Juni-barnen

Hur gammal är han? Jag känner igen mig, för ett par veckor sedan hade jag det så och visste inte om jag skulle orka helt ärligt.. Känns som att det aldrig blir bättre. Mjölkstockning är inte kul, men det tar ca 1 månad innan produktionen blir inpassad och efter det ska man inte få stockning iaf.. Här är han 4 veckor på torsdag och det känns mycket bättre i brösten nu, blir bara liite spända om han inte äter på länge. Läcker lite men inte alls som innan.. Så kämpa på!

han är 2veckor idag =)

det är konstigt, alla sa när jag inte kunde amma min dotter att det är såååå underbart att amma, o alla kan amma. det gjorde mig alltid så ledsen. nu när man hör med alla verkar det som de flesta ändå har problem första veckorna...  skönt att höra att det är bättre för dig zenoble, då känns det lite lättare att uthärda tror jag.

 

Ja eller hur, det verkar gå så smidigt för alla andra.. Men du fixar det också ska du se, bara man kommer förbi första månaden.

kämpa, kämpa!! uppdaterar om nån vecka o berättar om det funkade eller ej...

Så gick det till när Noel föddes:

Det startade med täta verkar under natten till i lördags men som var som bortblåsta efter 3timmar?
Under lördagen så kom någon enstaka värk men vi la inget vidare hopp i det utan åkte och handlade en dammsugare och förberedde en barnledig filmkväll istället.

Vid kl.22-tiden la jag mig i ett varmt bad och fick täta värkar under någon timma men som försvann direkt när jag klev upp? Falsk alarm ingen tänkte vi.. Vidare under natten så kom det starka värkar med allt från 3min mellanrum till 30min mellanrum och vid kl.03 så stod jag förtvivlat och grät hejdlöst i Johns famn över att jag inte förstod vad min kropp gav mig för signaler.

På förlossningsavdelningen så sa dem bara att det är vanligt att det avstannar gång på gång när det är tredje graviditeten och att jag skulle åka in när jag hade värkar som kom var 5:te min. Vid kl.06.30 så väckte jag John (hade då haft ett gäng starka värkar men med kanske 15-20min mellanrum) och sa att vi skulle åka in för en kontroll iaf men att vi troligtvis skulle få åka hem igen och invänta.

Kommer in till förlossningen ca kl.07.30 och blir undersökt: -Du är nästan öppen 10cm??? Snacka om lyckorus!! Ber om lustgas och vrider mig i smärtor samtidigt som John hela tiden pratar lugnt med mig och berättar att han ser hur Bebben rör sig i magen och påminner mig om att andas ordentligt och att försöka slappna av.

Ur mig kommer ljud som bara uppstår i en kvinna som föder barn och mitt i en värk så känner jag hur jag vill börja krysta. John viskar lugnt i mitt öra att nu vill våran bebbe komma ut och träffa oss och av det får jag får ny kraft. Utanför så skiner solen för första gången på flera dygn,

I högtalarna ljuder harmonisk avslappningsmusik och allt va så lugnt och stilla på något sätt. Inne på rummet i denna stund var en Barnmorskestudent som filmade, en barnmorska som stod och såg mig djupt i ögonen för att jag inte skulle försvinna in i lustgasdimman och så Var det våran barnmorska, hon som tog hand om oss hela tiden och som tog våra önskemål på största allvar.
Vi hade skrivit i förlossningsbrevet att vi ville klara denna förlossning på egen hand så långt det gick.
Den barnmorskan hjälpte bara till att hålla emot när den första krystvärken kom för att jag inte skulle gå sönder och vid nästa krystvärk så tog John över och med sina starka pappa händer tog han emot vår fina son och lyfte upp honom på mitt bröst ♥ Efter det så kolla han att navelsträngen pulserat klart innan han bad om att få klippa den :)

Egentligen så var det beräknade förlossningsdatumet den 15/6-2012 MEN... 
Kl.08.54 2012-06-03 så tog Noel Rohan Bergman sina första andetag och vi hälsar honom välkommen till världen och sjunger födelsedagssång med lyckotårar rullandes ner för våra kinder. 

