Fertinova Helsingfors

Okej, kul att få följa dig :)
Kram & lycka till!! 

I Fredags fick jag mail från koordinatorn på kliniken:

"Hej!
Vi kan börja planera ert behnadling nu om ni vill. Kan du anmäla mig när din sista mensen är börjat och att hur lång är hela perioden."

Spännande!!!

Resan bokad till Helsingfors, för ett första möte.Få se vad som sägs där.
Dags att samla ihop lite papper då..
Lycka till till er båda 

Härligt @ah11 står ni i kö nu lr sätts ni upp vid ert första besök?

Vad tycker ni att man kan "kräva" vad det gäller att få sina önskemål om utseende hos donatorn? Den vi har fått erbjudande om nu har Samma hud- och ögonfärg som jag men annan hårfärg och är kortare (vårt önskemål var så lik mig som möjligt). Nu känner jag mig jätteosäker på hur jag kanske borde havreagerat istället för besvikelse att det inte stämde så bra som jag hade hoppats... Hur har ni andra gjort? Eller hur tänker ni?
Behöver råd och stöd i detta!!

När det gäller utseende på donator så tror jag att hårfärg är av mindre betydelse. Fundera på hur det ser ut i din familj, har alla mammor samma hårfärg som sina barn?

Min mor och syster är blonda eller cendréfärgade, min far har svart och jag har mörkbrunt hår. Jag ser inte ut som min mamma, utan mer som min pappa.

Längd styrs delvis av gener, men också till stor del av nutrition, dvs vilken mat och i vilken mängd man äter, så donatorns längd behöver inte vara show stopper heller. Hon kanske åt mycket potatis och lite kött som barn, och hade egentligen potential att bli längre med annan kost.

Du kan alltid tacka nej till donatorn och be om en annan, men räkna med väntetider. Det finns heller inga garantier för att det lyckas, varken med denna donator eller en annan.

Jag tackade ja direkt, vet i princip inget om min donator annat än att de försökte matcha, men jag frågade inte, för min tid höll på att rinna ut. Resultatet är blont och blåögt, en kopia av sin far och med vissa drag av mig (och det blir folk förvånade över som vet om att vi inte delar DNA). Jag är nöjd!

/Dustpuppy

Tack Dustpuppy! Jag har funderat en hel del på det här. Kanske är det så att det känns bra att få veta så mycket som möjligt om donatorn för att det ger en slags falsk känsla av kontroll i en diffus och förvirrande situation. Jag har tre syskon, samma föräldrar, likartade uppväxtvillkor ändå är vi ganska olika. Olika varianter på blå ögon, skillnad både i färg och form. Tre systrar med längdvaration mellan 160-170 cm, bror som är 180cm. Olika hårfärg. Sanningen är väl den att skulle vi få genetiska barn med våra män går det ändå inte riktigt att förutse hur de kommer att se ut. Gener är luriga och plötsligt kan något komma till uttryck som ligger flera generationer bort. Trots att jag förstår detta skulle jag om jag fick välja vilja veta allt om min donator. Fullständig sjukhistoria (hade hon lätt att få öroninflammation el hög feber som barn), intressen, talanger, utbildning etc... Klart jag är nyfiken och visst skulle det kännas bra, men i slutänden kanske det inte är så viktigt, vet inte riktigt vad jag tycker. Jag har inte fått veta något om vår donator, har än så länge inte frågat heller.
Ledsen om jag låter svamlig, har inte huvudet med mig riktigt idag. Undrar om det är nedregleringen som börjar märkas? Ont i huvudet, trött och irritabel. Någon som känner igen sig?

Fertilitetsresa: Jag frågade sköterskan jag pratade med om det här med kön, men hon kunde inte svara på det om vi blev placerad i kö på en gång eller vid första besöket. Hoppas att det var vid första kontakt för då har det gått lite mer än en månad vid första besöket

Tack Dustpuppy för ditt kloka svar!! :)

Alla känslor sköljde över mig på en och samma gång. Och det blev helt enkelt för mycket! Så nu ska jag försöka samla min tankar OCH känslor och framför allt försöka hitta magkänslan :) 

Har nu varit på första besöket i Helsingfors och är nu ställd i kö. Så nu är det bara att vänta, ca 6 månader...