• Emmmsan

    Har PCO och planerar syskon.

    Jag fick reda på att jag har PCO för ca 5 år sedan då jag var hos en barnmorska/gynekolog (?) på grund av att jag inte hade fått tillbaka min mens efter att ha slutat med p-piller ett år tidigare. Jag hade inte slutat med dom för att bli gravid utan var bara less på att proppa i mig hormoner och att jag på grund av det hade noll sexlust.
    Eftersom jag hade PCO och inte försökte bli gravid så blev jag rekommenderad att börja med p-piller igen så det gjorde jag. Men bara några månader efter det så bestämde jag och min sambo oss för att vi skulle försöka skaffa barn så jag slutade än en gång med p-pillrena och förberedde mig samtidigt på det värsta, dvs att jag inte skulle få varken ägglossning eller mens av mig själv och att det skulle ta låång tid innan jag blev gravid. Gissa om jag blev förvånad när mensen dök upp ca 40 dagar efter sista pillret och när graviditetstestet en månad senare visade ett stort fint plus. Jag hade aldrig vågat tro att det skulle gå så fort i och med att jag hade fått diagnosen PCO.

    Nu har jag och sambon bestämt oss för att skaffa ett syskon så i november slutade jag med p-pillrena igen och även denna gång var/är jag förberedd på att det kommer att ta lång tid. 29 dagar efter sista pillret kom en mens (dvs i mitten på december) och under den menscykeln så kände jag tydligt av en äl vilket förstås väckte en smula hopp. Men sedan har det inte hänt mycket. Fick en pytteliten blödning i slutet av januari, ena dagen kom det lite brunt och sedan hade jag svagt färgade flytningar i två dagar efter det. Först trodde jag att detta var någon typ av mellanblödning då jag hade liknande varje månad veckan innan mens när jag åt p-piller men nu är jag osäker, var det kanske en pytteliten mens? Efter den har det inte hänt något mer och det känns så himla frustrerande att försöka bli gravid när man vet att kroppen inte fungerar som den ska. Nu har dessutom min förbaskade acne på rygg och bröst kommit tillbaka och dessutom har jag fått väldigt torra slemhinnor vilket ju inte gör det hela enklare.

    När jag fick reda på att jag har PCO gjordes bara ett vaginalt ultraljud men nu efteråt har jag förstått att man oftast även tar blodprov. Jag skulle väldigt gärna vilja få en grundlig undersökning angående min PCO så jag vet om det ens är någon idé att vi försöker själva. Men känner mig väldigt osäker på om det ens är någon idé att ringa en barnmorskemottagning angående detta då jag tidigare tyvärr inte har blivit tagen på allvar när jag ringt och varit orolig när mensen inte har dykt upp. Vad tror ni kan man få hjälp eller åtminstone få komma på en undersökning fast än det gick fort att bli gravid förra gången och även fast vi en så länge inte har försökt så länge?

  • Svar på tråden Har PCO och planerar syskon.
  • Meja2011

    Treasures: ja det känns ju skönt:) det har ökat i blödning i dag, men är inte så pass att bindan bli använd. Men visst ska man räkna från första riktiga blödningsdagen? Alltså då man får använda tampong eller dylikt för att stoppa det, fasiken vad man glömt;) dag 5-9 har jag ätit innan så det blir det denna gång med

  • Treasures
    Meja2011 skrev 2012-07-04 05:38:50 följande:
    Treasures: ja det känns ju skönt:) det har ökat i blödning i dag, men är inte så pass att bindan bli använd. Men visst ska man räkna från första riktiga blödningsdagen? Alltså då man får använda tampong eller dylikt för att stoppa det, fasiken vad man glömt;) dag 5-9 har jag ätit innan så det blir det denna gång med

