Har PCO och planerar syskon.

Treasures-Ja, jag håller tummarna för att vi blir gravida snart, skulle vara en dröm , så mycket lättare allt skulle kännas =) tack för tipset om metformin, kanske är nått man skulle prova. Har provat LCHF lite nu under våren och det funkar jättebra =) Men ligger på is lite nu under semestern, är svårare då =)

Om det bara kostar 500 kr/besök så är det ju absolut värt det, om man får bättre hjälp än via kvinnokliniken, de tar ju  300 kr/besök. Vet du när de öppnar efter sommaren?

Jag är 28 år, de sa det också till mig på kvinnoklinken, att de kunde bli bättre med åldern, men vi vill ha syskon nu, min dotter fyller 4 år nu i Juli, så det känns som de är daxs nu =)

Tids nog lyckas ni igen, du är ju så ung så du har ju massor av tid på dig. Hoppas ni får nån hjälp snart iaf så löser det sig nog!Förstår att du skippar LCHF under sommaren, då vill man ju unna sig allt möjligt gott. Har du märkt av nån skillnade vad gäller mens och sånt medan du ätit den kosten? Är den mer regelbunden? Jag har aldrig provat LCHF men försöker tänka på att inte äta så mkt snabba komlhydrater och sötsaker, även om det är svårt.

Ja jag tycker också att det är värt det än så länge, det går dock inte under högkostnadskyddet så man får inte gå gratis efter 1100:- Får hoppas att det inte behövs så många fler besök nu bara. De öppnar nån gång första veckan i augsti, minns inte exakt datum med det står på hemsidan.

Jag förstår att du inte har ro att vänta, sen vet man ju inte om kroppen skärper till sig med åldern heller. Vår tjej är ju drygt ett år yngre än din, men jag känner mig ändå stressad. Var så nöjd med att det skulle bli 2 år och 9 mån mellan barnen då vi blev gravida, men det sket sig ju som sagt. Nu blir det ju som minst nästan 3½ år mellan dem. Ångrar ofta att vi inte började tidigare, men det är lätt att vara efterklok.    

  

Treasures:

Jag provade bara LCHF under i månad, men fick ner 5 kg och fick mens den månden, så det kanske funkar? Ska prova till hösten igen, under en längre period och gå ner de sista 5 kg till normalvikt. 

Ska kolla hemsidan när de öppnar och kontakta dem till hösten. Så man får riktig hjälp, vill också bli gravid snart så de inte blir jätte stor åldersskillnad mellan min dotter. Men det går ju inte alltid... ser det lite som en fördel att hon är lite äldre, med tanke på att hon då har slutat med blöja, klarar sig bra själv och är mer självständig. Mär minen de klart är ju roligare om de kan leka tillsammans. Jag ångrar att jag inte sökte hjälp för oregelbuden mens tidigare, men vi hade de ganska jobbigt när min dotter  föddes med komplikationer och annat, så vi har inte känt oss redo för syskon tidigare.

Känns bra att prata här på familjeliv med andra som sitter i samma sits, känns då som att man inte är ensam om problemet i alla fall. Känner igen annan i min närhet som man samma problem, det verkar vara helt normalt för dem =)

Eftersom jag inte kunde få mitt pluss så kan väl ändå mensen komma nu! Har nu fått upp humöret och hoppet och vill få chansen igen, bara mensen kommer nu :)

Oj, 5 kg på en månad är ju jättebra! Jag ligger precis på den vikt jag vill så jag är lite rädd för att gå ner för mkt om jag börjar med LCHF. Pratade lite med läkaren som gjorde skrapningen vid mitt MA om vikt och sånt och hon sa att det inte skulle vara till nån fördel om jag gick ner nåt mer, så nu försöker jag bara hålla vikten jag har.

Nej men det är nog klokt att vänta tills man känner sig redo ändå för fler barn. Du var ju förhållandevis ganska ung när du fick första barnet. Får man fråga vad det var för komplikationer? Jag tycker också att det känns lite skönt att storasyster hinner bli lite äldre och mer självständing innan ett eventuellt syskon kommer. Man kan ju förklara så mkt mer för dem och de kan vara mer delaktiga i att ta hand om bebisen. När vi blev gravida i december var vår plan att vi skulle börja pottträna dottern i sommar så vi inte skulle ha två blöjbarn. Men hon valde att sluta med blöja i april och gjorde det helt på egen hand så det har vi ju redan klarat av.

Visst är det skönt med familjeliv. Sen har jag faktiskt upptäckt att om man börjar prata om det så dyker det upp fler och fler i ens omgivning som har eller har haft liknande bekymmer. Jag pratade inte med nån när vi kämpade för att få första barnet, sen när man väl var gravid var det lättare att öppna sig och berätta om bekymmren som varit. Nu pratar jag med ett par av mina bästa vänner, varav en själv fått göra IVF, gått igenom flera missfall och nu snart är tvåbarnsmamma. Mår mkt bättre denna gång, kanske för att det inte gått lika lång tid än eller för att vi redan har ett barn att trösta oss med men jag tror också pga att jag kan prata mer öppet om hur det känns. 

