Juni-barnen

Klockan 16.48 den 4 juni kom vår son till världen! Här är vägen dit...

Värkarna började vid midnatt och höll i sig hela natten. Låg mellan tre och tio min i intervall. Bad maken stanna hemma från jobbet då jag kände att nu kan det vara på g (har haft många luriga förvärkar)
Vid nio lämnar vi dottern till barnvakt och försöker sedan ta igen lite förlorad sömn. Går sådär, värkarna ligger på stadiga fem min mellan och håller i ca 1 minut.

Går upp och ringer fl som säger att vi kan göra oss redo för att åka in och komma när det gör för ont. Är hemma ytterligare en stund tills vi packar och åker för att luncha på vägen. Att sitta på Max med regelbundna onda värkar kändes som en bra ide först... Men var svårt att äta samtidigt som man biter sig i tungan och fokuserar andning!!! :)

Kommer till fl vid ett och får ett rum direkt. Tyckte värkarna avtagit och trodde vi skulle få åka hem. Men efter lite ctg och så gör de undersökning. Är då öppen nio cm och har rejält buktande hinna.
Värkarna blir starkare men är glesa och de funderar på att sticka hål för att "få igång det". Men då blir de osäkra på fosterläge och gör ett snabbt UL för att konstatera att huvud verkligen är ned. Det var det, men högt upp så därför vill de inte ta hinnorna utan vill få vattnet att gå spontant.

Värkarna blir tätare och starkare. Använder lustgas men får nästan inga pauser. Har så sjukt ont i magen mellan värkarna. Nåt känns fel, har liksom krystvärkar men inget händer.
Sen blir det lite luddigt... Det går fort, följande tar ungefär fem minuter...

En BM och en läkare kommer in. Läkaren vill undersöka mig och jag har fullt upp med att andas värkar. De säger åt mig att hjälpa till när värkar kommer. Läkaren känner, jag krystar och det kommer in ännu fler personer i rummet. Sen hör jag ord som "svulst" och urakut snitt. Nån trycker på en knapp, in kommer ännu fler, de börjar fixa, vända och dra i mig. Sängen rullar iväg och efter kommer min man...

In i ett op-rum med om möjligt ännu fler människor. Får byta säng, nån kommer med en mask sen hör jag typ söva...

När jag senare vaknar får jag se min man och son väldigt hastigt innan jag blir körd till uppvak. Får veta att allt gått bra... Är luddig och omtöcknad och har sjukt ont i magen...

Min man och son kommer in och jag får äntligen upp min son på bröstet! Lycka!!! Tårarna bara sprutar!!! :)

I kort version så fick jag veta att bebisens hjärtljud sjönk under värkarna och de var tvinga att ha ut den. Anledningen var att att den låg med ansiktet nedåt istället för huvudet, därav kunde de inte använda sugklocka. Han hade också bavelsträngen virad ganska hårt runt halsen...

Han var lätt medtagen när han kom ut men repade sig fint.

2980 gram och 51 cm lång! Heter än så länge Maximilian... :)

Tack!!! Känns ganska bra nu när man äntligen landat lite... Men jag som var livrädd för snitt redan innan!
Det gör sjukt ont i snittet såhär dagen efter!!! :(

Gammelmamma: gravidgördel? Vad är det? Hur funkar den?
Har inte snittats innan och vill helst aldrig göra det igen heller... :) Gillar det inte alls. Tar hellre de riktigt jobbiga krystvärkarna under en tid för sen är det över... Nu känns det som att någon hoppat på min mage... :(

Måste kolla upp sån där maggrej, helt klart! Tack för tipset! :)

Gammekmamma: jobbigt med axeln. Känns som att det räcker med magen ju... :/
Jag hoppas på att mjölken ska rinna till. Mini är väldigt duktig på att suga iaf och har fint tag. Så nu väntar vi bara på maten... :)

RocketQueen: Lite dyra, men fina! :)

Annelie: vad skönt att allt gick så bra och att du kunde åka hem så snabbt. Är lite avis, även om jag får väldigt mycket ensam tid med lillebror nu när vi är kvar på bb.

Fredag får jag nog åka hem. Men då måste upp och röra på mig mer, samt nåt värde måste stabiliseras. Ska ev få nytt dropp med något viktigt i... :) Förlorade tydligen strax över en liter blod vid snittet plus att mitt järnvärde är katastrof dåligt!
Men de har iaf koll och kontrollerar allt noga. Känns bra! :)

Tredje natten på bb. Börjar få seriös hemlängtan!!! Hoppas alla prover och värden ser bra ut senare idag så jag får åka hem till min dotter och min man. Saknar mina egna saker. Egen säng, egen toalett och dusch... Ja, allt sånt där...

Men det är ändå lite mysigt. All denna tid att ägna åt bara lillebror och mig själv. Har varit lyxigt på sitt sätt...

Just nu äter han. Nåja, suger iaf. Nån som fått hemska eftervärkar när mjölken liksom rinner till? Har inte känt något innan nämligen, men mjölken är på väg och nu gör det skitont!!! :(

Foglossning (satt mest i blygdbenet) och den eviga halsbrännan är äntligen borta. :)

Gammelmamma: har jättedåligt järnvärde, (låg på 81 på nån skala, kan inget om det dock) vilket förklarar varför jag är både yr och matt. Så äter massa järntabletter nu.
Efter snittet satte dom två dropp tror jag med nån kalium eller kalcium eller nåt på k iaf. (var lite luddig efter) För det var också dåligt. Nu har de kollat idag och då hade det återgått till rätt värde igen. Så nu är bara järnet kvar...

Eftervärkarna förklarade hon var så jobbiga för att jag hade ett så effektivt värkarbete och tom kom till krystskedet innan de beslutade om snitt. Så magen har varit med om två förlossningar nästan sa hon. Bara att den första inte blev helt klar... :)

Nåväl, idag känns det bättre och imon fm blir det äntligen hemgång! Har precis haft besök av dottern och mannen och saknar de så nu när de gick... :/

Sen ville de ha extra koll eftersom det blev ett urakut snitt. Har pratat med BM och gått igenom allt många gånger. Är tydligen lätt att få depp efter när det inte blir som man tänkt sig och de istället söver ner en...