Inlägg från: Anonym (Hejhopp) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hejhopp)

    Ärliga nätdejtingstråden!

    Anonym (Lom) skrev 2012-05-18 09:30:02 följande:
    Det där är för enkelt att tro att jag dras till fel typ, tror jag.
    Fel typer kanske dras till mig?

    För min del behöver de inte vara någon extremt rolig kvinna, jag har massor av humor och är oftast den som sköter underhållningen i ett förhållande. Jag kan roa mig själv.

    Jag kanske skriver fel saker i min profiltext? Hur ska en bra text vara?
    Här är min, är det bra eller dåligt?
    ------------------------------------
    Om mig:
    Liberalen, som tycker om att resa och äta nya spännande maträtter. Som människa är jag sympatisk, mjuk, snabbtänkt, allmänbildad och en driftig problemlösare. Har svart bälte i matlagning.

    Jag är 178 cm, 90 kg, blå ögon, brunt kort hår/rakad, helskägg, stor och stark.

    Mina intressen är att motionera/jogga, samhällsfrågor, resa, sport, gym, matlagning, datorer/internet & film/tv.
    Nya intressen välkomnas. Kanske dans?
    ------------------------------------

    Kanske man ska skriva något om vad man vill med framtiden? Vad man söker? Vad man inte söker?
    Ska jag skriva något om min dotter och vad vi gör? Ska jag ha en bild på mig och min dotter tillsammans?

    Ser att många kvinnor skriver att de inte gillar profiler där männen visar upp sina tatueringar, bilar, hundar bla bla. Sådana har jag inte, har varken hund eller tatueringar.

    Personligen tycker jag att profiler där man ser henne med ett glas alkohol i handen ger ett oseriöst intryck.
    Bilder där hon poserar med putande mun gör mig spyfärdig. Töntigt.
    Hoppar in i tråden och ger lite feedback på din presentation.

    Första tanken är att du på papperet liknar min sambo =bra.
    Andra tanken är att du är fri som en fågel (resa kommer upp tidigt i texten), ung och sportig, inte konventionell (liberal), modern man.

    Låter jättetrevligt, men frågan är om det lockar till sig tjejer som vill ha seriösa förhållanden. Du bör definitivt försöka få in lite mer allvar och ansvar i presentationen, men på ett roligt sätt.
  • Anonym (Hejhopp)
    Helpful skrev 2012-05-25 23:26:46 följande:
    Tyvärr så menar de flesta "charter vart 5:e år till samma ställe" 
    ">

    " target="_blank">

     det är sååå sällan man stöter på en tjej som verkligen VILL resa (och med "VILL" menar jag inte en resa där mannen har betalt för allt) utan de flesta vill hänga med Bamse vid poolen á la typen Stig Helmer resa!:/
    Tjejer som gillar att vara ute och röra på sig i världen träffar killar där ute. Se till att vara en av de killarna... Åk och jobba som volontär, backpacka, gå en folkhögskola eller universitetskurs där man åker till något fattigt land eller gör en MFS. De riktigt äventyrliga tjejerna har nog inte tid för nätdejting tyvärr, de träffar ju en massa kilar IRL hela tiden.
  • Anonym (Hejhopp)
    Helpful skrev 2012-05-26 00:27:36 följande:
    Jag träffade henne IRL!
    Så bra då!
  • Anonym (Hejhopp)
    DanM skrev 2012-05-27 17:15:53 följande:
    Nej, jag blev inte så attraherad av någon av dom. Vet inte hur det funkar för dig, men det är viktigt för mig att det finns en fysisk attraktion med. Sedan tappar jag intresset när man "utger" sig för att se ut på ett sätt men ser ut på ett annat.
    Fattar vad du menar med att folk tar "snyggfoton"! Har hört från både killar och tjejer att dejten såg helt annorlunda ut i verkligheten, bilden var gammal, hen hade gått upp mkt i vikt.

    Men går det inte att gissa lite i förväg vilka bilder som inte riktigt stämmer? T.ex. om tjejen är väldigt sminkad, fotot taget lite uppifrån, osv?
  • Anonym (Hejhopp)
    Anonym (Hejhopp) skrev 2012-05-27 18:28:36 följande:
    Fattar vad du menar med att folk tar "snyggfoton"! Har hört från både killar och tjejer att dejten såg helt annorlunda ut i verkligheten, bilden var gammal, hen hade gått upp mkt i vikt.