    Det kommer säkert att öka mer idag....och då kan du ju räkna idag som dag 1. Jag brukar alltid blöda som mest första och andra dagen, så för mig har det inte varit nåt problem att bestämma vilken dag som varit dag 1. Minns dock att en gång fick jag mens sent på kvällen och då räknade jag dag 1 som dagen därpå. 
    ~ ~ Alva 09-11-01 ~ ~
  • Meja2011
    Treasures skrev 2012-07-04 07:38:19 följande:
    Det kommer säkert att öka mer idag....och då kan du ju räkna idag som dag 1. Jag brukar alltid blöda som mest första och andra dagen, så för mig har det inte varit nåt problem att bestämma vilken dag som varit dag 1. Minns dock att en gång fick jag mens sent på kvällen och då räknade jag dag 1 som dagen därpå. 
    Jo förmodligen=) Okay, ja jag har ju alltid börjat med lite färg på pappret och sen har det stegrats, verkar vara samma nu. Men hoppas på att det sätter fart idag=)

    Hur går det för dig?=) 
    Meja 11-11-23
  • Treasures

    ÄL borde ju vara över nu så det är bara att vänta och se. Har som vanligt ont i bröstvårtorna.


    ~ ~ Alva 09-11-01 ~ ~
  • miracle maker

    Ringde precis till labbet men de vägrar lämna ut svaret på mitt blodprov så nu får jag inte reda på det förrän läkaren är tillbaka någon gång i augusti de vill inte ens skicka det per post till min folkbokföringsadress! Förstår ju att de har sina principer när det gäller känslig information, men här gäller det en ägglossning. Viktigt för mig att veta, borde inte vara så viktigt för dem att hemlighålla kan jag tycka.

    Det här med syskonförsök och väntan och allt suger verkligen all energi ur mig. Jag blir så stressad för att min dotter snart är "för stor" för att kunna leka med ett syskon. Snart blir åldersskillnaden för stor och de har inte samma glädje och utbyte av varandra. Dottern fyller faktiskt 2,5 idag men lär väl säkert hinna bli minst 4 år innan vi lyckas få ett litet syskon. Och själva blir vi ju inte heller yngre...

    Usch, idag är ingen bra dag. Ursäkta att jag gnäller, hoppas ni alla har en bättre dag!

  • Treasures

    Miracle maker - Men fy vad drygt, förstår precis hur du känner. Finns det ingen annan som jobbar på kliniken (är det kvinnokliniken?) som finns tillgänglig och kan ge dig provsvaret då? Det är ju ganska avgörande för hur du ska gå vidare. Hur känns det för övrigt? Om du haft ÄL, när har du då BIM? Känns det på nåt sätt?
    Delar dina tankar om att första barnet hinner bli "för gammalt" med, men tänker att huvudsaken är ju att hon får ett syskon, inte när eller att det sker just nu. Ju äldre de hinner bli desto lättsammare blir det ju för oss att ta hand om två med. Försöker tänka på sånt som är bra med att de inte är så nära varandra i ålder med.
    Vi trodde ju att hon skulle få ett syskon då hon var 2 år och 9 mån, men så blev det ju tyvärr inte, det hade varit perfekt tycker jag, men livet är ju tyvärr inte perfekt. Nu ångrar man istället att man inte började försöka tidigare osv... Hur gamla är ni?

    Tindra - Varför det? För att det är syskonförsök? Mitt tips - kontakta nån privat, det behöver inte bli så dyrt och är nog värt det i slutändan iaf....och så slipper du vänta.    


    ~ ~ Alva 09-11-01 ~ ~
  • miracle maker
    Treasures skrev 2012-07-04 21:45:17 följande:
    Miracle maker - Men fy vad drygt, förstår precis hur du känner. Finns det ingen annan som jobbar på kliniken (är det kvinnokliniken?) som finns tillgänglig och kan ge dig provsvaret då? Det är ju ganska avgörande för hur du ska gå vidare. Hur känns det för övrigt? Om du haft ÄL, när har du då BIM? Känns det på nåt sätt?
    Delar dina tankar om att första barnet hinner bli "för gammalt" med, men tänker att huvudsaken är ju att hon får ett syskon, inte när eller att det sker just nu. Ju äldre de hinner bli desto lättsammare blir det ju för oss att ta hand om två med. Försöker tänka på sånt som är bra med att de inte är så nära varandra i ålder med.
    Vi trodde ju att hon skulle få ett syskon då hon var 2 år och 9 mån, men så blev det ju tyvärr inte, det hade varit perfekt tycker jag, men livet är ju tyvärr inte perfekt. Nu ångrar man istället att man inte började försöka tidigare osv... Hur gamla är ni?

