Anonym (sanningen)

Äldre 5 Mar 13:22

1134 svar

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

Efter att själv har träffat och läst många historier på internet så har jag förstått att det är MÅNGA som verkligen inte förstår varför varför deras barn blir omhändertagna av socialtjänsten. Socialtjänsten är "the bad guy" som "gör allt för att förstöra deras liv". Eftersom dessa mammor inte förstår själva vad som är fel och berättar historier för andra som är helt felvinklade får många en bild av att socialtjänsten är något hemskt, farligt, obehagligt och skadligt osv. Eftersom de inte förstår vad de gör fel gör detta också att de inte förändrar det som är problemet utan fortsätter med "problembeteendet".

I den här tråden berättar vi de riktiga historierna kring omhändertaganden, sanningen om vad som gick snett och varför, och mammornas historier som är tvärtemot "det riktiga"

Jag kan berätta om två kvinnor. Den första som jag kallar A är en kvinna som levt i en våldsrelation med en man som är mycket deprimerad och självmordsbenägen. De har haft mycket kontakt med socialtjänsten eftersom de båda går på bidrag och pga våldet (en dysfunktionell relation). En dag, vid ett socmöte, tar mannen barnet i sin famn och hotar med att döda han själv och barnet, polis måste inkallas och de lyckas ta barnet från mannen. Barnet blir omhändertagen och placerad hos en annan familj, socialtjänsten ställer krav om att kvinnan måste sluta ha kontakt med mannen om hon vill få tillbaks sitt barn och fixa sin tillvaro (flytta till egen lägenhet osv.). Det finns en hel del som jag inte orkar/vill skriva ut här men jag förstår verkligen varför hennes barn inte får vara med henne, då även hon är väldigt speciell och konstig mot barnet. Hon träffar mannen i smyg hon inte får ha kontakt med men socialtjänsten har sett detta, hon har anmält familjen som barnet bort hos för att hon en gång såg att mamman i familjen torkade barnets mun när h*n hade ätit fast h*n grät, A ansåg detta som barnmisshandel. A gör ALLT som hon inte borde göra för att få tillbaka barnet och hon förstår verkligen inte vad hon gör för fel. Hon skyller allt på socialtjänsten som är "dumma i huvudet".

Den andra kvinnan, som jag kallar B, är helt obenägen att ta hand om sitt barn. Barnet kan leka flera timmar själv medan hon sover, har ingen struktur alls i vardagen och kan inte hålla i pengar, efter två veckor (får bidrag) är pengarna slut och de äter inte alls någon näringsrik mat eftersom hon inte har "råd" med det. Hon kan lämna barnet till någon hon känt några dagar och låter personen passa h*n medan hon gör annat. Barnet kan inte prata trots att h*n är nästan 3 år. Säger endast några få ord och pratar med bebisspråk eftersom mamman inte alls stimulerar barnet/pratar med barnet. Kvinnan flyttar ofta runt och barnet har ingen stabil tillvaro. Hon klarar inte av att lämna barnet på dagis (eftersom hon inte orkar gå upp) och h*n träffar aldrig andra barn. Ändå blir hon HELT chockad när barnet blir omhändertaget efter orosanmälan och förstår inte vad som är fel.

Det är inte konstigt att kvinnorna får andra att tro att det är "hur lätt som helst" att bli av med sitt barn när de kommer med sina historier som är HELT andra än sanningen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:34
Uppdatering om kvinna B:
Mamman kan knappt ge sitt barn ordentlig mat eftersom hon slösar bort alla pengar och de äter väldigt ensidig och näringsfattig kost. Hennes hem ser stökigt/sunkig ut. Hon har ingen ordentlig säng (varken till sig själv eller barnet, de sover i soffan), inget matbord, kläder kan ligga i stora högar över hela lägenheten (mer kläder än golv syns) och det diskas/städas sällan. Det hon har i "möbelväg" är: soffa, soffbord, 1 bokhylla, tv och tv-bänk). Hon lägger hellre pengar på kläder eller skönhetsprodukter till sig själv än att köpa leksaker eller kläder till barnet som endast har 2 BEBIS leksaker hemma. Barnet går omkring i alldeles för små kläder och det syns, byxor som ska vara långa är under knät tex för det är från när barnet var yngre. Hon älskar sitt barn, men hon kan verkligen inte ge barnet vad det behöver i resterande "kategorier". Man märker att mammans och barnets relation är väldigt skadad, barn kan absolut vara sociala små varelser, men barnet blir ofta fäst vid stabila personer som är mer som "riktiga mammor ska vara" och det är det barnet behöver.

