Ärliga nätdejtingstråden!

Precis så var det Papito . Du glömde nämna det där lilla leendet som bara jag såg hahaha .

Klart vi håller ihop, som de goa "gubbar" vi är .

var på en dejt med en galning. Avbröt och blev kallad hemska saker och efter det fick jag ett sms där han förklarade att alla inte skulle ta det lika bra som han. HAhahaha men lite skrämmande också.

Därför jag gillar de där lång brevväxlingarna jag agiterat för tidigare i tråden...sållar bort det som uppenbarligen inte passar.

ja det misstaget gör jag aldrig om! Men jag brukar ha tur...

Ja och man hinner märka hur det står till med språkkunskaper och intellekt etc (jo jag vet att det finns dyslektiker)
Jag dejtar iofs lite på skoj för jag vill inte ha någon om inte det säger KLICK!!! Men det säger absolut inte klick för mig när dejten pratar 75% av tiden om sitt ex och hur hon svek. "Och så sa  hon att hon skulle till en väninna och jag ringde och kolla och hon var inte där" och blablablablablablablabla. Jag är artig och ler ett vänligt leende och lyssnar. Sedan säger jag med att artigt leende när vi skiljs -"Ja men vi hörs, ha det så bra".  Jag bara undrar om det finns kvinnor som pratar och tjatar om sitt ex på en första nätdejt???? Är karlar helt dumma i huvudet? (retorisk fråga)

God kväll allihop! Hoppas att ni har haft en trevlig helg, kanske med några trevliga dejter?

Själv har jag haft en riktigt bra helg med trevligt sällskap, känner mig bara så otroligt osäker. Nåt fruktansvärt faktiskt  även om jag gör mitt bästa för att kasta av mig det... Är väl en kombo av massa saker; jag vill göra ett gott intryck, har lite i ryggsäcken sen tidigare (tänker INTE babbla på om mina ex ) osv osv. Nån som har några tips på hur man kan komma över sina issues?

På tal om issues, någon som har varit med om en fet åldersnoja? Byter lite ämne här för en jämnårig kompis är helt totalt åldersfixerad. Min käre kompis har i sin tur kompisar som är nästan 10 år yngre och allt som dessa kompisar gör annorlunda eller hanterar annorlunda beror ju på just deras låga ålder... Så fort det har hänt nåt släpper kompisen kommentaren "fast dom är ju nästan 10 är yngre än oss"... Jag har börjat reta mig gallfeber på det för ja ålder har ibland betydelse för t.ex mognad och erfarenheter osv men varje jäkla gång?! Hur tänker/resonerar ni med ålder, tex med de ni umgås med, eller dejtar?

Beror ju på vad det är fför issues...svårt att ge råd utan att veta

Svårt det där med ålder, vissa kan vara tio år yngre men skitmogna, andra märker man att de kan vara hyfsat mogna men har "luckor". Jag brukar tänka att ju äldre man är desto mindre spelar åldersskillnaden roll. 20 & 15 är i mina ögon en enorm skillnad, 30 & 35 inte alls så stor. Samma med tio år. 20 & 30 är ganska stor skillnad 30 & 40 inte lika stor. Generaliserar givetvis.

Hade dejt i lördags igen med en kvinna som för omväxlings skull är några år äldre. Jag berättade ju att jag gillar att ha lite mer tid på mig att lära känna någon under en dejt, så hon kom hem till mig för middag. Hon kom något tidigare än vad hon först sagt att hon skulle, men det var ok. förutom att jag blev lite stressad när jag fick mess om att hon var på ingång och jag precis kommit ur duschen... Nåja.

Sammanfattningsvis så var det en helt ok dejt, hon såg bra ut - sett till att fixa till sig och var finklädd nog för restaurangbesök om det hade varit så. Trevlig och pratsam - tyvärr pratade vi lite väl mycket om sådant vi redan pratat om telefon - så lite väl mycket upprepning där kan jag tycka. Kvällen rullade på och vi pratade och pratade tills hon tyckte det var dags att bege sig hemåt - hade bara barnvakt för kvällen, inte hela natten. Följde henne till bilen - en kram, tack för ikväll och vi hörs, typ.

Jag är dock tveksam till att det blir någon fortsättning här - dels vet jag inte om det direkt klickade till på "det sättet" för någon av oss, även om det var avslappnat och trevligt. Men också för att jag inte hört av henne sedan dess heller. Lite dålig stil kan jag tycka faktiskt, hör väl till att man hör av sig och tackar för kvällen när man varit hemma hos någon och blivit bjuden på middag? Om så bara med ett enkelt mess? Oavsett om man vill ha en fortsättning eller inte så är det allmänt hyfs tycker jag. Nåja - jag skickade iaf ett kort mess igårkväll där jag frågade om hon kommit hem som hon skulle och om hon hade haft en bra dag (söndagen altlså). Inget svar där än...

Var inte helt säker på vad jag ville efter själva dejten, men nu lutar det av naturliga skäl till att det inte blir mer än den enda dejten, om inget oväntat händer som får mig att ändra åsikt. När (om?) hon hör av sig blir det högst sannolikt så att jag önskar henne lycka till i sitt fortsatta dejtande - and that's it I suppose. Om hon inte hinner förekomma mig dvs, hon verkar ju inte jättepå heller som sagt. =)

Har, återigen, försökt mig på nätdejting. Har gjort ett par försök för 1-2 år sen, men det blir alltid samma sak. Jag lägger upp en profil. Det ramlar in mail. Man skriver lite, träffar ett par av dem - och sen tänker man nej huga! Och drar sig tillbaka.

Jag tycker nätdejting är jobbigt!
Jag gillar inte själva konceptet: varken att skriva till varandra i en vecka (för att sedan konstatera när man träffas att det finns noll kemi), eller att träffas direkt och tänka, shit jag borde skrivit längre så jag hunnit inse att vi inte passar ihop. Det känns som om jag letar efter en nål i en höstack.

Finns det andra sätt att träffa nån när man passerat 30?
: (

Samma här. Merparten av dejten pratar han om hur dum hans ex var som svek honom, och även hur dumma i huvudet de senaste tjejerna han dejtade var. Och hur dum hans familj är. Och hur få vänner han har.

Nu hör han av sig stup i ett - sms på sms, mail efter mail. Jag hinner inte svara innan det kommer ett nytt. Måste formulera ihop nåt slags nej tack, så jag blir nästa dumma tjej på hans dejtinglista.