Juni-barnen

Imorgon börjar maken att jobba igen,men svärföräldrarna kommer imorgon å stannar 2 veckor så ensam med barnen blir jag inte.. Sen är det inte så långt kvar tills han har semester heller..

Ja nu hade han gått upp 150g sen förra veckan så det var ju bra, känns så skönt att de går upp så man vet att de får i sig tillräckligt. Jag är så glad att amningen funkar.

Hoppas det går lika bra imorgon då

Klockan 16.48 den 4 juni kom vår son till världen! Här är vägen dit...

Värkarna började vid midnatt och höll i sig hela natten. Låg mellan tre och tio min i intervall. Bad maken stanna hemma från jobbet då jag kände att nu kan det vara på g (har haft många luriga förvärkar)
Vid nio lämnar vi dottern till barnvakt och försöker sedan ta igen lite förlorad sömn. Går sådär, värkarna ligger på stadiga fem min mellan och håller i ca 1 minut.

Går upp och ringer fl som säger att vi kan göra oss redo för att åka in och komma när det gör för ont. Är hemma ytterligare en stund tills vi packar och åker för att luncha på vägen. Att sitta på Max med regelbundna onda värkar kändes som en bra ide först... Men var svårt att äta samtidigt som man biter sig i tungan och fokuserar andning!!! :)

Kommer till fl vid ett och får ett rum direkt. Tyckte värkarna avtagit och trodde vi skulle få åka hem. Men efter lite ctg och så gör de undersökning. Är då öppen nio cm och har rejält buktande hinna.
Värkarna blir starkare men är glesa och de funderar på att sticka hål för att "få igång det". Men då blir de osäkra på fosterläge och gör ett snabbt UL för att konstatera att huvud verkligen är ned. Det var det, men högt upp så därför vill de inte ta hinnorna utan vill få vattnet att gå spontant.

Värkarna blir tätare och starkare. Använder lustgas men får nästan inga pauser. Har så sjukt ont i magen mellan värkarna. Nåt känns fel, har liksom krystvärkar men inget händer.
Sen blir det lite luddigt... Det går fort, följande tar ungefär fem minuter...

En BM och en läkare kommer in. Läkaren vill undersöka mig och jag har fullt upp med att andas värkar. De säger åt mig att hjälpa till när värkar kommer. Läkaren känner, jag krystar och det kommer in ännu fler personer i rummet. Sen hör jag ord som "svulst" och urakut snitt. Nån trycker på en knapp, in kommer ännu fler, de börjar fixa, vända och dra i mig. Sängen rullar iväg och efter kommer min man...

In i ett op-rum med om möjligt ännu fler människor. Får byta säng, nån kommer med en mask sen hör jag typ söva...

När jag senare vaknar får jag se min man och son väldigt hastigt innan jag blir körd till uppvak. Får veta att allt gått bra... Är luddig och omtöcknad och har sjukt ont i magen...

Min man och son kommer in och jag får äntligen upp min son på bröstet! Lycka!!! Tårarna bara sprutar!!! :)

I kort version så fick jag veta att bebisens hjärtljud sjönk under värkarna och de var tvinga att ha ut den. Anledningen var att att den låg med ansiktet nedåt istället för huvudet, därav kunde de inte använda sugklocka. Han hade också bavelsträngen virad ganska hårt runt halsen...

Han var lätt medtagen när han kom ut men repade sig fint.

2980 gram och 51 cm lång! Heter än så länge Maximilian... :)

Baby112 grattis i massor.

Baby 1112: grattis till sonen, men va dramatiskt det lät. Där ser man. Allt kan lixom hända. Men dom e ju grymma i sånna akuta situationer. Allt går så himla snabbt. Men skönt att ni mår bra. Vila nu och njut av Maximilian 

Grattis till sonen, Baby112

Stort grattis Baby112!!
Skönt att det gick så bra ändå trots komplikationerna!

Grattis baby1112! Vad skönt att allt gick bra tillslut.

Baby 1112 grattis och skönt att allt gick bra. Vi hade ganska lika sista 5 minuter av förlossningen då, men för min del var det så att jag aldrig behövde gå igenom så mycket värkar, det blev akut direkt. Skönt att slippa värkarna först.
Har du snittats förut? Det hade inte jag. Ett tips är att skaffa en gravigördel om du inte har det, det var jätteskönt att ha över magen första tiden. Jag använder den fortfarande när jag går, även om jag bara går korta sträckor ännu. Lycka till med allt