• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Anonym
    Anonym (Signaturen) skrev 2012-04-15 20:36:36 följande:
    Nej, eftersom ingen förstår det. De kunde erbjudit övervakningshem eller hemmahossare, de kunde sagt åt oss att gå på kontroll varje dag o räkna med hembesök på obestämda tider flera ggr i veckan eller vad som helst eftersom ingenting förutom frakturerna (som sjlvklart har betydelse) pekar på att hon skulle vara misskött. Hennes syskon är hemma, förskola och BVC står på vår sida samt en massa folk (bortsett från släkten) som intygar att vi är helt normala människor som alltid ber om hjälp ifall det skulle behövas osv...
    Den kan inte förklaras med nånting eftersom sjukvården missade att ta prover i tid, det har inte funnits några tecken på att hon varit skadad och därav finns ingen given tidpunkt för när denna olycka skulle ha hänt.
    Och för övrigt blev hon LVUad för att vi var anhållna, att vi sedan släpptes och friades spelar tydlighen ingen rol, man blir helt enkelt automatiskt mer farlig när man varit på polisstationen! 
    Att ni blev anhållna kan inte vara det skäl som står i det senaste beslutet ni fått.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-04-15 11:01:02 följande:
    FR avslog ansökan om LVU första gången.. Andra gången en månad senare (utan att barnet fått komma hem emellan) hade jag tre i FR för LVU och två mot LVU.. Några månader senare har jag ingen kontakt alls med barnet. Inte träffat på över 6 månader och ingen vårdnad kvar..
    astro skrev 2012-04-15 16:40:24 följande:
    Jag bara undrar vad som kan göra det rimligt att bryta all kontakt barn/förälder?

    Till och med pappor som har dödat mamman anses ha viss rätt till fortsatt kontakt (och det anses dessutom vara bättre för barnet än en helt avbruten kontakt). 
    Jag önskar att jag förstod. Har syskon hemma som också blivit utredda men inga brister i omsorgen där, så jag vet inte vad som gör mig så farlig för det barnet.
  • Anonym (Signaturen)
    Anonym skrev 2012-04-15 20:54:09 följande:
    Att ni blev anhållna kan inte vara det skäl som står i det senaste beslutet ni fått.
    Självklart står det som skäl att hon är misstänkt misshandlad, men det ändrar ju itne fakta att vi hade SOLplacering tills vi blev anhållna och att de då ansökte om LVU?
  • maaammaaa
    Anonym (Signaturen) skrev 2012-04-15 20:17:48 följande:
    maammma, jag funderade på om vi kanske skulle starta en egen låst grupp nånstans, här om det går eller kanske på facebook? Eftersom du är den enda som inte är anonym så kanske vi på något sätt kan gå genom dig om du nu är intresserad?
    Bra ide´man behöver ventilera sådant här, utan grymma personliga påhopp. Vi känner oss tillräckligt trakasserade av soc. Frågar man soc.vad man ska göra för att de ska ge barnen tillbaks får man bara ett hånleende tillbaka men inget svar, i bästa fall några osanna påståenden som inte kan verifieras. Hur startar man en låst grupp? Någon som vet?
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-04-15 21:15:26 följande:
    Jag önskar att jag förstod. Har syskon hemma som också blivit utredda men inga brister i omsorgen där, så jag vet inte vad som gör mig så farlig för det barnet.

    Alla barn utreds var för sig det är så lagstiftarna har bestämmt. Så det finns ingen juridisk motsägelse i att ett barn blir omhändetaget men att man får behålla boendet för övriga barn.
  • astro
    Anonym skrev 2012-04-15 22:30:17 följande:
    Alla barn utreds var för sig det är så lagstiftarna har bestämmt. Så det finns ingen juridisk motsägelse i att ett barn blir omhändetaget men att man får behålla boendet för övriga barn.
    Lite sunt förnuft kanske kunde vara något att importera, ändå?

    Visst förekommer det att en förälder (eller båda) misshandlar eller mobbar ett barn av en kull, men det är oerhört sällsynt. (Sett det beskrivas som Den fula ankungen-syndromet.) Om man avlägsnar det utsinglade barnet är risken dessutom avsevärd att ett annat barn tar det barnets plats.
    När incest förekommer t ex är det alls icke ovanligt att det finns ett offer i taget.

    Så om vi pratar barnskydd finns det inget som helst vett i att omhänderta ETT barn för att det barnet svävar i fara, och lämna resten. Antingen är en förälder farlig eller också inte. Oavsett vad lagstiftarna kommit fram till.

    Men nu verkar det ju förstås som om just förnuft och psykologi är bristvaror så fort det handlar om barnskydd. 
  • Anonym (Signaturen)
    Anonym skrev 2012-04-15 22:30:17 följande:
    Alla barn utreds var för sig det är så lagstiftarna har bestämmt. Så det finns ingen juridisk motsägelse i att ett barn blir omhändetaget men att man får behålla boendet för övriga barn.
    Men det måste väl vara lite konstigt att man är livsfarlig för ett barn som man sen då knappt får träffa, men att övriga barns utredningar inte ens leder till ansökan om LVU utan slutar i en avslutan för att barnen har ett stabilt hem med bra vuxna, stabila rutiner osv.. ??
  • Anonym (Signaturen)
    maaammaaa skrev 2012-04-15 22:16:51 följande:
    Bra ide´man behöver ventilera sådant här, utan grymma personliga påhopp. Vi känner oss tillräckligt trakasserade av soc. Frågar man soc.vad man ska göra för att de ska ge barnen tillbaks får man bara ett hånleende tillbaka men inget svar, i bästa fall några osanna påståenden som inte kan verifieras. Hur startar man en låst grupp? Någon som vet?
    På denna sidan vet jag inte, men jag vet att det går på facebook för jag är med i en (dock väldigt oaktiv)
  • maaammaaa
    Anonym (Signaturen) skrev 2012-04-15 22:47:05 följande:
    På denna sidan vet jag inte, men jag vet att det går på facebook för jag är med i en (dock väldigt oaktiv)
    Jag ska fundera ett tag, min man är den tekniskaste av oss.
  • Anonym (insatt)
    Anonym (Signaturen) skrev 2012-04-15 22:45:27 följande:
    Men det måste väl vara lite konstigt att man är livsfarlig för ett barn som man sen då knappt får träffa, men att övriga barns utredningar inte ens leder till ansökan om LVU utan slutar i en avslutan för att barnen har ett stabilt hem med bra vuxna, stabila rutiner osv.. ??

    Näää, det är inte alls konstigt eftersom det ställs så höga krav på att en ansökan om vård enl LVU skall gå igenom. Finns misstankar om misshandel av endast ett barn av flera syskon så blir det, helt troligt, bara det som LVU:as ....
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version