Någon mer med BF i Juni som vill följas åt de sista månaderna?

Är det någon annan som känner sig ledsen hela tiden? Mitt humör har förändrats de senaste tre veckorna (är i vecka 31 nu).... Känner mig oduglig och jättekänslig, och orkar inte med andra eller mig själv. Hur länge ska det vara såhär? Går det över innan förlossningen? Allt känns verkligen såååå jobbigt psykiskt just nu.... :(

Åh e såå nervös, vet inte varför..
men ska till bm kl 15 å få reda på könet. Kollade aldrig det med mina flickor.
Har sovit dåligt vissa nätter och är helt stirrig i hela kroppen, fattar dock inte varför.. Är enormt nyfiken med..

Julia82 och butterflie tack för era råd och styrkekramar, ja nu är det bara att härda ut, och tänka på vad det kommer ut av allt detta för visst är dom värd precis allt även om man tror att man inte ska kunna härda ut sista tiden..

Åh lycka till Butterflie!! :)

BB väskan har jag ej funderat över än bilstol är inhandlad vi får ej låna/hyra på BB.

Glömsk är jag som tusan  som en förrvirad höna mellanåt, humörsvängningar  O ja!! blir arg/irriterad ledssen över skitsaker, bölar jätte lätt och för ingenting...

pappadagarna minns jag inte hur man gick tillväga med fast jag gjort detta 5 ggr tidigare....

Det är ju bara jag som fått hem papper från f-kassa efter jag skickat in moderskapsintyget, men tror väll att det bara är att ringa och anmäla de första pappa dagarna som börjar gälla dirrekt barnet är nyfödd   och  då skriva i årsinkomsten på pappan  (om dom inte har någon sen tidigare barn eller om det ändrats sen man tog ut dagar sist). 

Mitt humör är också helt uppåt väggarna, tror att jag vissa dagar drabbas av gravidietsdeprission för jag har inte lust med någonting, kan ligga och böla och stirra in i väggen. Har en massa mardrömmar också drömmer om dödsfall, gamla ex som beter sig hemskt emot mig, att sambon lämnar mig osv. Vaknade en natt efter en fruktansvärd dröm och kunde imte sluta gråta. Hormonerna och alla tankar, känslor fullkomligen svämmar över och jag vill ingenting hellre än att bli mig själv igen och vara glad och lycklig och slippa alla hemskheter. Jag tror dock att mycket beror på att jag har för mycket fritid just nu när jag går hemma och jag hinner tänka på alla negativa saker som man varit med om i sitt liv.

Bm var på och gnällde på mig om att jag borde upprätta en psykologkontakt i och med att jag drabbades av lite deprission efter förra barnet i typ 2-3 veckor men jag är inte ett dugg intresserad av det. Visst så förstår jag att det är deras skyldighet på ett sätt att se och ingripa om dem misstänker att det kan upprepa sig men det är väl inte meningen att jag ska behöva gå omkring och ha ont i magen och känna mig tvingad att prata med en psykolog? Dessutom så vet jag vad deprissionen berodde på och det hade med mitt ex att göra och våran separation, graviditeten var bara den stora utlösnade faktorn. För er som inte fattat eller om jag inte skrivit det tidigare så är detta min nuvarande sambos första barn och jag har tre sedan innan.

Ojdå, det var inte meningen att jag skulle babbla på om det här, det bara blev så.

Nej jag har inte packat eller funderat på de än , fast man gör ju det när man själv tycker de passar man räkna väll att en normal grav varar mellan 37 - 24 veckor... om man har fått barn förrut och brukar få tidigare så kan det ju vara skäl att göra det redan nu