Ärliga nätdejtingstråden!

Singelmorsan; ja det var en helvändning. Det var Ernst som peppade mig annars hade jag nog inte skrivit. Tur att vi har våra män att bolla med

Modesto jag hittade på hans nr eftersom jag hade googlat det. Skrev ett avslappnat meddelande som vi brukar göra, om min tenta jag har imorgon. Han svarade sen har vi skrivit fram och tillbaka. Ernst tyckte att jag skulle skriva, vilket jag gjorde. Och det visade sig att det inte var som jag först trodde. Kanske... Vi hade en intressant diskussion idag på dejten så jag kör med den teorin och ser hur det går. Vi pratade om hur enkelt barnen har det att lära känna nya vänner. Att vi vuxna krånglar till det mer än vad vi behöver. Gillar man någon så kör man på bara, utan krussiduller..

Ja modesto...

Afrodite jättebra att du kör med raka puckar!

Seriöst Angelven, inte flyttbar från andra sidan stan? Då kan jag förstå att du har svårt att träffa någon. Du får reka genom din gata och runt omkring dig så kanske du hittar någon som bor nära nog

Nu mina vänner måste jag få berätta en sak. Min exdejt ringde mig igår och vi hade ett långt snack om vad som hänt. Kan börja med att säga han har känslor för mig och han har saknat mig under denna tid vi inte hörts av. Han tycker stt det varit tomt, så känner jag också. Problemet är att han fått panik kan man säga, han berättade att han aldrig varit med någon som har barn och har funderat över hur det skulle funka. Sen har han tagit beslut som jag egentligen ska ta, iom att han jobbar så mycket och kommer hem först vid 19 så tänkte han att jag inte skulle palla det. Samt vissa andra saker. Han har tänkt i de banorna att vi ska bo ihop som en familj berättade han och han vet inte hur allt skulle gå ihop med hans arbete. Det är väl ändå upp till mig att avgöra omjag tycker att det är värt att leva med någon som jobbar så mycket? Jag sa det till honom igår också att han har tagit beslut åt mig. Han fattade vad jag menade och han frågade mig sen om jag har tålamod (tålamod med hans arbetstider), jag sa att jag har tålamod, med mitt yrke när jag pluggat klart så kommer jag ju att jobba oregelbundna tider också. Vi pratade väldigt länge och mycket om hans tankar och rädslor och vi känner båda väldigt starkt för varandra och vill inte vara utan varandra. Vi ska prata mer om det idag. Så vi kommer att fortsätta att hålla kontakten och se vad som händer. Tycker ni att jag är galen som gör detta nu när ni vet lite hur han tänkt och varför han avslutade allt då? Hans sätt att göra det på var såklart förkastligt men om ni bortser från det, är jag galen?

Fan all styckeindelning försvann, sorry