• Anonym (Tabula)

    Ärliga nätdejtingstråden!

    Det finns ju flera nätdejtingstrådar här, men många av dem behandlar lite allt möjligt vilket kanske är oundvikligt men! här skulle jag vilja att vi ventilerar det som verkligen rör nätdejtandet och detaljerna kring det.

    Jag kan tillexempel outa att jag är 42 år (med barn) och raggar killar på Happy Pancake.
    Eftersom jag inte direkt berättar för mina vänner IRL om alla nutcases jag råkar utför, skulle jag vilja dela det med ER. 
    Som exempel,  skulle ni tända på en kille som kallar sig för Bamsenallen? Skulle ni nappa på att ligga med en 27-åring om ni vore i min ålder och han är SKITSNYGG?

    Jag har några vettiga på gång också, killar i min ålder som verkar seriösa.

  • Svar på tråden Ärliga nätdejtingstråden!
  • Anonym (ny på området)
    Anonym (Tabula) skrev 2012-02-24 21:32:24 följande:
    Det finns ju flera nätdejtingstrådar här, men många av dem behandlar lite allt möjligt vilket kanske är oundvikligt men! här skulle jag vilja att vi ventilerar det som verkligen rör nätdejtandet och detaljerna kring det.

    Jag kan tillexempel outa att jag är 42 år (med barn) och raggar killar på Happy Pancake.
    Eftersom jag inte direkt berättar för mina vänner IRL om alla nutcases jag råkar utför, skulle jag vilja dela det med ER. 
    Som exempel,  skulle ni tända på en kille som kallar sig för Bamsenallen? Skulle ni nappa på att ligga med en 27-åring om ni vore i min ålder och han är SKITSNYGG?

    Jag har några vettiga på gång också, killar i min ålder som verkar seriösa.
    Har bara läst de senaste inläggen... Har nyligen blivit medlem på en dejtingsida. Känns onekligen väldigt krystat. Har inte varit singel sedan jag var 16, nu är jag 38. Ny tid:) Det är inte det att jag är präktig eller har moraliska åsikter om det hela. Det ligger mer hos mig själv. Tycker det känns konstigt att marknadsföra sig själv, att aktivt leta. Har ju bara haft två långa förhållanden och de har uppstått spontant efter att ;tycke; uppstått. Har svårt att uttrycka vad jag menar i ord men känslan av att träffas i ett uppenbart syfte känns desperat och òäkta`på nåt sätt. Någon som förstår vad jag menar och har någon tanke, synvinkel el åsikt?
  • Anonym (glasberget)
    Anonym (ny på området) skrev 2012-08-07 01:26:05 följande:
    Har bara läst de senaste inläggen... Har nyligen blivit medlem på en dejtingsida. Känns onekligen väldigt krystat. Har inte varit singel sedan jag var 16, nu är jag 38. Ny tid:) Det är inte det att jag är präktig eller har moraliska åsikter om det hela. Det ligger mer hos mig själv. Tycker det känns konstigt att marknadsföra sig själv, att aktivt leta. Har ju bara haft två långa förhållanden och de har uppstått spontant efter att ;tycke; uppstått. Har svårt att uttrycka vad jag menar i ord men känslan av att träffas i ett uppenbart syfte känns desperat och òäkta`på nåt sätt. Någon som förstår vad jag menar och har någon tanke, synvinkel el åsikt?
    du beskriver mina känslor exakt. Det känns krystat, forcerat och märkligt att veta att man blir bedömd som en "potentiell partner" istället för som människa. Sen är det ju så att man blir bedömd på det sättet hela tiden i verkligheten också, men det är inte lika uppenbart, och där har man ju ändå något annat syfte med umgänget OCKSÅ. Nej, jag gillar det inte alls...
  • wela1

