• Anonym (sanningen)

    De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

    Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

    I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

    Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

    Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

    Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
    Uppdatering om kvinna B:
    Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

    Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
    Uppdatering om kvinna A:
    Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

  • Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version
  • Anonym (Fia)

    Jag har varit i motsatt situation.

    Efter att ha fått 2 barn med grava sömnproblem och hyperaktivitet (hade även ett utan problem) gick jag totalt in i väggen. Jag anmälde mig själv, sa jag inte orka mer att jag var helt slut och utan socialt nätverk och MÅSTE få hjälp. Soc starta utredning, var hemma hos mig flera ggr. Efter flera månader får jag ett brev där det står att de anser mig vara en bra mamma till mina barn som uppfyller deras behov och lever i en städad och bra miljö. Jag höll inte med men fick inte hjälp. Efter 1 år gjorde jag om samma procedur fick göra en ny utredning med samma svar, jag var för bra mamma för att få hjälp även om jag var så trött och utmattad att jag inte orka någonting vissa dagar.

  • Anonym (12345)
    Anonym (Men vakna) skrev 2016-08-21 18:01:23 följande:
    1. För att _du_ nämnde TS, men jag citerade en annan person.
    2. Och inte du om mina.
    3. Givetvis begås fel, men jag tror inte för mitt liv att de gör det med vilje eller på pin kiv. De riskerar fängelse om de begår tjänstefel. De har nog inte "hittat på" saker, utan möjligen inte varit kritiska nog i vad de fått för uppgifter av folk. Och DET erkänner jag är ett problem: då de inte är kritiska och verkligen reflekterar över vilka källor som är pålitliga och vad som är relevant.
    4. En kompetent person inom rättsväsendet ska väl se att en utredning saknar pålitlig/giltig grund om så är fallet?
    5. Nej, det är inte helt annat. Det jag vill visa på är att soc inte nappar på minsta lilla och får till ett LVU hipp som happ. Det är LITE svårare än så. Krävs juridisk bevisning och hållbara uppgifter.
    1) Ett rent skrivfel i så fall, jag vet vem du citerade.

    2) Och? Jag har heller inte kommenterat det och lagt mig på nivån "du kan inte vara påläst". Jag har kommenterat ditt sakfel i att en person inte kan få många anmälningar utan grund. Det kan man faktiskt, så det var fel oavsett dina kunskaper i övrigt. (Jag skulle aldrig sjunka till den nivån).

    3) Ingen har pratat om vilje eller pin kiv. Nu slingar du dig. Du sa att det var omöjligt. Det är det inte.

    4) Rena plattityden! Självklart ska en kompetent person det och för det allra mesta blir det rätt. Men inte alltid, det var det du påstod från början. Det är fel.

    5) Jag har aldrig påstått att de "nappar på minsta lilla". Du börjar skriva om annat eftersom du märker att du har fel. Ingen har sagt att det inte kan bli fel åt det hållet, så den diskussionen finns bara i ditt huvud.
  • Anonym (Men vakna)
    Anonym (12345) skrev 2016-08-21 21:08:28 följande:
    1) Ett rent skrivfel i så fall, jag vet vem du citerade.

    2) Och? Jag har heller inte kommenterat det och lagt mig på nivån "du kan inte vara påläst". Jag har kommenterat ditt sakfel i att en person inte kan få många anmälningar utan grund. Det kan man faktiskt, så det var fel oavsett dina kunskaper i övrigt. (Jag skulle aldrig sjunka till den nivån).

    3) Ingen har pratat om vilje eller pin kiv. Nu slingar du dig. Du sa att det var omöjligt. Det är det inte.

    4) Rena plattityden! Självklart ska en kompetent person det och för det allra mesta blir det rätt. Men inte alltid, det var det du påstod från början. Det är fel.

    5) Jag har aldrig påstått att de "nappar på minsta lilla". Du börjar skriva om annat eftersom du märker att du har fel. Ingen har sagt att det inte kan bli fel åt det hållet, så den diskussionen finns bara i ditt huvud.
    Det har ju skrivits att soc "hittat på" och "lagt till och dragit av". Och det tror jag inte att man gör utan att det skett ett misstag. Man gör alltså inte sånt medvetet, som många tycks tro.

    Och ett LVU SKA inte gå att få igenom utan juridiskt hållbara grunder. I en utredning konsulterar man läkare och psykologer för att basera sin rekommendation/sitt beslut på. Det är ju inga chansningar, utan professionella bedömningar.

    Sen tar man inte till tvångsåtgärder om föräldrar är samarbetsvilliga och pålitliga i sitt samtycke till öppna insatser. Det får man inte, om inte barnet verkligen råkar illa ut hos vårdnadshavaren. Och då SKA man ju LVU:a.