    Men går det inte att gissa lite i förväg vilka bilder som inte riktigt stämmer? T.ex. om tjejen är väldigt sminkad, fotot taget lite uppifrån, osv?
    Förresten, två tjejer är inte representativt för hela nätdejting-djungeln... Men lycka till IRL!
  • Anonym (Hejhopp)
    DanM skrev 2012-05-27 18:35:15 följande:
    Tja, vet inte. Men många gånger ser tjejer helt olika ut på kort. Hon jag träffade nu såg ut på ett sätt på ungefär hälften, och på ett annat på hälften. Sedan rätt spelar väl rätt smink, ljus, vinkel osv in? Är ingen expert direkt :P
    Du har ingen tjejkompis som kan ge tips om vad som är misstänkta snyggfoton? Som tjej känner jag att det inte borde va så svårt, man har väl tagit ett och annat på sig självOskyldig.
  • Anonym (Hejhopp)
    Helpful skrev 2012-05-31 18:16:37 följande:
    Förmodligen..:( (Med vilken jag ej ska sammanblandas med dock).
    Jag har sett dig i flera trådar där du skriver om din distans till medelsvensson. Fast det enda jag faktiskt vet om dig är att du hänger på familjeliv. Så det blir motsägelsefullt.
  • Anonym (Hejhopp)
    Alexiandra skrev 2012-06-03 11:40:36 följande:
    Fast det där/här är en omöjlig diskussion egentligen. Vad är ett våp liksom? För mig är det en sak, för någon annan en annan sak och för en tredje person en ytterligare annan sak.

    Det är lite som att diskutera vad som är "hårt". A tycker något är hårt, B tycker det är ingenting och C tycker det är jättehårt.

    Nackdelen med adjektiv - det är värdeord vars innebörd ofta skiljer sig väldigt mellan invid och individ.
    Fast våp är ett substantiv...

    Jag tycker nog att det finns en generell betydelse av ordet våp, sedan att det säkert finns folk som tolkar det annorlunda än jag är deras problem, det är jag som har rättCool.
  • Anonym (Hejhopp)
    Anonym skrev 2012-06-05 23:28:40 följande:
    Jag har iofs mest manliga vänner :) men nej, jag skriver inte till tjejer också. Jag tycker inte riktigt att jag hymlar. För mig är det en rätt stor skillnad mellan att söka efter kärleken i sig, och att bedöma varje person jag pratar med som en potentiell partner. Jag förstår hur du menar, men för mig känns det verkligen helt _sjukt_ att träffa någon irl och veta att allt han bedömer mig som är en framtida kärlekspartner.

    Svårt att förklara hur jag menar, jag gissar att vi ser det på helt olika sätt  
    En jag känner är nyinflyttad i stan och nätdejtar. Hon går på varje dejt med utgångspunkten att det kan bli en vän, kan bli mer, eftersom hon verkligen vill träffa vänner här. Min kompis går på dejt, sedan säger hon att om de ska ses igen så blir det som vänner, och då rinner alltihop ut i sanden. Så jag tror det är rätt vanligt att killar som skriver att de söker vänner (eller både vänner och förhållande) bedömer tjejerna enbart som framtida kärlekspartner, och inte alls är särskilt intresserade av att träffa nya tjejkompisar.
  • Anonym (Hejhopp)
    ulfsas skrev 2012-06-13 09:48:43 följande:
    Trodde att tjejer bara ville ha killar som bor på gymet. Ibland verkar det så iaf.
    Jag personligen skulle bli galen om min kille bodde i gymmet, behöver honom hemma till diverse hushållsarbeteFlört.

