Utredning i slutet av 2012 eller början på 2013

Skönt Sorkfeber att du fått en tid för spolningen! Men jag håller med - väntan är olidlig, inte kul att bara gå och vänta och bara önska att dagarna och veckorna ska passera. Själv känns det som en evighet till nästa onsdag då vi ska få träffa gynekologen och få veta vad nästa steg är och framförallt hur lång väntan man ska ställa sig in på ifall vi får ett OK att göra IVF. Sen är jag just nu på BIM -3 eller -4 så väntar också med spänning på att se om mensen kommer att komma, men antagligen - det känns som att vi inte kommer lyckas på egen hand. Så därför hoppas jag att väntan på en IVF inte är alltför långt borta!

haha ja du ,ser ut som att vi är hyffsat synkade igen Johen.
Upptäckte till min besvikelse att jag räknat fel på BIM nämligen som tydligen inte infaller fören på Onsdag *suck* så därmed ingen sticka i dag utan projektet är framskjutet två dagar, bara att hålla tummarna nu även om jag får hålla med om att jag känner mig "PMSis" eller vad det är??  

men innan faktum är här lever jag på hoppet :)
Håller tummarna för alla er som också har BIM i dagarna
//Camilla     

Har också valt att vara ganska öppen med detta!
Tar bort en del press kring att smyga och man upptäcker att folk är förvånansvärt förstående (även om de inte varit där själva) 
klart att pressen ökar om det inte fungerar men vi har helt valt att strunta i det i så fall.
Vi satsar på detta nu och de som inte kan låta bli att vältra sig i att vi inte hittills lyckats står inte längre listade som vänner om jag säger så, det är ju ingen tävling utan två personer som vill starta en familj.
Barnlöshet är så pass vanligt idag att det nästan räknas som en folksjukdom och det finns dessutom i de allra flesta fall hjälp att få så varför skulle vi som behöver den inte ta emot den?
Håller med om att det däremot blir lite knivigt att hålla ett eventuellt + hemligt någon längre tid då de vi valt att berätta för naturligtvis "kollar" på mig lite extra och vet ungefär vart vi befinner oss.;)

//Camilla   

Jag har oxå just berättar för en av mina chefer. Jag känner henne sen ganska många år tillbaka så det kändes ok. Däremot så vill jag nog inte berätta för kollegorna, inte än iaf. Men visst är det jobbigt med att behöva smyga iväg lite då och då. Väcker väl lite misstankar eftersom jag mer eller mindre aldrig är borta.

Imorgon dags för läkarträff. Känns skönt att det äntligen är dags att få reda om nåt är på tok eller inte med oss.

Åh vad jag känner mig besviken/irriterad just nu... Läste i morgontidningen att här i Norrbotten får man endast ETT försök gratis med ett färskt ägg och sedan ett försök med ett nedfruset. Sen är det bara att betala om det inte räcker. På Gotland får man tex TRE gratisförsök med färska ägg och sedan obegränsat med försök med nedfrusna ägg. Chansen att lyckas med ett nedfruset ägg är inte alls lika stora som med ett färskt. Så himla dåligt att det inte är samma villkor i hela landet. 

Sen läste jag också att Statens medicinska-etiska råd har kommit med ett förslag om att det ska göras en lämplighetsbedömning av föräldrar som vill genomgå en assisterad befruktning, precis som man gör med de som vill adoptera. Men alla som kan bli gravida på naturlig väg - de får bli det utom några som helst hinder!

ah ... håller med dig, det är riktigt ruttet och har för mig att Norrland har sämre villkor över huvud taget när det kommer till detta, fattar inte varför och känner absolut att det är diskriminerande. Känns väldigt godtyckligt att det är upp till de goda lokalpolitikerna om man har rätt till barn eller inte....

Är ju inte direkt så att man har detta i åtanke när man väljer bostadsort.
Vi hade tur och hamnade i Uppsala där man också är relativt generös med antalet försök (inte lika som Gottland dock) men ja vi hade bara tur!! och så ska det inte behöva vara (barn ska inte vara en statusfråga)
//Camilla  

På måndag skall vi till kvinnokliniken och få svar på våra prover (det skall göras ett VUL på mig också). Jag börjar bli äckligt nervös och det var t.o.m. så att jag grät imorse. Jag satt och tänkte: om 6 dagar kommer jag få bekräftat att jag inte kan få barn. Vad gör jag med mitt liv då? I princip allt jag har gjort och gör i mitt liv är för kommande barn, men om jag inte kan få barn. Då måste jag omvärdera hela mitt liv och göra upp en ny plan. Hitta någonting annat att leva för.

Helvete....  

Gumman, jag vet inte om det hjälper dig men ofta kan man inte få ett "svart el vitt" svar sådär direkt.
Det finns så otroligt mycket de kan hjälpa en med idag, både med medecin och ingrepp.

Blodproverna ger ju en fingervisning om var ni ligger ngnstans, men det kommer gå bra! Stor kram  

Jag läste också för ett tag sen att de är väldigt restriktiva med försöken i Norrland, riktigt tråkigt! Borde vara detsamma för alla i landet.

Thotis, - jag minns inte, men är det specifikt skäl till varför du tror att du inte kan få barn alls? I vilket fall är det jätteviktigt att hitta meningsfulla sysselsättningar när allt känns nattsvart. Inte helt lätt, men det går.

Hemkommen från vårt möte med läkaren och det var positiva besked. Vi är friska och har inte någon nedsättning på något plan. Så nu händer typ inget mer. Vi skulle försöka till efter sommaren och har det inte lyckats då så får vi remiss till ivf, och då kommer behandlingen starta i bästa fall ett halvår efter det.

Lyckas vi inte på egen hand så kommer jag vara 35 innan vi får barn.

Så jag måste hitta nya vägar, nya intressen. Mitt liv rinner ur mina händer annars.