Kvinnan gör INGET för att förbättra sitt barns talförmåga och jag är övertygad om att barnet skulle kunna prata som andra barn i den åldern om mamman bara PRATADE med barnet, vilket hon väldigt sällan gör/är väldigt ointresserad av. Och pratar hon med barnet pratar hon ofta själv bebisspråk. Föreslog att hon skulle börja läsa böcker för barnet, men det orkade hon inte (som med allt annat). Jag har också reagerat på att barnet ser ut att få "panik" över att kolla mamman i ögonen, vilket jag tror kan ha och göra med anknytningen, har läst någonstans om det där och när jag såg barnet tänkte jag direkt på det. Tillägger även att jag INTE jobbar inom socialtjänsten.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-08 15:52
Uppdatering om kvinna A:
Kvinnan bodde på skyddat boende 1 år. Personalen där och socialtjänsten såg henne med sin "ex man" på stan flera gånger. Mamman har, vad jag anser, fått mycket god hjälp för att förändra sin situation... men man når liksom inte in till henne. Hennes "plan" är/var att fortsätta med mannen men att spela att hon har ett fixat liv inför soc och att hon har 0 kontakt med honom för att få tillbaka sitt barn, och sedan tänkte hon ta barnet med mannen utomlands så ingen kan blanda sig i.

Anonym (Signaturen)

Äldre 14 Apr 10:26

#991

Anonym skrev 2012-04-13 14:17:01 följande:

Någon form av mellanläge mellan frivilliga insatser och tvång skulle kanske fungera hos de som inte har insikt i att de brister i sin föräldraförmåga.
De som inte inser sina brister är inte villiga att gå med på frivilliga insatser därför blir det många gånger tvångsinsatser som de då inte förstår och kan då inte arbeta med sina brister.

I väldigt många LVU-domar säger sig förälder vilja gå med på frivilliga insatser som samplacering, utredningshem, föräldrautbildning osv, insatser som de tidigare inte velat gå med på när det varit frivilligt.
I många fall är det som om föräldrarna inte förrän barnen tvångsomhändertas fattar allvaret och först då är villiga att samarbeta.

Men när man inte blivit erbjuden något frivilligt då?

Anonym

Äldre 14 Apr 11:11

#992

Anonym (Signaturen) skrev 2012-04-14 10:26:35 följande:

Men när man inte blivit erbjuden något frivilligt då?

Självfallet går det inte att erbjuda någon frivillig insats om det rör sig om omedelbart omhändertagande.

astro

Äldre 14 Apr 11:31

#993

Anonym skrev 2012-04-14 00:07:22 följande:

Några få promille av familjer är det som överhuvudtaget som utreds av soc.
Några få procent av familjer träffar överhuvudtaget på socialen.

Om man människor förstod hur väldigt få det är skulle de inte vara rädd för socialen och söka hjälp när de har behov v något de kan bistå med,

Om det är så att ni har en massa bekanta och vänner som haft problem med soc. umgås ni i kretsar som väldigt få barnfamiljer i Sverige gör.
Jag vet ett enda barn som omhändertogs under alla mina barn hela förskoletid och skoltid, de föräldrarna var grava missbrukare.

Jag har såvitt jag vet bara umgåtts med två familjer som alls haft kontakt med soc men precis som den du skrev till - Anonym (vann i FR) - så har jag kollat in utredningar när jag kommit åt och följt trådar här på FL etc. Man kan vara engagerad och insatt utan att "umgås i problemkretsar" vet du.