    Ett akut LVU, alltså utan juridiskt beslut före, görs ju bara om det är ytterst allvarligt och soc är säkra på att rätten kommer hålla med om beslutet. Och en eller flera anklagelser som inte ser ut att överensstämma med det verkliga läget när soc besöker ett barn leder INTE till tvångsomhändertagning. Till synes tomma anklagelser kan starta en utredning, men inte ett akut LVU. Då måste det finnas konkreta bevis om missförhållanden.

    OM något av detta går fel, så är det givetvis beklagligt, men det är inte så ofta som ni verkar tro som barn omhändertas felaktigt. Och det beror inte på "soc" utan på en eller ett fåtal tjänstemän som inte agerat i enlighet med socialtjänstens riktlinjer.
  • Anonym (12345)
    Anonym (Men vakna) skrev 2016-08-21 23:02:22 följande:
    Det har ju skrivits att soc "hittat på" och "lagt till och dragit av". Och det tror jag inte att man gör utan att det skett ett misstag. Man gör alltså inte sånt medvetet, som många tycks tro.

    Och ett LVU SKA inte gå att få igenom utan juridiskt hållbara grunder. I en utredning konsulterar man läkare och psykologer för att basera sin rekommendation/sitt beslut på. Det är ju inga chansningar, utan professionella bedömningar.

    Sen tar man inte till tvångsåtgärder om föräldrar är samarbetsvilliga och pålitliga i sitt samtycke till öppna insatser. Det får man inte, om inte barnet verkligen råkar illa ut hos vårdnadshavaren. Och då SKA man ju LVU:a.

    Ett akut LVU, alltså utan juridiskt beslut före, görs ju bara om det är ytterst allvarligt och soc är säkra på att rätten kommer hålla med om beslutet. Och en eller flera anklagelser som inte ser ut att överensstämma med det verkliga läget när soc besöker ett barn leder INTE till tvångsomhändertagning. Till synes tomma anklagelser kan starta en utredning, men inte ett akut LVU. Då måste det finnas konkreta bevis om missförhållanden.

    OM något av detta går fel, så är det givetvis beklagligt, men det är inte så ofta som ni verkar tro som barn omhändertas felaktigt. Och det beror inte på "soc" utan på en eller ett fåtal tjänstemän som inte agerat i enlighet med socialtjänstens riktlinjer.

    Fast nu är du sjumilakliv från vad som diskuterades. Du gick in i tråden med att påstå att "Det säger sig själv för en normalt funtad person att om flera olika personer anmäler en, så finns det något fel.".

    Det var det jag vände mig emot och menade att det är absolut inte sant. "Häxjakter" och ryktesspridning som flera tror på kan faktiskt uppstå helt utan grund. Du hade helt enkelt fel där.

    Du hävdade också att socialen inte kan omhänderta om det inte ligger något i anmälningarna, vilket också är felaktigt. Precis som att det finns personer som blir oskyldigt dömda i tingsrätten så kan man få barnen LVUade felaktigt.

    Det är dessa två påståenden från dig jag invänt mot, att du börjar skriva om en massa annat är onödigt (även om jag förstår att du vill prata bort det).

    Du har helt enkelt fel på de här två påståendena, även om du nu vill vinkla till det med att prata om ifall det är medvetet eller inte. Det var inte det du sa från början. Sluta slingra!

  • Anonym (Men vakna)
    Anonym (12345) skrev 2016-08-21 23:24:46 följande:

    Fast nu är du sjumilakliv från vad som diskuterades. Du gick in i tråden med att påstå att "Det säger sig själv för en normalt funtad person att om flera olika personer anmäler en, så finns det något fel.".

    Det var det jag vände mig emot och menade att det är absolut inte sant. "Häxjakter" och ryktesspridning som flera tror på kan faktiskt uppstå helt utan grund. Du hade helt enkelt fel där.

    Du hävdade också att socialen inte kan omhänderta om det inte ligger något i anmälningarna, vilket också är felaktigt. Precis som att det finns personer som blir oskyldigt dömda i tingsrätten så kan man få barnen LVUade felaktigt.

    Det är dessa två påståenden från dig jag invänt mot, att du börjar skriva om en massa annat är onödigt (även om jag förstår att du vill prata bort det).

    Du har helt enkelt fel på de här två påståendena, även om du nu vill vinkla till det med att prata om ifall det är medvetet eller inte. Det var inte det du sa från början. Sluta slingra!
    Jag står fast vid att något ÄR fel om folk anmäler till soc och barnet omhändertas. Får man 5 anmälningar, och tre av dessa dessutom inte är anonyma så står nånting inte rätt till. Blir ett barn anmält så pratar de ju med barnet innan de ingriper. Och tyder samtalet på ALLVARLIGA missförhållanden så kan de LVUa barnet direkt, annars kan de inte göra det. Då startas bara utredning.

