HFD 2011 ref. 50
Förutsättningar för upphävande av ett pågående omedelbart omhändertagande enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.
Socialnämnden i Gävle kommun beslutade den 30 januari 2011 att omedelbart omhänderta Josef, född 2009, med stöd av 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, då det var sannolikt att han behövde beredas vård enligt LVU och rättens beslut om vård inte kunde avvaktas med hänsyn till risken för hans hälsa och utveckling. Beslutet underställdes förvaltningsrättens prövning den 1 februari 2011.
Barnets ställföreträdare medgav det omedelbara omhändertagandet, då det av vad som framkommit hittills var sannolikt att Josef behövde beredas vård enligt LVU.
Barnets moder S.I. motsatte sig det omedelbara omhändertagandet. Hon anförde bl.a. följande. Den hittillsvarande utredningen kunde inte anses visa att det förelåg sannolika skäl för att Josef behövde beredas vård med stöd av LVU. Den 29 januari 2011 åkte S.I. till Stockholm och ordnade därvid barnvakt för Josef. Hennes avsikt var att komma tillbaka till Gävle den 30 januari 2011 med tåg. Dock tvingades hon på grund av olyckliga omständigheter stanna i Stockholm. Barnvakten skulle fylla 16 år i mars 2011 och hade känt Josef sedan han var en månad gammal och träffade honom ofta tillsammans med S.I. S.I. ansåg att ett dygnslångt barnvaktspass låg inom hennes förmåga och var medveten om att hon hade full uppbackning när hon anlitade henne som barnvakt. Utredningen ger inte stöd för att S.I. brister eller kan befaras brista i omsorgen om Josef.
Förvaltningsrätten i Falun (2011-02-08, ordförande Karlsson Helghe) yttrade: Enligt 6 § LVU får socialnämnden besluta att den som är under 20 år omedelbart ska omhändertas, om 1. det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av denna lag, och 2. rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till bl.a. risken för den unges hälsa eller utveckling. Om socialnämndens beslut om omhändertagande inte kan avvaktas, får - enligt samma lagrum - nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat besluta om omhändertagande. - Av socialnämndens utredning framgår att S.I. lördagen den 29 januari 2011 reste till Stockholm. Den 30 januari kontaktades den sociala beredskapen av polisen i Stockholm, som berättade att S.I. gripits och befann sig på polisstation för förhör och att Josef befann sig i en lägenhet med en femtonårig flicka som barnvakt. S.I. misstänktes för snatteri, häleri och skadegörelse. Josef var sjuk och hade feber. Barnvakten kunde inte hantera detta och fick kontakta en annan person för stöd. Josef hade under natten sovit mycket dåligt; som längst 19 minuter i sträck. I kontakt med polis den 30 januari kl. 19.20 informerades socialtjänsten om att beslut om frisläppande kunde ske tidigast om cirka en timme. Inget nätverk finns kring Josef som kan sörja för hans akuta behov av omsorg. - Socialtjänsten har vid två tillfällen under hösten 2010 genomfört en skyddsbedömning med anledning av oro för Josef. S.I. är tidigare dömd för brott, och dömdes senast i juni 2010 för misshandel. - Med hänsyn till den hittillsvarande utredningen finner förvaltningsrätten att det är sannolikt att Josef kan beredas vård med stöd av LVU. Vidare finner förvaltningsrätten att rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för Josefs hälsa eller utveckling. Beslutet om omhändertagande enligt 6 § LVU ska därför bestå. - Förvaltningsrätten fastställer det omedelbara omhändertagandet av Josef.
S.I. överklagade förvaltningsrättens beslut och yrkade att kammarrätten skulle upphäva det överklagade beslutet. Hon åberopade i huvudsak vad som anförts i förvaltningsrätten.
Socialnämnden bestred bifall till överklagandet och anförde följande. Socialtjänsten bedömer att det finns en omedelbar samt påtaglig risk för att Josefs hälsa och utveckling kan skadas om han ställs under vårdnadshavarens ansvar innan förvaltningsdomstolen avgjort frågan om Josef ska beredas vård med stöd av 1 och 2 §§ LVU. S.I. brister avseende grundläggande omsorg gällande förmåga att skapa en trygg, säker, stabil och förutsägbar hemmiljö för Josef. Socialtjänsten har allvarlig oro för att Josef redan visar symptom på att ha tagit skada av hennes bristande omsorgsförmåga. Det som ytterst oroar är moderns bristande förmåga att skydda Josef mot olika faror. Det finns även allvarlig oro över att modern inte sätter Josefs behov före sina egna. Hon har på ett mycket oansvarigt sätt upplåtit sin lägenhet till kriminella och till personer med egen social problematik och misstänkt missbruksproblematik. S.I. har tidigare lämnat Josef i andras omsorg och rest bort på fest. Hon sviktar i förmåga då hon väljer att resa bort trots att sonen är sjuk. Josef har upplevt både trauma och våld genom att befinna sig i lägenheten där misshandel av modern ägt rum. Han har även upplevt trauma genom mammans brister utifrån att hon hotat två personer med kniv i samband med misshandeln. S.I. har efter ca två månader utsatt Josef för trauma igen genom att låta pojkvännen som misshandlade henne återigen komma in i bostaden. Att S.I. lämnat över ansvaret på en 15-årig barnvakt och dessutom över ett dygn får ses som omdömeslöst. Josef är nu placerad i jourhem. Planeringen för vården är en samplacering under minst sex månader för att kunna arbeta med anknytningen mellan mor och son.