Beror förresten på vad man menar med "kontakt med soc". Rent tekniskt har jag haft det själv också eftersom det satt med en dam från soc på ett möte i vår skola när vi skulle försöka reda ut en mobbingsituation där ett av mina barn var "offret".

www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b129073.html

Anonym

Äldre 14 Apr 11:39

#994

astro skrev 2012-04-14 11:31:15 följande:

Jag har såvitt jag vet bara umgåtts med två familjer som alls haft kontakt med soc men precis som den du skrev till - Anonym (vann i FR) - så har jag kollat in utredningar när jag kommit åt och följt trådar här på FL etc. Man kan vara engagerad och insatt utan att "umgås i problemkretsar" vet du.

Beror förresten på vad man menar med "kontakt med soc". Rent tekniskt har jag haft det själv också eftersom det satt med en dam från soc på ett möte i vår skola när vi skulle försöka reda ut en mobbingsituation där ett av mina barn var "offret".

Med kontakt med soc. menar jag att det gäller oro angående föräldraförmågan på olika sätt.

SH1980

Äldre 14 Apr 15:55

#995

När man arbetar med människor sker det någon gång fel bedömningar. Man chansar aldrig när det handlar om barn och om det nu visar sig att föräldrarna inte alls brister så pass som utredningen visat från början så är det beklagligt, men som sagt chansar man aldrig utan tar kanske det säkra före det osäkra. Jag har gjort flera orosanmälningar i mitt arbete och informerat föräldrarna om det. Berättar precis hur min oro ser ut och att jag enligt lag måste anmäla om jag märker att ett barn far illa på något vis. Sen handlar inte det om att jag på något sätt önskar att deras barn omhändertas utan att de ska få stöd innan de tappar greppet. Flera har varit tacksamma och en del har inte förstått anledning till oro.

Anonym

Äldre 14 Apr 17:56

#996

Verkar som att många här inne är väldigt emot socialtjänsten. Visst är det tragiskt om det blir fel, men är det inte bra att socialtjänsten finns?! till skydd för barnen....Som kan få hjälp och skyddas från föräldrar som exempelvis misshandlar eller utnyttjar dem.

Känns som det blir en väldigt skev och polariserad bild....kanske borde nyanseras lite mer kan jag tycka. Personligen tror jag att socialtjänsten är bra, i huvudsak, även om det ibland förekommer brister, Men i de allra flesta fall är jag övertygad om att de som arbetar där gör ett bra jobb.

Varför skulle socialsekreterare välja att studera 3,5 år och sedan ta massa skit om det inte fanns familjer som var nöjda med hjälpen?

Bör tilläggas att socialtjänsten huvudsakliga uppgift INTE är att omplacera barn, de gör så mycket mer oxå. som kanske inte uppmärksammas.

maaammaaa

Äldre 14 Apr 19:15

#997

När det gäller uppfostran så litar jag inte precis på fosterfamiljen, fostarmamman skriver att pojkarna inte sett nakna flickor medan vår äldsta dotter berättar att hon 6 år äldsta sonen 9 år fostermamman och fosterpappan samt de yngre barnen går i bastu samtidigt, nakna då förstås. Hon tar även med dem till offentlig gemensam bastu för både främmande män och kvinnor. Jag kanske är lite konservativ men tycker man ska dra en gräns vid sexårsåldern för att de ska lära sig innan de börjar skolan att tjejer går till tjejernas omklädningsrum och killarna till sitt. Så långt detta. Barnen var på umgänge på fre-lö och vi hade psykiatriska småbarnsteamet hemma hos oss ett tag. De hade inget att klaga på utan bara positiva saker att säga. När de skulle tillbaka ville alla barnen vara hos oss, nästan tårögda, det känns hemskt att inte kunna låta dem göra det, vi har ju ingen bestämmanderätt mer. Det finns inget som går upp emot att få träffa sina barn, våra barn blir jätteglada när de träffar oss jag tycker att barnens åsikt borde tas i beaktande mer. Så sällan eller inte alls trots att föräldrarna inte är aggressiva är bedrövligt. På något sätt borde man kunna få ta emot och skicka brev, teckningar mm. Vill barnen ringa sina föräldrar borde de alltid få det.