    Varför skulle 5 olika anmälare hitta på? Och dessutom inte vara anonyma om de far med osanning? Personen jag citerade TROR att de två anonyma också är dessa som är "vänner med varandra". Men det vet vi inget om. Jag tycker att det är mer osannolikt att 5 anmälare har hittat på än att soc har tagit barnet felaktigt.

    Jag förstår vad du menar med häxjakter, men jag kan ändå inte tro att 5 anmälningar sker helt utan grund. De vet något om TS som gör att de har anmält, OCH anmälningarna ledde inte bara till en utredning utan till ett omedelbart omhändertagande, vilket inte görs hipp som happ. Det tyder på att anmälningarna varit korrekta. Och jag tycker att man borde få sig en tankeställare om 5 personer anmäler. Då finns det något problem. Varför gjorde dessa 5 annars inte en polisanmälan om det gällde nåt annat än omvårdnaden av barnet/n?
  • Anonym (Fia)
    Anonym (Visst) skrev 2016-08-21 17:23:05 följande:

    Visst, rätten beslutar med på de grunder soc utger och de skiter i om det är åtta sidor med hittepå. Jag har ett lvu at barn som aldrig fått komma hem pga lögner. Soc skrev bl.a. att de tittat in genom vårt fönster och att barnet inte hade ett eget rum. Vi bodde på 5:e våningen och de hade aldrig varit hem till oss. Men tror du de rättade när vi sa till?? Nej

    Nu är vi via soc kontaktfamilj till ett annat barn och jag skulle aldrig anmäla alla de småfel dennes föräldrar gör - aldrig!


    Skulle barnet va omhändertaget för det inte hade eget rum?
  • Haerd94

    Jag vill bara säga att ja de finns folk som anmäler bara för att. Vi har en äldre dam, som anmält nästan alla barnen till soc vid vårat område. Hon bråkar med ALLLT&ALLA. Hon har gått så långt att hon anmält en granne för våldtäckt mot hennes dotter samt misshandel mot henne. Hon har anmält mig o många mer till jordbruksverket.

    Soc tog hennes barn, hon får inte ha hundar. Men ändå så har hon det. Hon har anmält varenda jävel som bor här och bråkar man med henne så är det falska anmälningar på en gång. Jag är gravid och är så rädd för att hon ska anmäla i framtiden när bebis är född. Denna kvinna har flera polisanmälningar på sig (upp till 70) men hon har fripass hela tiden. Hon får bo kvar i sin lägenhet trots allt hon utsätter ALLA grannar för. För några år sen hoppase hon in i min mammas bil med sin dotter och tvingade min mamma att skjussa henne.

    Aldrig har jag vart i konflikt med denna kvinnan men är ändå så rädd då jag vet vad som väntar mig, och hon kommwr gång på gång undan med alla falska anmälningar.

  • Froken Lokens
    suckochpust skrev 2016-06-27 07:56:20 följande:

    Bumpar en gammal tråd, i torsdag blev min son lvuad, dom ringer mig och säger att dom hämtat min son på fritids när jag är på väg till jobbet, någon har ringt och påstår att jag slagit min son. Det är alltså dagen innan midsommarafton, 2 timmar innan alla går hem, jag får inte veta var han är, jag får inte prata med honom och förklara vad som händer. Blir tillfrågad om jag kan packa ihop en väska med kläder och en favoritleksak elle gose, självklart, lite tröst kanske för honom. Ingen kommer och hämtar, ingen ringer...Soc har inte tagit reda på att han har allergier och astma och allergimediciner, detta får jag själv jaga socjouren för att försöka få fram på midsommar aftor, har idag måndag fortfarande inte fått besked på hur det har gått för honom, om han är någorlunda lugn, eller om han får sin medicin, hans väska står fortfarande packad i hallen....

    Det har varit många anmälningar genom åren, vet inte hur många, 2 av dom har haft grund, dom första 2 när han var riktigt liten, jag var i en riktig svacka och det var väl skitigt här hemma, men med hjälp av familjestöd tog jag mig i kragen och det är nu länge sen, nu ser det ut som hemma hos vem som helst, och den andra var min make som fick epelepsi då för några år sedan, och råkade ta medicinen 2 ggr samma morgon i stressen på morgonen, kan säga att det var befogat från logopeden som gjorde anmälan, han var riktigt dålig och hon trodde det var droger, vi lämnade urinprover i ett år båda två för att visa att så var fallet och att inga droger förekommer. Sen var det lugnt ett tag, sen börjar anmälningarna komma in, och det är om allt verkligen, det är att vi skulle använda droger, vi super, våran son är smutsig, och vi slår honom tydligen. För att tydliggöra igen, vi har redan bevisat att vi är drogfria, ingen av oss dricker direkt, en öl då och då som dom flesta vuxna. Våran son badar dagligen, han är hel och ren varje morgon när han åker till skola/fritids, där slutar mitt ansvar tills han kommer hem, han är en otroligt aktiv kille och han skitar ner sig fort, det ser jag som ett sundhetstecken, att han leker och busar : )

