är bara att det blir så omständigt. Vi kan inte bo hemma hos mina föräldrar utan måste boka hotell. Min mosters hund (som vi i bästa fall ska fira jul hos) vaktar sin matte och gör utfall mot våran hund. Så vi måste lösa det på något sätt. humm....
Hemma hos mina föräldrar kan man inte vara. Av flera anledningar. 

Men jag hoppas att vi iaf kan fira jul med min familj och min moster med familj. Och att det blir någon form av fika med pappas bröder med familj. Iaf någon av bröderna. Vi får se. Det känns lite bättre idag åtminstone. Jag har fått smälta besvikelsen att min morfar prioriterar andra saker framför mig. Sist jag såg honom var i början på juni.... det är nog det som gör mest ont tror jag. 

Tack för peppen! Guld värt i grå dagar :)

Hej alla! Vill bara skicka lite pepp till alla som också längtar! :) Tänk vad tiden går fort ändå! Iaf jag börjar känna att jag ser slutet på tunneln, nu är det bara några månader kvar tills jag och min sambo ska börja försöka! Som jag minns det så är det flera av er som också ska börja till våren!

Jag hoppas att jag och min sambo kan börja redan i februari, men det beror lite på hur det blir med jobb och så. Men absolut senast innan sommaren kommer vi iaf att börja! :) Det allra bästa är att min partner också börjat prata om det en hel del. Senast idag, när jag pratade om bröllop så sa han "vi ska väll skaffa barn först?". Ganska nyligen sa han att han också har börjat längta efter barn. Det känns så fint att vi numera kan längta tillsammans. Tidigare har det känts som om jag varit jobbig när jag velat prata om det, men nu får han också ett leende på läpparna.

Hur går det för er? Hur känner ni med längtan?

Dagg03:

Precis, jag har funderat fram och tillbaka om barn i ca två år så nu när det troligen är max ett halvår kvar så känns det lite overkligt faktiskt. Fint att din kille också längtar! Min man är mer neutral, han vill men längtar inte - i andra omständigheter hade han nog gärna kunnat vänta flera år till. Vi hoppas ju börja tidigast i januari och senast i juni. Vi väntar som sagt på besked om min mans jobb men vet inte om vi kommer börja så tidigt som i januari även om vi fått positivt besked om jobbet. Detta eftersom vi inte kommer flyga till USA förrän tidigast till midsommar och jag är lite nervös över att inte bli insläppt i USA om jag är uppenbart gravid.

Har läst på nätet både om folk som blivit insläppta utan problem men även folk som blivit nekade så det är ju en risk jag inte vet om jag vågar ta. Jag MÅSTE ju bli insläppt med min man. På ett sätt skulle jag vilja vara några månader in i graviditeten eftersom jag allra helst vill hinna bli gravid igen och hinna föda även det barnet i USA. Men jag fattar ju att det kanske inte kommer vara möjligt men drömma går ju (även om jag självklart inser att det kan bli jättetufft med två barn så tätt). Samtidigt vill jag gärna försöka så tidigt som möjligt för man kan ju inte räkna med att blir gravid direkt.

Hur hade ni andra gjort i min situation?

När jag reste på semester till USA 2011 så var jag gravid med Sonen i v 17, det syntes inte direkt då men ändå frågade passkontrollanten när det var dags så det kändes nästan som att han kunde se min journal? Vet inte om det var så men tyckte det var konstigt...

Varför är det så viktigt att barnen blir amerikanska medborgare?

Tack för input! Jag tror dock det är osannolikt att amerikanska tullen har tillgång till svenska sjukvårdsjournaler med tanke på att inte ens svenska myndigheter överför journaler mellan sig hur som helst pga sekretessen. De kanske bara har ett tränat öga och frågar alla med minsta lilla bula för att se hur man reagerar? Om du har någon bild från ungefär den tiden får du jättegärna visa så man får en uppfattning om hur det såg ut (du kan ju skära bort huvudet om du vill vara anonym). Hade varit jätteuppskattat .

Jag vet inte om de skulle resonera annorlunda med mig eftersom jag komme ha rätt att vara där i två år och inte i 90 dagar som för turister, men jag vågar nog inte ta risken att inte bli insläppt för då får jag ju resa tillbaka utan min man. Det är inte livsviktigt att barnet/barnen blir amerikanska medborgare men jag tycker att det vore roligt eftersom de då har rätt att bosätta sig där, något jag själv alltid velat. Inget garanterar ju att de kommer känna likadant men det skulle även underlätta för dem ifall vi skulle fortsätta bo där, eftersom man t ex i vissa (kanske alla?) stater får studera helt gratis på den egna statens universitet och det handlar ju om hundratusentals kronor som man då slipper betala.

Hur länge ska ni stanna i USA? 

Att få barn tätt behöver inte vara en nackdel. Det beror på vem man frågar. Jag tror att man anpassar sig efter situationen. Så tråkigt svar men.. Det är upp till er. ;)

 

Vi har fått inse att det inte kommer bli någon verkstad för oss nästa år. Jag har fått ett vikariat som tar slut i mars -16. Skulle jag vara gravid/mammaledig innan det är klart att jag får stanna så kommer jag aldrig att få vara kvar där. Nackdelen med att vara kvinna på arbetsmarknaden. Har två månaders uppsägningstid. Så i bästa fall så vet jag i jan om jag får vara kvar eller inte. Men det spelar ingen roll. Får jag inte vara kvar så kör vi iaf. Får jag vara kvar så blir det då också. ;) Men jag vill ju vara kvar så jag hoppas att jag får det. Allt blir så mycket lättare då...

Ska se om jag hittar någon bild!

Vi har våra två tätt med 19 mån emellan. Sonen var 10,5 månad när jag blev gravid med dottern. Visst har det haft sina tuffa stunder men har svårt att tänka mig att det skulle varit jättemycket lättare med längre emellan.

Jag hade kanske mer mage än jag själv upplevde haha. Bild 1 v 11 och bild 2 v 19

Graviditet nr 2 i v 18. Då kom magen mycket fortare!

Hej.

Frågade sambon idag om jag kunde sluta med pillren nu och det var okej. Så nu hoppas jag också på en bebis 15. Hoppas så att de ska gå lätt. Längtar så jag blir tokig, känner verkligen igen som någon skrev längre upp. Är 30 så känner att det är dags nu! Jag har fast jobb men min sambo är arbetslös. Men känns som det hade vart värre om de var tvärtom. Han har nog ett jobb på g senast januari så de löser sig nog. Nu ska jag sätta mig och läsa denna tråden. Haha.