Ärliga nätdejtingstråden!

Skriver under på varje ord.

Det kan kännas super i mail men finnas noll kemi IRL. Dessutom ju längre man väntar dessto mer byggs den mentala bilden upp - för båda. Och det blir svårare både för dem att leva upp till det inför dig - och för en själv att leva upp till deras mentala bild!

nope, alla kan inte få ligga hur lätt som helst.

Inte ens om du går in på någon sån liggsida? Det har jag fått för mig.. Jag och en kompis la in en profil en gång på skoj (vi hade väldigt roligt en sen kväll med en massa vin)  och fick en miljard svar. De behövde knappt ens se bild innan de var redo att ringa på dörren i princip. Men jag vet inte, vi skojade ju bara, hade vi velat på riktigt och de hade kommit hem till en kanske de hade vänt i dörren :/.Som vanligt skriver du det jag tänker- . Skulle nog varken kunna träffa en massa potentiella helt hysteriskt eller lägga allt på hyllan. Jag fortsätter med mitt hektiska liv, försöker hålla mig fräsch under tiden och finns det någon som verkar intressant får jag ta det för vad det är, ett anspråkslöst möte. Jag skickar en lite signal till universum dock att jag inte behöver träffa på så många fler som jag INTE vill ha, det tycker jag att jag har fått lära mig i övermått nu..

Ja, jag håller med dig numera . Inte under 32 och några Bamsenallar är det inte tal om. Inga Mysgosingar eller LängtarEfterDig heller.

Tror de verkligen att man ska fastna för sånt?

Precis. Den där jäkla kemin kan iallafall inte jag känna utan att träffa någon. Och känner man då inte den när man byggt upp förhoppningarna en smula så blir man lite besviken.

Fast jag kan se en poäng i att före en dialog över mail / chatt ett tag först också.. Med utgångspunkt i att den man skriver med kan uttrycka sig så klart. Fast å andra sidan brukar jag nog inte falla för de som har svårt att uttrycka sig skriftligen så de andra faller nog bort ändå.. En kvinna jag blev vän med över HP kom jag nog närmare snabbare genom att det är lättare att uttrycka vissa saker skriftligen än ansikte mot ansikte. Sen tog vi bara vid där det skrivna slutade. Sättet hon skrev på stämde väldigt bra överens med hur hon var som person irl.

Kanske don efter person helt enkelt..  

Unikum - tja det måste ju finnas nåt i mail för det ska bli något IRL. Men det krävs inte så många mail, såtillvida de är rätt författade och innehållsrika - för att avgöra om det verkar intressant att ses.

Ska man hålla på med 'Hej hur är det med dig, vad jobbar du med?'-mailande blir det ju värre, men det är varken den längden på mail eller det innehållet som väcker mitt intresse.

Ah, där är vi olika..

Jag älskar att läsa välförfattade brev. Chat tenderar ju att bli mer informell, men kan även den spegla en människas inre riktigt bra. Sedan tenderar ofta denna ordväxling att bli ganska utlämnande, jag har den förmågan tror jag. 
Min hittills största kärlek i livet växte till stor del fram via konveration över nätet. Visst, i det fallet kände vi varandra lite ytligt innan (men hade innan skrivandet faktiskt jobbat ihop ett år utan att få upp ögonen för varandra)...   

Jag håller med Unikum, jag gillar också välförfattade brev/chatter. Jag tycker dessutom att de få gånger jag faktiskt gått vidare och träffat någon, så har verkligheten varit precis lika bra som det de skrivit. En person som är bra på att uttrycka sig i skrift kan förmedla rätt mycket tankar och värderingar i sina brev, samt humor, och jag bildar mig ganska snabbt en uppfattning om det är något som kan bli något senare. Sedan skriver jag ett tag till i alla fall, och känns det fortfarande bra så styr jag upp en träff. De som pushar om att de vill träffas tidigt vill säkert också träffa någon, men jag känner mig inte utvald då, utan det känns som om personen vill ses för att veta om jag är värd deras tid eller om de ska satsa på någon annan av de 25 de skriver med. Jag brukar dra öronen åt mig då.