    Vi har aldrig någonsin slagit honom, ändå kommer det en anmälning från röntgen när jag bröt foten, min son bröt ihop när han inte fick följa med mig in och han var fortfarande jätteledsen när jag kom ut, så jag sa till sköterskorna att vi kunde åka ner, så skulle pappa komma ner med sonen när han lugnat sig, och så blev det och allt var frid och fröjd trodde vi. Fick ett samtal från soc efter ett par dar, sköterskan hade gjort en orosanmälan, hon hade hört ett LJUD och tog för givet att min man slår vårat barn, alltså ett LJUD, hon ser inget , frågar inget bara hör ett ljud, hur f*n är man funtad då om man tar för givet att ett barn blir slaget...

    Jag har nu på ganska kort tid fått flera anmälningar, 3 namngivna anmälare och 2 anonyma, dom 3 namnen är nära vänner med varandra, och tror dom 2 anonyma kommer därifrån också, av nån anledning jävlas dom med mig, vet inte varför, känner dom inte direkt, den ena mamman bor på granngården, sen är det 2 kompisar till henne. Men dom har fått min son LVUad och vi som föräldrar står maktlösa i det här, dessutom har vi idioter till handläggare, dom ljuger och lägger till och drar av som dom känner för det, tex har jag sökt chefen i 2 dagar för att byta handläggare, hon ringer inte tillbaks utan delegerar det vidare till den sekreteraren jag vill byta, men jag framför det och talar om för dom att jag samarbetar gärna med dom om jag får byta handläggare då jag inte litar ett dugg på dom efttersom jag vet att dom ljugit, och om vi kan fokusera på det min son verkligen behöver hjälp med samarbetar jag gärna. I anteckningarna till chefen efter vårat samtal skriver han bara

    - Vägrar samarbeta..., så i vårat fall är soc verkligen idioter, jag har förklarat för dom att det här gänget av någon anledning vill förstöra för oss, ändå lyssnar man på allt som sägs, fast inget är sant och går att bevisa...


    Oj vad många som ljuger, eller?

    Sköterskan på akuten ljuger, dom på soc-jouren ljuger, handläggaren ljuger, din man tog fel dos medicin, människor (plural) i din omgivning ljuger, chefen på soc sköter sig inte...

    Du ser inte varför du kan se skyldig ut?
  • Anonym (Inte alltid rätt)

    Ska inte försvara dåliga föräldrar, för det finns det gott om, men socialen kan verkligen göra bort sig ordentligt. 


    En väninna till mig fick en orosanmälan från socialen. Man var tydligen väldigt bekymrade över det faktum att sonen hade räknat upp namn på män som brukade vistas dagligen i min vänninas lägenhet. 
    Socialen kom på hembesök och nästan insinuerade att min vännina var en promiskuös kvinna. Hon visste ju att så inte var fallet och frågade socialtanten vilka dessa män skulle vara och fick följande till svar: James, John, Percy, Thomas etc etc. 


    Min väninna undrade om hon skulle berätta hur de just gjort bort sig eller om de ville se det själva och så tog hon fram rollistan för Thomas Tåget. 
    Så var mötet avslutat fortare än det hade börjat. 

  • Froken Lokens
    Anonym (Inte alltid rätt) skrev 2016-08-22 14:13:56 följande:

    Ska inte försvara dåliga föräldrar, för det finns det gott om, men socialen kan verkligen göra bort sig ordentligt. 

    En väninna till mig fick en orosanmälan från socialen. Man var tydligen väldigt bekymrade över det faktum att sonen hade räknat upp namn på män som brukade vistas dagligen i min vänninas lägenhet. 

    Socialen kom på hembesök och nästan insinuerade att min vännina var en promiskuös kvinna. Hon visste ju att så inte var fallet och frågade socialtanten vilka dessa män skulle vara och fick följande till svar: James, John, Percy, Thomas etc etc. 

    Min väninna undrade om hon skulle berätta hur de just gjort bort sig eller om de ville se det själva och så tog hon fram rollistan för Thomas Tåget. 

    Så var mötet avslutat fortare än det hade börjat. 


    Det där låter som "råttan i pizzan", en påhittad historia. Vem skulle ha gjort orosanmälan?
Svar på tråden De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version