Barnets ställföreträdare bestred bifall till överklagandet. Till stöd för sin inställning anförde han följande. Barnvakten har uppenbarligen inte tillräcklig erfarenhet av vård av sjukt barn. Dessutom greps S.I. misstänkt för flera brott. Frihetsberövandet innebar att hon själv inte kunde bestämma när hon kunde återkomma och ta hand om Josef vilket i sig är en omsorgsbrist. Därutöver framgår att S.I. umgåtts med en person som misshandlat henne i Josefs närvaro samt att samme person senare bestulit henne på hennes nycklar till lägenheten. Sammantaget visar dessa omständigheter att hemmiljön kan vara skadlig för Josef.
S.I. anförde följande. Hon har inte upplåtit sin lägenhet till kriminella. Vid två tillfällen har hon haft fyra gäster i sin lägenhet. Deras bakgrund saknar relevans i detta sammanhang och innebär inte att Josef vistats i en kriminell miljö. Misshandeln var en enstaka händelse. Josef har inte bevittnat den incidenten. Hon har nu helt brutit kontakten med den före detta pojkvännen. Josef är en social person som känner sig trygg även med andra än med henne.
Kammarrätten i Sundsvall (2011-02-24, Lowén, Eberstein, Mellstrand, referent) yttrade: Innebörden av 6 § LVU framgår av förvaltningsrättens beslut. - Enligt 9 § tredje stycket LVU ska socialnämnden besluta att ett omhändertagande genast ska upphöra om det inte längre finns skäl för omhändertagandet. Ett sådant beslut får meddelas också av den rätt som prövar en fråga om vård med stöd av lagen. - Det som framgår av handlingarna i målet visar inte annat än att det inte längre föreligger någon sådan risk för Josefs hälsa eller utveckling som innebär att beslut om omhändertagande inte kan avvaktas. Mot denna bakgrund och med hänsyn till vad som upplysts om planerna att samplacera modern och barnet anser kammarrätten att det nu inte finns fog för ett omedelbart omhändertagande. Beslutet ska därför upphävas. Kammarrättens beslut i denna del ska gälla omedelbart. - Kammarrätten ändrar förvaltningsrättens beslut och upphäver det omedelbara omhändertagandet. Beslutet gäller i denna del omedelbart.
Socialnämnden överklagade kammarrättens beslut och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle undanröja beslutet och fastställa förvaltningsrättens beslut om omedelbart omhändertagande. Nämnden anförde bl.a. följande. S.I. brister i förmåga att skapa en trygg, säker, stabil och förutsägbar uppväxtmiljö för Josef. Hon har inte säkerställt att Josef tas om hand av trygga personer vid hennes frånvaro, hon har släppt in personer i sitt hem som kan utsätta henne eller Josef för risk att skadas eller vara med om skrämmande händelser och hon har av oförstånd lekt farliga lekar med Josef. S.I. har också svårigheter med impulskontroll och svårt att behålla fokus på Josef vid påverkan från omgivningen. Det finns hos socialtjänsten en oro för hur hon reagerar när inte socialtjänsten är närvarande. Det finns också brister i samspelet och anknytningen mellan Josef och hans mamma. Josef uppvisar ett distanslöst beteende. - Sedan Josef placerades i ett jourhem den 30 januari 2011 har nämnden gjort bedömningen att S.I:s umgänge med honom måste vara övervakat för att nämnden ska kunna garantera Josef skydd och omsorg. Av samma skäl har nämnden bedömt att Josef inte kan bo ensam med sin mamma under utredningstiden. Det är av största vikt att Josef är skyddad fram till dess att han och hans mamma kan erbjudas en samplacering, vilken kan komma till stånd under förutsättning att det bedöms möjligt och att S.I. samtycker till att placeras. Hon har tidigare varit ambivalent i fråga om vård och insatser. Hon har samtyckt till frivilliga insatser men sedan inte medverkat och uppgett att hon inte behöver stöd.
S.I. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Omhändertagandet grundades huvudsakligen på den omständigheten att hon anlitat en barnvakt som socialnämnden ansåg inte hade uppnått erforderlig ålder för en sådan uppgift. Barnvakten var femton år gammal men skulle fylla sexton inom kort. Det omedelbara omhändertagandet kan möjligen ha varit befogat medan socialnämnden ännu svävade i ovisshet om när S.I. skulle komma hem. När beslutet underställdes förvaltningsrätten fanns dock inte längre någon omedelbar fara för Josef. De omsorgsbrister som lagts henne till last är diffust angivna. I rättsfallet HFD 2011 ref. 5 har Högsta förvaltningsdomstolen betonat vikten av att en etablerad vårdkedja inte bryts. Lika viktigt är det naturligtvis att inte genom ett omedelbart omhändertagande i onödan och för säkerhets skull skapa en första länk till en sådan kedja. Man ska inte underskatta det trauma som ett omedelbart omhändertagande innebär för ett barn, vilket Högsta förvaltningsdomstolen betonat i HFD 2011 ref. 13. Där sägs att avbrott i relationer som är viktiga för barnet och uppbrott från dess invanda miljö i sig kan innebära en risk för skada.