Treasures:
De komplikationer som jag fick var att jag fick havandeskapsförgiftning vilket till slut ledde till akut kejsarsnitt, efter  några försök till igångsättning. Vilket senare ledde till infektion och blödning, förlorade mycket blod, så jag fick fylla på några liter. En bra sak var i alla fall att dottern vad helt frisk =) Dock hade hon kolik de 3 första månaderna, då det var ganska påfrästande för oss eftersom hon aldrig var nöjd stackarn =) När hon bara var några månader, svimmade jag en kväll på toan, ringde in sambo som jobbade natt och han kom genast hem, och vi åkte in på akuten. Tänkte då att jag måste ha svimmat eller nått? Fick nån vecka efter ett nytt krampanfall, sambo var dock med denna gången, så kan såg att jag krampade. Det var då vi började förstå att jag hade fått Epilepsi. ( Min pappa har det också). Har fått olika mediciner under de senaste året för att hitta en medicin som kan göra mig krampfri, och nu tror jag att vi har hittat rätt medicin. Har snart varit krampfri i ett år, och mår bra av medicinen, så allt är bra nu =) Men i början var de tufft. Har blivit några sjukhus besök. Och när jag blir gravid igen kommer det att några extra ultraljud och täta besök på sjukhuset. Men vi vill ha syskon trots allt, men har tagit ganska lång tid innan vi har känt oss redo =)

Jag tror också att det finns fler som har fått kämpa för att bli gravida i min umgänges krets, tyvärr är det ett ämne som man inte pratar så ofta om. Ja man får vara glad att man har ett barn i alla fall, det är inte alla som har det =)  

Oj, ni har gått igenom en hel del då, men vad bra att det är under kontroll nu och att ni vågar satsa på fler barn. Kan du fortsätta ta epilepsimedicinerna om du blir gravid eller måste du sluta med dem och riskera få kramper under graviditeten? Hoppas allt kommer gå bra för er i alla fall.
Föddes dottern några veckor för tidigt då eller hann du gå hela vägen ändå?

Jag hade en drömgraviditet, mådde inget illa och hade inga större krämpor...gick över sex dagar vilka kändes som sex veckor men sen gick förlossningen ganska raskt och utan komplikationer. Sa några minuter efter det var klart att det här vill jag göra igen, sån häftig upplevelse. Så det känns ju lite surt att man ska ha så svårt att bli gravid, annars hade jag nog velat ha många barn. Den här kampen suger verkligen musten ur en och jag vill inte gå igenom det fler gånger så vi har sagt att får vi bara ett syskon så är vi nöjda sen. Skulle det sedan bli ett oups om några år så är ju det bara en bonus.

Miracle maker - Hur har det gått? Väntar med spänning även om ditt förra inlägg inte var det mest positiva.

Idag känner jag mig bara pmsig, så jag tror inte längre att det tagit sig. Även om man kan bli störtlycklig över en finne på låret....finnar här och var är inget jag brukar ha....        

Jag kan fortsätta med medicinen om jag skulle bli gravid, måste dock äta mera, för att minska risken för krampanfall under graviditen. Biverkningarna av medicinen är små i jämförelse av som kan hämta om jag inte skulle ta den =)

Jag födde två veckor för tidigt, men det gjorde inget. Hade också velat föda vanligt, eftersom känslan är helt annan och risken för komplikationer är mindre. Hoppas på en vanlig förlossning nästa gång =) Älskade att vara gravid, sån mysig känsla att ha en liten i magen som rör sig =)

Jag förstår att de är jobbigt att kämpa, speciellt när ni fick kämpa så mycket med första barnet. Skulle också vilja ha många barn, kan tänka mig upp till 4 st, men man får se hur det blir med det =)

Hoppas verkligen att ni lyckas denna månad, blir spännade att hör sen, när är bmi?  

Jaha, det blev precis som jag befarade; ingen mens och inget plus mådde helskumt förra veckan med molvärk, illamående, tokömma bröst och bruna flytningar och var helt säker på att något var på gång. Nu har både illamående och molvärk försvunnit, brösten ömmar inte så mycket längre men de bruna flytningarna håller i sig, inne på dag 6 nu. Det är så konstigt, det kändes verkligen som att kroppen laddade både för både ägglossning och mens, trots att båda uteblev...

Enormt besviken på min kropp nu, men det enda jag kan göra är att köra igång med ny proverakur och sen enkeldos pergo igen och hoppas att kroppen svarar bättre nästa gång. Det tråkiga är att för tre år sedan så trodde läkaren inte att jag hade egen ÄL, men jag blev ändå gravid på första enkelkuren pergo. Den här gången tror läkaren att jag har egen ÄL, ändå funkar inte pergo...?! Börjar bli orolig för att det är något annat som spökar. Imorgon kör vi iaf igång med LCHF här hemma, hoppas att det kan ge kroppen en liten kickstart på något vis...

Tindra och Treasures, hoppas på positiva besked från er istället!!   

  

har tjocka flytningar men ingen mens i sikte inte ens bruna flytningar heller :S