Här är en till som gråter pga av den här jävla amningen!!
Hjälp mig någon snälla, smärtan kan jag ta de är inte de och jag tycker att det rinner hyfsad bra och när han väl tuttar så hör jag hur han klunkar. Men han blir helt galen och vill inte ta bröstet alla ggr, typ alla ggr nu sen igår. Varför blir det så? Han bara ligger och gapar och blir jätteledsen. Vi har fått sån där som man sätter på bröstet för att "förlänga" min bröstvårta plus att den vänstra va så sårig. Får ge honom ersättning , och till inatt så räckte de att typ bara ge lite innan amning så att han inte blev så galen men nu funkar inget längre, jag är beredd att ge upp men vill verkligen INTE det. Han ät fem dagar idag, ja vet att de säger att de tar tid innan tekniken kommer men de känns hopplöst:( och jag har aldrig före känt mig så här jävla värdelös! Ska på återbesök nu vill och hoppas att de ger mig ett mirakel tipps :'( är de helt kört om man måste börja med ersättning helt? Sen kan jag inte pumpa heller, de enda som funkar är att handmjölka..
Hjääälp..

Augusts födelse:

Torsdagen den 14:e juni 2012
På kvällen gick jag och sonen en promenad och när jag sedan skulle plocka fram kvällsmat började jag att få ont i nedre delen av magen med jämna mellanrum. Talade om det för maken och han var helt säker på att det var dax. Efter att ha läst om alla här som haft så mycket förvärkar så tog jag i alla fall två Alvedon och så skulle vi ändå ta ett bad innan vi gick och lade oss. Farmor och farfar kom och hämtade de stora barnen så vi skulle slippa dra upp dem mitt i natten i fall att det dröjde innan det kom igång. Låg inte långa stunden i badet och när jag kom upp hade jag 2 minuter mellan värkarna men de var bara ca. 30 sek. långa. Ringde fl och var välkommen in. Satte på mig min TENS innan vi åkte. Värkarna tilltog i styrka. Kom till fl. ca. kl. 22.30. Efter CTG-kurva lade jag mig i badet, ganska precis vid midnatt. Var då öppen 4 cm.

Fredagen den 15:e juni 2012
Kl. 00.50 stod jag inte ut i badet längre, värkarna var så intersiva och med nästan inget uppehåll mellan. Kände mig jätte bajsnödig. Var då fullt öppen, bara en liten kant kvar. Bm kände huvudet innanför fosterhinnorna! Sedan gick värkarna i ett!!! Började med lustgas. När vattnet gick hade August tydligen bajsat i fostervattnet så de satte en skalpelektrod på hans huvud. Han visade tecken på att behöva komma ut snabbt. De försökte tömma min urinblåsa genom att suga ut innehållet med en nål då de trodde att det hindrade. En bm till fick komma in och hon hängde över min mage och klämde för att hjälpa till i värkarna. Jag var helt borta i huvudet av lustgasen, svävade mellan att tro att jag drömde och att det var verklighet. De lade ett klipp för att undelätta. Och kl. 02.01 föddes han! Han mådde bra när jag kom ut men fick inte ligga så länge på min mage för moderkakan ville inte komma ut och jag fick sövas för att ta ut den. Maken blev kvar med August och blev rejält uppskrämd av barnläkaren som sa att ph-värdet i blodet i navelsträngen var lågt vilket kunde ha orsakat syrebrist i hjärnan. Proverna på honom var i alla fall bra! Han var 50 cm. lång och vägde hela 4 525 g. Hattmåttet var 37,5 cm. och han hade mycket bronsfärgat hår.
Vid kl. 05.30-tiden återförenades vi på BB. Både infektionsprover och ph-provet var bra på August när de tig nya prover på förmiddagen, skönt. Jag hade dock förlorat 1,2 l. blod så mitt blodvärde är inte det bästa. Vid barnläkarundersökningen tyckte läkaren att August högra fot pekade lite utåt så han skulle skriva en remiss till ortopeden för bedömning. Vi tycker dock att det har blivit bättre så vi hoppas att det inte ska bli några problem för honom.
Åkte hem på söndagen efter ett kraftgt anfall av hemlängtan efter att maken och de stora barnen åkt hem på lördagseftermiddagen.  

Så roligt det är att läsa alla förlossningsberättelser :D :D Grattis igen allihop :D