    Tindra - Varför det? För att det är syskonförsök? Mitt tips - kontakta nån privat, det behöver inte bli så dyrt och är nog värt det i slutändan iaf....och så slipper du vänta.    

    Visst har du rätt i att det kanske blir lättare med syskon när första barnet är lite större. Jag brukar också försöka tänka så, men dåliga dagar ser jag mest allt nattsvart. Vi är 32 & 36 nu, såg i din presentation att vi är jämngamla. Ingen superpanik än såklart (men vill man få till en trea sen också så är det ju dags ).

    Jag går till en liten privatklinik som är helt stängd tills 1 aug så jag får snällt vänta tills de öppnar igen. Men nu ikväll har jag faktiskt börjat tro att jag ändå haft en äl. Mina bröst har börjat värka och det är väl ett typiskt symtom på att äl varit? Sen hade jag ju både äl-flytningar och äl-värk (om än inte så supermycket), ett sjuhelsikes humör samt att jag var väldigt varm den dag jag hade äl-värk. Kanske var det så att äl var på gång men ägget aldrig släppte, men det kanske räcker för att slemhinnan ska byggas upp och mensen komma ändå två veckor senare? Mens är ju inte beroende av äl. 

    Just nu hoppas jag bara på att mensen kommer av sig själv om en dryg vecka, så jag slipper börja om med provera. Ett plus vore förstås också välkommet men det vågar jag inte ens hoppas på.

    Hur känns det själv, några symtom på att det kanske börjat gro? Jag hoppas verkligen det är er tur nu! Och hur går det för er andra i tråden, Emmsan, Maria?  
  • TheBlueOcean

    Dem tyckte jag skulle börja med att gå ner lite i vikt (som om jag inte försökt med det Då) men vågen vill bara inte visa mindre. Och sen var det för att vi Är ung och lyckades bli spontan gravid med dottern. (DÅ hade jag lyckats gå mer lite i vikt)

  • Treasures

    Miracle maker - Hoppas din känsla är rätt, ÄL-testen är ju inte 100% säkra, du kan ju ha missat LH-peaken om den var kort. Ont i brösten låter ju verkligen bra, för mig är det bröstvårtorna som börjar ömma direkt efter ÄL och gör det fram tills mensen kommer, sen slutar de göra ont på en gång. Hur länge tänker du väntar innan du tar ett gravtest om mensen inte kommer?

    Ja 32 år är väl eg ingen ålder, jag blir 33 om drygt en månad, min man blir 35 i år. Jag kan dock ångra att vi inte började tidigare med första barnet då vi redan flera år innan visste att det kunde bli svårt. Var ju 30 innan hon föddes. Samtidigt så kändes det himla bra då, vi hade båda jobbat några år och hade precis byggt hus. Jag plussade en vecka innan vi flyttade in i vårt hus! Sen är det ju faktiskt så att PCO ofta minskar med åldern, vi blir mer fertila och är längre fertila än andra. Vi har i dagsläget inga planer på en trea, om vi får ett andra barn så tror inte jag att jag orkar gå igenom detta kämpande en gång till. Sen har vi alltid pratat om att två barn känns rätt för oss.

    Har inga som helst känningar på varken det ena eller andra, men det är ju bara ÄL +2 idag, mår ganska bra och njuter av att få vara ledig och hemma med lilltjejen. Maken jobbar denna veckan, men sen har vi fem veckors ledighet tillsammans.

    Tindra - Har du många kilo för mkt? Det är ju faktiskt så att många med PCO får ÄL med bara några kilos viktnedgång. Att börja medicinera med Pergotime ger nog inte lika bra resultat heller, och så är ju riskerna större som gravid. Be om att få Metformin, det minskar sötsuget och kan hjälpa till att stabilisera hormonerna så man får egen ÄL, det borde de ju inte neka dig då du har svårt att gå ner i vikt.       


    ~ ~ Alva 09-11-01 ~ ~
Svar på tråden Har PCO och planerar syskon.