    För mig är det inte viktigt med en vältränad kropp varken på mig eller på honom, däremot vill jag att han håller vikten hyfsat, är inte kul om den man är ihop med ser ut som en tickande bomb av hjärt-kärlsjukdomar!
  • Anonym (Hejhopp)
    Anonym (Ute igen) skrev 2012-06-13 14:01:54 följande:
    Jag sorterar också bort "träningskillar" eller de med extremt mycket sportaktiviteter i sina profiler. Känns trist och jag är inte precis typen som vill träna i par... träna är liksom något man gör på väg till eller från jobbet inte ett särskilt intresse
    Jag inser att om jag hade sett min sambo på en dejtingsida så skulle jag sortera bort honom direkt! Han är inte den som lägger ut en bild, han gillar sport, även på tv, han särskriver, och på papperet delar vi inte direkt några intressen förutom vårt gemensamma liv. Konstigt att han ändå är min drömman...
  • Anonym (Hejhopp)
    Opcode skrev 2012-07-28 01:53:59 följande:
    Okej, vad vet jag :S Jag har bara ett, vet inte ens om jag ska kalla det förhållande egentligen... bakom mig. 
    Om nån tröttnar på dig för att du är för dedicerad (förutsatt att dedicerad inte är en omskrivning för besatt) så är personen A) inte kär i dig, B) utrustad med dålig självkänsla som gör att hon ryggar när något verkar bättre än vad hon förtjänar enligt sin självbild, eller C) oförmögen att tänka utanför sin lilla box angående hur förhållanden ska vara.

    Det är jättebra att fundera på vad man kan ha gjort fel när ett förhållande inte funkar (för den andra parten), men gör det inte till en negativ självbild. Det finns tjejer där ute som vill ha dedicerade män, tro mig.
  • Anonym (Hejhopp)
    Opcode skrev 2012-07-28 11:29:25 följande:
    För att förtydliga, att inte våga stå för sin vilja är det värsta och mest kränkande du kan göra mot dig själv. En person som försöker forcera sig in i ditt liv behöver du inte ha kontakt med mer, men att låtsas som något för man är feg och rädd trots att personen inte gett dig någon anledning att vara det är inte friskt. Undantagsfallet då det kanske är tillåtet är om du är direkt hotad till livet, då kanske det inte är så smart att stå upp för sig själv. Som tur är slipper dom flesta sådana situationer, att låtsas i andra sammanhang för man inte vågar stå för sig själv är snarare något som jag ser som både väldigt tragiskt men om något så försätter man sig väl i en betydligt svårare situation då. För att inte tala om vilka känslor det kan väcka när väl sanningen kommer fram, men då förtjänar man det är min åsikt. Det är definitivt inte den andra personen som gjort fel i det scenariot. Utan som sagt den personen som anspelade på en annan persons känslor för att denne hade hjärnspöken och trodde denne var i en farlig situation. Som sagt om det verkligen är så du känner borde du nog faktiskt söka psykiatriskhjälp, för det kommer försätta dig i riktigt jobba och kanske i förlägningen farliga situationer. Det är liksom ingen som gillar att bli lurad.
    Oavsett vad som är den objektiva sanningen (att killen är besatt eller att tjejen lider av hjärnspöken och tolkar ett "friskt" beteende som besatthet) så vet man ju inte om det förrän det är för sent. Hur ska man veta om det finns ett hot eller om man bara inbillar sig? Som tjej spelar man med höga insatser. Man är oftast mindre och svagare, och har man stött på fel person så finns risk för både våld och sexuellt våld (våldtäkter mellan personer som tidigare har haft en relation är inte helt ovanligt). Våld i en relation börjar ofta som psykisk misshandel, så det anonym beskriver om att man inte vågar säga ifrån/bryta är nog en ganska bra beskrivning av hur det kan vara att bli psykiskt misshandlad. Även du som kille borde vara försiktig, även om du är starkare så kan en tjej som inte är helt frisk i huvudet göra dig skada t.ex. genom ryktesspridning. Hon kan också hålla kvar dig genom att hota med självmord, en typ av psykisk misshandel enligt mig. Jag tror helt enkelt inte att det är så enkelt att stå upp för sig själv i alla lägen.

    Jag tog upp besatthet lite ironiskt i mitt första inlägg, och menade inte att du skulle ha varit besatt av ditt ex! Jag drog lite generella orsaker till att någon reagerar negativt på en dedicerad partner, och tyckte då att man behöver nämna att jag menar en NORMAL dedicerad partner, inte en besatt person.

