En sak som provocerar mig är när någon som gjort abort på ett friskt foster kallar sig änglamamma och jämför sig med dom som fått missfall eller förlorat sitt barn i psd! Abort = frivilligt! De andra = INTE frivilligt! Capische?
Jag tycker att hela begreppet "änglamamma" är lite fjantigt och skulle aldrig kalla mig det om jag förlorade mina barn, vare sig det låg i magen eller hade levt utanför magen. Så för mig är detta en icke-fråga. Jag förstår att somliga behöver definiera sig som "änglamamma" och det kan de väl få göra om de mår bättre av det?
Vad rör det mig egentligen?
Håller faktiskt med TS. Roligt hur "förminska sorg" och "min kompis med döende barn gjorde abort bla bla" nämns ibland för läser man TS så inser man nog snabbt att dessa kommentarer är överflödiga ;) fast.. det krävs ju att man faktisk läser igenom en tråd innan man ska hoppa in och leka PK. :)
Jag är ingen änglamamma men jag har ändå två änglabarn i mitt hjärta. Jag har förlorat ett barn tidigt i graviditeten (ofrivilligt) och jag har gjort en abort men skulle aldrig kalla mig änglamamma och inte heller jämföra den sorgen som jag känt och den sorgen "riktiga" änglamammor känner. Min sorg har absolut inte varit mindre men sorg kan inte jämföras så. Jag har mått fruktansvärt dåligt efter aborten. Jag var inte i balans den gången och har ångrat de bittert och saknar de ofödda barnet (för i min värld tänker jag på de som ett barn). Men eftersom jag faktiskt "valde" de själv så anser jag ju att jag inte hör till änglamammorna. Och jag förstår att det kan vara provocerande för dom som förlorat ett barn/fått missfall eller inte kan få barn att någon som gjort abort jämför sig med dom. Dom som gjort en abort och som känner en stor sorg över det borde kanske få en egen liten vrå under någon kategori. För jag vet hur fruktansvärt man faktiskt kan sörja ett foster/barn man själv valt att abortera. Och det känns heller inte bra att bli "utsparkad" för att - Du har ingen rätt att vara här, du valde själv så min sorg är större än din! Så två olika kategorier vore bra och lite förståelse från båda sidor. Och att kalla mig och andra som gjort abort för änglamakerskor är säkert sant men fruktansvärt elakt. Jag hatar mig själv och mitt beslut tillräkligt ändå och ingen behöver gnida in de ännu mer.
Ditadull tycker faktiskt du resonerar klokt! Jag kan absolut förstå att man efter en abort mår fruktansvärt dåligt har en väninna som gör det efter en abort men även hon skulle inte kalla sig just änglamamma. Det är väl förmodligen det ts m.m stört sig på antar jag. Men vad jag har sett så är det ingen som säger att de som gjort abort ej mår dåligt så förstår inte varför vissa hakar upp sig på det, det är väl snarare själva jämförelsen som blir lite fel.