• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Donum
    Esoada skrev 2014-11-11 15:57:57 följande:

    Utan tillsyn medan man själv sover - hon kanske var ensamstående?

    Om hon inte gett barnet mat hade det inte levt ens

    De kanske inte var främlingar för henne hon lämnade bort till?

    Kläder kunde hon ha fixat ja, men då borde sociala ha gett pengar till det

    Hon som kommit med historien jobbar inte med socialen, jag undrar vad hon tagit exemplet från? (bekant hon inte gillar kanske?)


    Socialtjänsten ska ju då inte vänta tills barn har dött innan det är läge att ingripa, utan om det finns risk för att ett barn hälsa och utveckling allvarligt tar skada.

    Ensamstående eller ej - att lämna en 3 - åring utan tillsyn alt. till främlingar, inte ge barnet mat eller kläder är definitivt ett problem och kan mycket väl vara skäl för LVU.
  • Anonym (abc)
    Anonym (insatt) skrev 2014-11-11 17:11:50 följande:
    Rätt! Soc skall i första hand erbjuda stöd o hjälp och gör det också eftersom de vet att det är förutsättningen att få igenom en ansökan om vård enligt LVU i socialnämnden och vidare i domstolen. I båda instanserna har dessutom föräldrar rätt att inställa sig med ombud vars uppgift det givetvis är att påtala ev brister i utredningen. Och helt följdriktigt går långt ifrån alla ansökningar vidare till domstolen. Bämnden avvisar utredningarna pga dåligt beslutsunderlag, för få erbjudna hjälpinsatser osv!
    Vad menar du med, "de vet att det är förutsättningen att få igenom en ansökan om vård enligt LVU i socialnämnden och vidare i domstolen."

    Menar du att de erbjuder hjälp för att kunna få igenom ett LVU? Och om man vägrar stöd eller hjälp?
  • Donum
    Anonym (abc) skrev 2014-11-11 20:24:38 följande:

    Vad menar du med, "de vet att det är förutsättningen att få igenom en ansökan om vård enligt LVU i socialnämnden och vidare i domstolen."

    Menar du att de erbjuder hjälp för att kunna få igenom ett LVU? Och om man vägrar stöd eller hjälp?


    Om behoven kan tillgodoses med frivilliga insatser så ska socialtjänsten först pröva det. Om man vägrar så kan det innebära att det finns skäl för LVU då behoven inte kan tillgodoses på frivillig väg.
  • Anonym (anonym)
    Donum skrev 2014-11-11 20:56:43 följande:
    Om behoven kan tillgodoses med frivilliga insatser så ska socialtjänsten först pröva det. Om man vägrar så kan det innebära att det finns skäl för LVU då behoven inte kan tillgodoses på frivillig väg.
    Många barn tas med LVU för att föräldrarna nekat frivilliga insatser och när det väl blir LVU säger de sig vara villiga till alla frivilliga insatser.
    Många föräldrar lyssnar på de dåliga råden att inte samarbeta med soc. vilket inte är speciellt bra eftersom det inte går att backa tillbaka när det väl gått till tvångsåtgärder.
  • Anonym (insatt)
    Anonym (abc) skrev 2014-11-11 20:24:38 följande:
    Vad menar du med, "de vet att det är förutsättningen att få igenom en ansökan om vård enligt LVU i socialnämnden och vidare i domstolen."

    Menar du att de erbjuder hjälp för att kunna få igenom ett LVU? Och om man vägrar stöd eller hjälp?
    Socialnämnden fattar inte beslut om att ansöka om vård enl LVU om tjänstemännen/handläggarna inte erbjudit barnet/föräldrarna den hjälp de behöver. Om de (familjen) emellertid blivit erbjudna adekvat hjälp men tackat nej är det förstås ett incitament för att fatta beslut och sända iväg en ansökan till domstol ..... Så nej, man erbjuder inte hjälp för att få ihop en LVU-ansökan, man erbjuder hjälp för att barnet inte skall fara illa mer i hemmet .....
  • Anonym (abc)

    ok tack,
    En annan fråga ni som verkar vara lite "instatta" :)
    När en utredning är klar och underskrivet. Hur lång tid har då socialtjänsten på sig att säga upp / avsluta ärendet till Förvaltningsrätten?

  • Anonym (Tina)
    Donum skrev 2014-11-11 20:23:26 följande:

    Socialtjänsten ska ju då inte vänta tills barn har dött innan det är läge att ingripa, utan om det finns risk för att ett barn hälsa och utveckling allvarligt tar skada.

    Ensamstående eller ej - att lämna en 3 - åring utan tillsyn alt. till främlingar, inte ge barnet mat eller kläder är definitivt ett problem och kan mycket väl vara skäl för LVU.


    Nu hoppar jag in här..

    Ibland tar det för lång tid ju. Jag är ett levande bevis på att soc försökte lite väl mycket med insatser innan jag omhändertogs. Det är ju 23 år sedan nu men lagen är väl ungefär densamma.

    För mig krävdes det att jag hittades två gånger nästintill död, sjukhusvård och sen tillbaka till mina föräldrar ändå. Jäkligt underligt..
  • Donum
    Anonym (anonym) skrev 2014-11-11 22:55:42 följande:

    Många barn tas med LVU för att föräldrarna nekat frivilliga insatser och när det väl blir LVU säger de sig vara villiga till alla frivilliga insatser.

    Många föräldrar lyssnar på de dåliga råden att inte samarbeta med soc. vilket inte är speciellt bra eftersom det inte går att backa tillbaka när det väl gått till tvångsåtgärder.


    Det är då man måste bedöma om samtycket är tillförlitligt och allvarligt menat.

    Klart att det går att backa tillbaka. Ett barn är ju inte LVU:at för resten av livet. Eller hur menar du?
  • Anonym (anonym)
    Donum skrev 2014-11-12 09:47:41 följande:
    Det är då man måste bedöma om samtycket är tillförlitligt och allvarligt menat.

    Klart att det går att backa tillbaka. Ett barn är ju inte LVU:at för resten av livet. Eller hur menar du?
    Jag menar att det inte går att backa tillbaka när LVU är taget och föräldrarna överklagar och i överklagan använder argument som att de går med på utredningshem, alla andra frivilliga insatser de vägrat innan och att de nu när det finns LVU plötsligt säger att de kan behöva hjälp.
  • Anonym (Singelmamma)
    Esoada skrev 2014-11-11 15:57:57 följande:
    Utan tillsyn medan man själv sover - hon kanske var ensamstående?
    Om hon inte gett barnet mat hade det inte levt ens
    De kanske inte var främlingar för henne hon lämnade bort till?
    Kläder kunde hon ha fixat ja, men då borde sociala ha gett pengar till det

    Hon som kommit med historien jobbar inte med socialen, jag undrar vad hon tagit exemplet från? (bekant hon inte gillar kanske?)
    Jag är ensamstående och är vaken när barnen är vakna. När de sover kan jag sova, svårare än så är det inte.
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version