tänker stämma brallorna av "pappan"!!

Att försöka få högre underhåll är dock den bästa chansen TS har att få mer pengar så det är högst relevant. Ö h t handlar det ju inte om hurvida pappan agerar rätt eller fel, utan om TS chanser att lyckas med sin agenda.

Hur kan pappan säga att han vill ha barn och sen inte ta sitt ansvar ens på halvtid?

Jag tycker du är upprörd över lite fel sak här...

Nej och det är ingen jävel i denna tråden som påstått detta.

Så vad ville du komma förutom din förmåga att använda dig av ett klockrent skolboksexempel på "falsk dikotomi".

Inte mer än att jag säger grattis och skål och att jag håller på dig .

Klart som fan man blir bitter när man får ta ansvar för något man trodde man skulle vara två om!?

Det är nyttigt att få gnälla av sig och vara arg, bara man tar tag i sig själv och går vidare sen.

Du borde iaf kunna få ett underhåll baserat på hans inkomst fastställt av tingsrätten. Dvs mer än de 1273 som är minimum.

Jag hänger inte med? Du pratar om att stämma pappan för avtalsbrott. Ovanstående bevisar ingenting...att han säger att han är överlycklig att bli pappa samt att det är hans livs bästa beslut betyder INTE att han har ingått något avtal med dej.

Om han inte vill ha sitt barn..så vill han inte!

En fråga till dej TS, om pappan inte vill ha sitt barn,varför vill du då tvinga ditt barn dit? Jag tror inte ett barn mår bra att vara där den inte är välkommen eller önskad.

    

TS ska stämma honom för avtalsbrott därför att i detta idiotiska land som det är svårt att stämma ngn på högre underhåll pga nämndemän (som för övrigt ser ut att komma från en annan planet) och praxis så har troligtvis TS en större chans att få igenom sin stämning via ett avtalsbrott istället.

TS har gemensamt med sin förra sambo/pojkvän kommit överens om att skaffa ett gemensamt barn. Helt plötsligt ville inte mannen det och drog. TS satt med magen i vädret. När bebisen kom fick TS gå ned i arbetstid och kan itroligtvis inte göra karriär därför att hon har ingen som helst avlastning.

VAd är det du inte förstår?? 

Att bevisa ett implicit avtal över huvud taget är rätt svårt. I fråga o att ta hand om ett barn gemensamt, än värre. Innan jag stämmer för en klients räkning brukar jag försöka förutse motpartens argument för att kunna bedöma om det är vettigt eller inte.

Vi testar.

TS: Jag yrkar ekonomiskt skadestånd för avtalsbrott. Avtalet innebär att vi skulle skaffa barn ihop och dela på ansvaret. Det skadeståndsgrundande avtalsbrottet består i att han gjorde slut med mig och jag får ta hand om barnet ensam. Den ekonomiska skadan för mig består i att jag fått byta jobb och gått ner i lön.

Exet: Vi har inget avtal. När hon blev gravid blev jag glad men sedan upptäckte jag att jag inte älskar henne längre. Därför måste jag lämna henne. Att skilja sig är inte skadeståndsgrundande.

Jag anser att småbarn skall ha ETT hem och inte skyfflas mellan föräldrarna. Jag betalar underhåll, och när barnet blir äldre kommer jag yrka umgänge, men i dagsläget bedömer jag att det är bäst för barnet att inte träffa mig.

Dessutom finns ingen ersättningsgill ekonomisk skada. TS har visserligen bytt jobb men hon borde kunnat få ett jobb med motsvarande lön.

Även om hon skall anses göra en ekonomisk förlust skall glädjen att få vara med vårt barn anses uppväga detta. Jag anser att småbarn skall bo med sin mor och därför missar jag barnets småbarnstid.

Och slutligen, även om rätten inte anser henne kompenserad genom umgänge med barnet, hävdar jag att vår överenskommelse för det fall vi fortfarande varit ihop var att hon skulle sluta jobba, bli hemmafru och ta hand om barnet. Hon skulle då förlorat ännu mera pengar och ingen ersättningsgill skada finns.

Har du motargument mot dessa argument, TS? Om du ska stämma honom har du säkert gjort den här övningen redan.