Ärliga nätdejtingstråden!

Jag har iofs mest manliga vänner :) men nej, jag skriver inte till tjejer också. Jag tycker inte riktigt att jag hymlar. För mig är det en rätt stor skillnad mellan att söka efter kärleken i sig, och att bedöma varje person jag pratar med som en potentiell partner. Jag förstår hur du menar, men för mig känns det verkligen helt _sjukt_ att träffa någon irl och veta att allt han bedömer mig som är en framtida kärlekspartner.

Svårt att förklara hur jag menar, jag gissar att vi ser det på helt olika sätt  

En jag känner är nyinflyttad i stan och nätdejtar. Hon går på varje dejt med utgångspunkten att det kan bli en vän, kan bli mer, eftersom hon verkligen vill träffa vänner här. Min kompis går på dejt, sedan säger hon att om de ska ses igen så blir det som vänner, och då rinner alltihop ut i sanden. Så jag tror det är rätt vanligt att killar som skriver att de söker vänner (eller både vänner och förhållande) bedömer tjejerna enbart som framtida kärlekspartner, och inte alls är särskilt intresserade av att träffa nya tjejkompisar.

Ja, fast är du så pass kategorisk att du bara säker vänner av motsatt kön så synar jag ändå avsikten. Tror att ytterst få söker sig till just dejtingsajter om det är vänskap (och inget mer ) de är ute efter.

Fast träffar du någon från en dejtingsajt så är risken bra stor att det är precis det han gör, bedömer dig som framtida kärlekspartner alltså. Det är ju som det som hela konceptet bygger på, och man dejtar ju inte folk som man inte ser som potentiella partners. I alla fall gör då jag inte det.

nej, det förstår jag också, men jag kan bara ta ansvar för hur _jag_ tänker och agerar, inte andra

alltså, jag söker inte vänskap egentligen. Men ALLA mina förhållanden utom ett har börjat med att vi har varit vänner först, och för mig är det det naturliga sättet att starta något på. Det kan säkert ha en del med självförtroende att göra också - jag är inte särskilt snygg, så om jag blir ihop med någon är det för att jag lyckas visa min glimrande personlighet. :P

Allvarligt, hur kan man ta 1200:- för en månads nätdejting? Eller som billigast 229:- om man binder sig ETT HELT ÅR... betalar någon det? Har varit in och tittat på eDarling...

Nä, galet dyrt. Därför jag är tillbaka på slastratten HP... Jag bitter? Nej, inte alls .
Igår såg jag en kille på stan som jag känner igen som en av de killar jag håller på att maila nu. Tycker det är jobbigt att det är så lätt att bli igenkänd. Och så har jag börjat jobba på ett ställe nu där en som jag gick på EN dejt med jobbar, SÅ jobbigt. Jag blir paranoid av det här, och det är dumt. Varför kan man inte bara stå för att JA, jag är singel och jag längtar efter kärleken! Fattar inte varför det känns så pinsamt. Är det för att normen säger att vid den här åldern SKA man ha fixat hela grejen, annars är man en förlorare?

Det är därför jag inte vill lägga upp kort på mig själv, känns som att hela världen ska bedöma mig & känna igen mig. Som man känns man extra utsatt eftersom vi redan konstaterat att vi ofta måste Maila många fler innan vi får napp. Man får liksom fläka ut sig så mycket. Jag har inga problem med att skicka kort relativt snart men vill ändå ta mig förbi första två mailen så att det ändå finns lite möjlighet att tro det kan bli dejt innan man outar sig. Snälla Madamer, kan ni inte tänka på det innan ni ratar oss utan kort?

Kör också utan bild ... kanske dumt, är inte ful eller så, tycker bara inte det känns så bra...