Dejt imorgon då! 
snubben är 190cm lång, kul då det är sällan jag träffar på en lång kille som faller mig i smaken. Avbokar den andra dejten, känns inge vidare med honom. Så från tre dejter denna vecka har jag sållat ner till ett guldkorn.
blir en lunchdate tror jag, vi ska höras närmare imorgon på förmiddagen. Rapport kommer imorgon!
Strike One!! Dejten bad att få boka en ny dejt på torsdag istället för idag. Han var tvungen att åka på jobb sa han. Two strikes and you're out tänker jag nu. Inga fler strulputtar...
Jag har de senaste åren tänkt lite smått kärlek är nog inget för mig... Alla är nog inte menade att hitta den där himlastormande kärleken.
Jo han hade jobb sa han och sonen var sjuk också. Han får en andra chans sen skippar jag honom, är man intresserad så gör man en ansträngning känner jag.
Det här med kärlek har aldrig varit min grej, har alltid haft otur i kärlek. Träffar jag någon som det känns skitbra med och känner "det här är grejer" så händer något. Han blir rädd, går tillbaka till exet, träffar någon ännu bättre, eller så är de otrogna. Kanske är det något i mig som gör att jag dras till sånna män jag vet inte. Har ju tre barn och haft några längre förhållanden men aldrig varit nära altaret eller ens hittat någon som tycker att jag är värd att föras dit. Giftemål är väl inte livsnödvändigt men ingen har känt att jag varit värd det. Friade en gång i mitt liv och fick det kastat i ansiktet några månader senare med "ja men vad skulle jag säga då?!" Eh nej kanske? Kul liksom, ringarna åkte till pantbanken och jag förlorade 6000kr ... Ringarna kostade 10.000kr
Svek, svek och besvikelse. Kanske ska hålla mig till min KK, har iaf lyckats behålla honom i 13år med avbrott när jag haft förhållanden.
Sen dissar jag nog många för att jag tänker att "näe han vill inte ha mig, jag har tre barn, bla bla bla" så jag ger nog inte så många som visar intresse en chans av rädsla för att bli bränd. Så jag sabbar väl kanske lite för mig själv också. Det är svårt det hör med att dejta...
Fy ikväll känns det tungt, ska nog åka till en kompis, dricka lite vin och gråta ut lite 
Tack Rainbow, har försökt med ett träningspass, slutade med att jag gråtandes gick därifrån mitt i alltihop... Fan att en människa kan påverka en så starkt.
Det här med kk, i början blev jag så klart kär i min kk. Men efter ett tag (år) gick förälskelsen över. Jag var nöjd att ha honom på de villkoren. Idag är vi vänner, vi bryr oss om varandra och ringer varandra bara för att höra hur det är och vi har träffats utan att ligga också. Vi kan prata om allt och peppar varandra. Det är på ren vänskaplig nivå idag. Friends with benefits helt enkelt. Jag känner mig trygg med honom, ringer hellre honom än kör ONS.