Att kalla sig änglamamma när man gjort abort!!

...De som blir tvingad till en sen abort då?

Skillnad på att göra det frivilligt och att tvingas till sen abort. Vet några som fått göra det och de kallar sig änglamammor.

Jag är medveten om vad jag skrev och har inte förnekat att jag kommenterat det. Skratta åt ngn som förlorat sitt barn? Jag skrattade med en annan person och inte åt någon.

Ja du kommenterar ju min och andras åsikter om ordet "änglamamma" och tydligen fick man inte göra det, enligt forumpolisen.

Då har du missuppfattat. Självklart får du kommentera, det är ju det detta forumet är till för. Det jag reagerade på var att du kallade begreppet fjantigt när du uppenbarligen aldrig förlorat ett barn. Att du sedan skrattar åt begreppet änglamamma kan tolkas som att du skeattar åt någons sorg, där begreppet änglamamma är en tröst och ett sätt att känba samhörighet med andra i liknande sorg. Forumpolis eller ej så lägger jag inte ner mer kraft och energi på dig nu.

Om diskussionen legat under "Känsliga rummet, sorg" så hade nog inte den aspekten kommit upp. Men nu ligger den under Etik, under vilken man debatterar. Klarar man inte av att folk har åsikter så bör man hålla sig borta från debattrummen.

Att det finns folk som inte gillar ordet "änglamamma" och tycker att det är ett fjantigt uttryck har inget att göra med vad vi tycker om folk som förlorat sina barn. Precis som att vissa gillar ordet så är det vår rättighet att ogilla det.

Eftersom frågeställningen gäller just ordet så måste man även få kommentera ordet och inte bara användningen av det. 

Faran i att sätta ett för högt värde i ett ord är just att man då gör sig öppen att ta illa vid sig om någon (enligt ens egen uppfattning) använder detta ord fel.

 

Åsiker har ju alla, vilket skulle innbära tomma forum om man resonerar som du gör. Men då känns ju detta med öpoet forum ganska meningslöst. Visst accepterar jag åsikter, annars hade jag inte suttit här, det jag tyckte var kostigt var att kalla det fjantigt. Som precis allt i livet så finns det för och emot, det är ju det som är tjusningen? Illa vid mig tog jag verkligen inte.

Skulle aldrig kalla mig "änglamamma" vid abort. Inte vid missfall heller.

Cancer är en ganska otrevlig sjukdom. Det kanske helt enkelt inte hade gått att vänta en vecka till. Hon kanske behövde behandling för att inte dö. Det kan gå väldigt fort.

En abort är ett beslut som oavsett anledning alltid är rätt. Man gör inte en abort för att man är lat, dum, elak eller omänsklig. Alla som gör en abort har en giltig anledning och det finns INGEN som kan bedöma riktigheten i det beslutet.  

Överhuvudtaget blir jag skakad när  jag läser alla kommentarer om hur mycket och vad man egentligen får lov att sörja. Det är tragiskt att man inte skulle få lov att kalla sig vad man vill, eller sörja hur mycket man vill oavsett vad det handlar om. 
Man kan ha åsikter om det. Och tro mig, jag har åsikter och tänker om många människor härinne, men jag skulle aldrig drömma om att på något sätt värdera någon annans sorg, eller försöka lägga upp regler om när, hur, och på vilket sätt och till vilka premisser man får lov sörja det som hade kunnat bli ett barn. Jag tror att man ska akta sig för det.

Hur kan man bli TVINGAD till sen abort?

Om det är ngt fel på fostret tex.