    Sedan tycker jag att det du beskriver om att du, pga tidigare erfarenheter, försöker att inte lita på någon till 100% mm låter som att du har blivit riktigt bränd och drar väldigt drastiska slutsatser av det. Visst, man är alltid ensam, inte ens ett barn kan lita på sin förälder till 100%. Men det är på den nivån. Man kan lita på en partner lika mycket som man kan lita på en bra vän, ett kärt syskon eller en hängiven förälder. Men vem som helst kan plötsligt vara otrogen efter 20 år tillsammans, vem som helst kan också dö när som helst så det finns alltid en risk att man blir ensam. Det gäller att hitta någon som man kan ha det bra med, någon som inte ger en anledning att oroa sig, och njuta av ett bra liv tillsammans så länge det varar.
  • Anonym (Hejhopp)

    Det där med hur mycket man ska ge med sig eller ge upp sina krav är ju väldigt svårt. Jag hade en del orealistiska krav när jag var yngre (20-25), och jag kan inte ha varit så lätt att vara ihop med. Startade diskussioner där det hade varit fel av mig att INTE backa och be om ursäkt efteråt. Jag tror att mycket av min respekt för min kille kommer av att han inte böjde sig för alla mina krav, utan höll fast vid vem han är och vad han tycker är ok. Menar då när det gäller viktiga saker, inte att kompromissa om vardagssysslor för det måste alla göra.

    Det är bra om man inser att man har hamnat i en "take it or leave it"-situation när man har krav som den andra inte kan eller vill leva upp till. Som jag förstår din erfarenhet så gav du med dig och tog tillbaka dina krav, men du hade inte accepterat faktum utan fortsatte hoppas att hon skulle ändra sig. Enkelt beskrivet, sedan tillkommer den lilla tvisten att hon, enligt din beskrivning, inte verkar fungera som en normal person.

  • Anonym (Hejhopp)
    Hallån skrev 2012-07-29 20:09:20 följande:
    Sällar mig till denna tråd, 47 årig social norrlänning som både ser ut som och känner sig yngre. Jag tycker att nätdejtiing är svårt. Irl har jag inga problem att attrahera män men tyvärr hittar jag ingen jag vill ha på min lilla ort.

    Via nätet tycker jag att det är jättesvårt när jag tar kontakt. Jag har tror att jag nog kommunicerar mycket via kroppsspråk och man kan ju inte skriva en massa smileys hela tiden.
    De män som skriver till mig själva utan att jag tagit kontakt är ofta den typ av män jag inte är intresserad av eller så får jag förslag om tillfälliga förbindelser eller att vara någons älskarinna. Ändå tycker jag att jag är tydlig i min press.
    Jaja. 

     
    Jag tycker inte alls det är fel att använda mycket smileys!Glad Man blir glad av dem!Solig Det är bättre att uppfattas som någon som använder lite för mkt smileys, än att uppfattas som tråkig, torr, ointresserad osv.
  • Anonym (Hejhopp)
    Opcode skrev 2012-07-30 19:45:33 följande:
    Ja du har helt rätt, personligen vet jag faktiskt inte om jag tror på konceptet "den rätta", Jag vill gärna tro det finns många som är dom rätta egentligen, men samtidigt har man lärt sig med livets gång att det även finns en heldel som är definitivt det motsatta; Även om man inte velat inse det inledningsvis. Men det är samtidigt det som jag är lite ambivalent över... Tidigare var kärlek något rosaskimrande och fantastiskt, nu känns det bara som man plöjer ner logik och egentligen inte har några känslor alls bakom. Lite som att prova skor, man kanske tar det par som man tycker har bäst passform/pris relation. Och jag kunde ärligt talat inte i mina drömma tro att det var så mycket planerande och spel bakom allt detta innan jag själv råkade ut för det och det gör mig lite besviken på mig själv också, för nu när jag vet så känner jag att jag förmodligen aldrig kommer ge lika mycket uppmärksamhet, inflytande osv till någon igen. Därför känns det lite halvhjärtat att ens gå in för det seriöst, liksom kommer det så kommer det men jag är inte riktigt på hugget att jaga just nu. 
    Fan jag blir lite ledsen ändå när jag läser det här. Finns så många par där man verkligen älskar varandra uppriktigt, och där man är överens om grunderna i förhållandet och eventuellt tjafs handlar om vardagsprylar som vem som ska gå ut med soporna.

    Vad är det som säger att du inte kan träffa nån som anser att ett förhållande ska va så, och som arbetar för att förhållandet ska vara så? T.ex. genom att vara ärlig och inte trassla till livet med en massa skit.

    Känns lite hemskt om tjejen drömmer om att leva sitt liv med dig och föda dina barn, men du är inne på att det är som att köpa skor...
Svar på tråden Ärliga nätdejtingstråden!