Dr Mupp

Äldre 14 Apr 20:16

#998

maaammaaa skrev 2012-04-14 19:15:29 följande:

När det gäller uppfostran så litar jag inte precis på fosterfamiljen, fostarmamman skriver att pojkarna inte sett nakna flickor medan vår äldsta dotter berättar att hon 6 år äldsta sonen 9 år fostermamman och fosterpappan samt de yngre barnen går i bastu samtidigt, nakna då förstås. Hon tar även med dem till offentlig gemensam bastu för både främmande män och kvinnor. Jag kanske är lite konservativ men tycker man ska dra en gräns vid sexårsåldern för att de ska lära sig innan de börjar skolan att tjejer går till tjejernas omklädningsrum och killarna till sitt. Så långt detta. Barnen var på umgänge på fre-lö och vi hade psykiatriska småbarnsteamet hemma hos oss ett tag. De hade inget att klaga på utan bara positiva saker att säga. När de skulle tillbaka ville alla barnen vara hos oss, nästan tårögda, det känns hemskt att inte kunna låta dem göra det, vi har ju ingen bestämmanderätt mer. Det finns inget som går upp emot att få träffa sina barn, våra barn blir jätteglada när de träffar oss jag tycker att barnens åsikt borde tas i beaktande mer. Så sällan eller inte alls trots att föräldrarna inte är aggressiva är bedrövligt. På något sätt borde man kunna få ta emot och skicka brev, teckningar mm. Vill barnen ringa sina föräldrar borde de alltid få det.

Jag ser inget konstigt i att en familj med hyfsat små barn bastar tillsammans (men så är jag finne också). Själv bastade jag ihop med min farfar och mina manliga yngre kusiner tills jag var ca 10-12 år och efter det endast ihop med kvinnor (senare sen med min man och våra barn). Och tro mig jag visste mycket väl att kvinnor delar omklädningsrum i vanliga fall. Det lärde jag mig i ettan (på lekis hade vi gemensamt omklädningsrum).

Jag har ingen konstig syn på nakenhet, varken pryd eller nudist mina barn olika kön duschar/badar gärna tillsammans trots att den äldsta är 8. Det kommer komma en dag då de inte vill det, men de får välja fritt så det lär inte vara nått problem.

Rational arguments don?t usually work on religious people. Otherwise there would be no religious people.? - Gregory House, M.D

maaammaaa

Äldre 14 Apr 20:37

#999

Jaja dr Mupp. Vet du hon säger ju att hennes söner inte sett nakna tjejer och ändå bastar de tillsammans. Om du minns så skrev jag att de äldsta killarna hoppade på henne för jämnan och försökte knulla, och vi har sagt åt henne att inte klä av sig fast de slår henne.

Nu är det så att soc.dir säger att hon inte kan bevisa att vi gett mat åt barnen om inte hemhjälpen varit hos oss så hon säger att vi inte ger mat åt barnen. jag tycker att det är lika mycket lögn som att säga att killarna inte sett nakna tjejer. Hon säger att vi inte kan sköta barnen medan hennes egen son cyklar i T-shirt och kalsonger i minusgrader.

Anonym

Äldre 14 Apr 20:55

#1000

maaammaaa skrev 2012-04-14 20:37:18 följande:

Jaja dr Mupp. Vet du hon säger ju att hennes söner inte sett nakna tjejer och ändå bastar de tillsammans. Om du minns så skrev jag att de äldsta killarna hoppade på henne för jämnan och försökte knulla, och vi har sagt åt henne att inte klä av sig fast de slår henne.

Nu är det så att soc.dir säger att hon inte kan bevisa att vi gett mat åt barnen om inte hemhjälpen varit hos oss så hon säger att vi inte ger mat åt barnen. jag tycker att det är lika mycket lögn som att säga att killarna inte sett nakna tjejer. Hon säger att vi inte kan sköta barnen medan hennes egen son cyklar i T-shirt och kalsonger i minusgrader.

Har du ändrat historien du har tidigare skrivit så här:

" Kan tilläggas att socialdirektören och hennes bror fortfarande bor hos mamma och det tycker vissa är märkligt. Det finns ett rykte om att fadern misshandlat dem när de var barn, men det kan jag inte verifiera.
Ingen av dem har barn och de som känner dem har inte sett någon partner till någon av dem."

De RIKTIGA historierna bakom omhändertagande av barn (LVU), inte mammans version

INNEHÅLL