Juni-barnen

Det bröts visst... Då var han 6 timmar gammal. Låg i kuvös med cpap så jag kunde inte hålla honom. Jag rullades upp igen och de kommande dagarna rullades jag ner ungefär 2 gånger om dagen. Efter två dagar klarade jag av o sitta i rullstol och då fick jag äntligen hålla honom. Han behövde sola så det blev bara en kort stund. Efter 5 dagar fick jag flytta ner till neo och efter 8 dagar flyttade han in till mig. Efter tre veckor, totalt 14 dagars solande och en blodtransfusion så fick vi äntligen åka hem.

Zvartaliljan - fy fan rent ut sagt! Varför lyssnade de inte på dig? Har en bekant också som kände hela snittet men de trodde inte på henne. Om jag vore du skulle jag kontakta patientnämnden när du är lite piggare. Så får det inte gå till!

Jo jag har funderat på det men eftersom de ändå inte kunde göra nåt så känns det onödigt...de kunde inte ge mig mer smärtstillande o jag får inte sövas ner pga min sjukdom. De fattade ju att bedövningen inte tagit när jag började skrika men då var de så stressade o få ut honom så han fick prioritet...barnmorskan som var med kom o pratade med mig senare om det o sa att hon hade rapporterat det till narkosläkaren att bedövningen inte tagit (han gick ju därifrån när han gjort sitt så var inte kvar under snittet) så han visste om dt. Hon tyckte det hade varit mycket obehagligt o att hon verkligen såg att jag hade ont. Så det undgick inte dom, bara att de kunde inte göra nåt o var tvungna o fokusera på bebisen.

Mina hjärtan i tidningen

Elvis mamma: Letade som en galning efter gillaknappen! ;)
Superhärligt kort!! 

Jag ryser när jag läser det om snittet, så himla obehagligt. Kan inte ens föreställa mig hur det kändes! När du inte hade den bedövningen som du skulle. Hoppas du glömt det onda lite nu och tur att det slutade lyckligt! Usch det gör ont i min mage nu. Hur är det med såret där de snittade?

Elvismamma: så fina!!

Det är skitfult liksom det lilla raka fina bikinisnittet o sen ett rakt upp åt sidan där de fick skära extra för o få ut honom. Vem kunde tro att det skulle behövas för en bebis på bara 2kg men det fanns ju inget fostervatten så han var så torr o satt liksom fast o livmodern var supertunn så de var rädda att hela den skulle spricka. Emilio hade rejält ont när han föddes pga detta slitande o tryckande så han fick smärtstillande han med. Stackarn har inte glömt o det blir inte fler barn nu...fick livmodersinflammation efter en vecka också precis som de andra två gångerna. Jag är inte gjord för o föda barn det är uppenbart...nu har kroppen tagit så mycket stryk så jag tror inte jag överlever fler faktiskt.

Åh så fint kort! Har inte lyckats ta något fint till tidningen än o nu är han snart 2 månader :-/

Zvartaliljan: fy vad hemskt att behöva känna alltihop!!! Lidet med dig! Tur att allt gick bra ändå!

Tullamulla: känner igen känslan. Jag fick ett urakut snitt och blev sövd. Träffade inte min son förrän fyra timmar efter han föddes och då var jag helt dåsig av all morfin. Men de var snälla och väntade med att väga Och mäta honom till vi kom tillbaka till fl efter uppvaket. Fick även smörgås brickan då. Sex timmar efter han föddes, men ändå! :)