Barnets ställföreträdare medgav bifall till överklagandet.
Högsta förvaltningsdomstolen beslutade den 25 februari 2011 om inhibition av kammarrättens beslut.
Förvaltningsrätten i Falun meddelade dom den 15 april 2011 med beslut att Josef skulle beredas vård med stöd av 1 och 2 §§ LVU.
Högsta förvaltningsdomstolen (2011-06-16, Billum, Brickman, Jermsten, Ståhl, Nymansson) yttrade: Skälen för avgörandet.
Enligt 6 § första stycket LVU får socialnämnden besluta att den som är under 20 år omedelbart ska omhändertas om det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av lagen och rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras. Av 8 § framgår att om förvaltningsrätten fastställt ett beslut om omedelbart omhändertagande socialnämnden inom fyra veckor från det att omhändertagandet verkställdes ska ansöka hos förvaltningsrätten om att den unge ska beredas vård enligt LVU.
Den som är under 18 år ska enligt 1 § andra stycket LVU beredas vård om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 § föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne. I 2 § stadgas att vård ska beslutas om det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet.
I 1 § femte stycket LVU föreskrivs att vad som är bäst för den unge ska vara avgörande vid beslut enligt lagen.
Den utredning som fanns tillgänglig vid underinstansernas prövning av frågan om omedelbart omhändertagande av Josef framgår av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut.
Högsta förvaltningsdomstolen instämmer i förvaltningsrättens bedömning att det på grundval av den då föreliggande utredningen var sannolikt att Josef behövde beredas vård med stöd av LVU och att omständigheterna var sådana att rättens beslut om vård inte kunde avvaktas.
Det är uppenbart att den befarade risken för den unges hälsa eller utveckling minskar i och med att ett omedelbart omhändertagande genomförs. Den akuta situationen föreligger inte längre. Bedömningen av om ett verkställt omedelbart omhändertagande ska bestå i avvaktan på rättens beslut i vårdfrågan måste därför vila på delvis annan grund. Härvid bör bl.a. beaktas att reglerna om omedelbart omhändertagande även har till syfte att göra det möjligt för socialnämnden att närmare utreda om det finns skäl för vård enligt LVU, även om detta inte varit det avgörande skälet för att beslutet fattades. Utredningen ska klarlägga om förhållandena i den unges hem är sådana att det finns risk att hans eller hennes hälsa eller utveckling skadas och vilka åtgärder som i så fall bör komma i fråga. Vårdnadshavarens inställning till dessa åtgärder måste också utredas. Härtill kommer att avbrott i pågående vård i sig kan vara skadliga för ett barn. LVU innehåller bestämmelser som är direkt avsedda att förebygga avbrott i vårdkedjan och lagstiftaren har i olika sammanhang gett uttryck åt åsikten att avbrott i vården av ett barn bör undvikas (se HFD 2011 ref. 5).
Kammarrätten meddelade sitt beslut den 24 februari 2011, tre dagar innan socialnämnden skulle ge in ansökan om beredande av vård enligt LVU till förvaltningsrätten. Josef hade då vistats i jourhemmet i 25 dagar. Såväl socialnämnden som barnets företrädare ansåg att omhändertagandet skulle bestå. Modern hade såvitt framgår inte samtyckt till vårdplanen. Kammarrätten motiverade beslutet med att det inte längre bedömdes föreligga någon sådan risk för Josefs hälsa eller utveckling som innebar att beslut om omhändertagande inte kunde avvaktas.
Ett beslut om att upphäva ett pågående omedelbart omhändertagande måste i likhet med andra beslut enligt LVU vara betingat av barnets bästa. Även om kammarrätten vid sin prövning av ett beslut om omedelbart omhändertagande gör bedömningen att det numera saknas skäl för en sådan åtgärd måste konsekvenserna för barnet av ett upphävande beaktas. En förutsättning för ett beslut om upphävande bör därför enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening vara att det framstår som mycket osannolikt att barnet inom kort kan komma att behöva omhändertas på nytt för att beredas vård enligt LVU. De förhållanden som förelåg i målet i kammarrätten talade inte för en sådan slutsats. Kammarrätten borde därför inte ha upphävt det omedelbara omhändertagandet.
Sedan förvaltningsrätten den 15 april 2011 beslutat om beredande av vård har frågan om omedelbart omhändertagande förfallit. Målet föranleder därför ingen vidare åtgärd utan ska avskrivas.
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen avskriver målet.
Föredraget 2011-06-01, föredragande Mattsson, målnummer 1224-11