    Hej! Ny i denna tråd och vet inte om detta redan avhandlats men skriver ändå. Jag dejtar och har mött ett ex på HP. Det som gör mig så less är de män/killar som tror att mitt liv går under om de inte vill ses på en andra dejt eller de som bara försvinner och som inte ens kan skriva tack men nej tack. Hyfs är det jag saknar. Sen så verkar det vara så att man här i Sthlm letar efter den "perfekta människan" precis som man söker lägenheten på rätt adress osv. Alla människor har ju fel och brister och för mig klickar det aldrig direkt utan har man roligt, kan prata om allt möjligt så träffar jag gärna den personen igen. Sen allas skryt....suck! En annan rolig sak är att många män beskriver sig som vältränade men är inte det och normala när de är runda... Jag skriver inget istället. Man får titta på bilderna och är det så viktigt så delar vi inte samma människosyn. Nä ytlighet går bort! Snart ger jag upp... Kanske behöver lämna Sthlm för att hitta kärleken?

  • Anonym (Singelpappan)
    Anonym (ny på området) skrev 2012-08-07 01:26:05 följande:
    Har bara läst de senaste inläggen... Har nyligen blivit medlem på en dejtingsida. Känns onekligen väldigt krystat. Har inte varit singel sedan jag var 16, nu är jag 38. Ny tid:) Det är inte det att jag är präktig eller har moraliska åsikter om det hela. Det ligger mer hos mig själv. Tycker det känns konstigt att marknadsföra sig själv, att aktivt leta. Har ju bara haft två långa förhållanden och de har uppstått spontant efter att ;tycke; uppstått. Har svårt att uttrycka vad jag menar i ord men känslan av att träffas i ett uppenbart syfte känns desperat och òäkta`på nåt sätt. Någon som förstår vad jag menar och har någon tanke, synvinkel el åsikt?

    Så där tänkte jag också! Trodde aldrig att nätdejting skulle vara något för mig, särskilt inte efter att ha hört så många konstiga historier om folk som träffat på riktiga nötter via nätet. När jag var yngre tyckte jag ärligt talat att nätdejting måste vara för losers som inte klarar av att träffa folk irl... =/ Men jag är positivt överraskad och ångrar inte alls att jag reggade mig. Vi kom kanske precis i skarven åldersmässigt till att det började bli ett vanligt sätt att träffas på om vi ser på, var faktiskt mer ovanligt än vanligt när man var tonåring, yngre 20-årsåldern att träffa någon via nätet, åtminstone bland de människor jag umgicks med.

    Men nu när man är över 30, singel, 2-barnsfar, har få eller nästintill inga singelvänner och inte är någon flitig krogbesökare precis, hur fan ska man hinna träffa någon på annat sätt än ev via jobb eller fritidsaktivitet? Nä, utmanade mina fördomar och testade nätet istället - med mestadels positiva erfarenheter hittills! =) Så lycka till du med!
  • Anonym (Singelpappan)
    wela1 skrev 2012-08-07 03:54:44 följande:
    Hej! Ny i denna tråd och vet inte om detta redan avhandlats men skriver ändå. Jag dejtar och har mött ett ex på HP. Det som gör mig så less är de män/killar som tror att mitt liv går under om de inte vill ses på en andra dejt eller de som bara försvinner och som inte ens kan skriva tack men nej tack. Hyfs är det jag saknar. Sen så verkar det vara så att man här i Sthlm letar efter den "perfekta människan" precis som man söker lägenheten på rätt adress osv. Alla människor har ju fel och brister och för mig klickar det aldrig direkt utan har man roligt, kan prata om allt möjligt så träffar jag gärna den personen igen. Sen allas skryt....suck! En annan rolig sak är att många män beskriver sig som vältränade men är inte det och normala när de är runda... Jag skriver inget istället. Man får titta på bilderna och är det så viktigt så delar vi inte samma människosyn. Nä ytlighet går bort! Snart ger jag upp... Kanske behöver lämna Sthlm för att hitta kärleken?
    Håller med dig, och det är likadant bland kvinnor kan jag säga - normal betyder mer ofta än inte något rund egentligen. =) Ingen fara med det så, men lite kul ändå. "Inget" tycker jag oftast varierar mellan just normal eller något rund i regel, iaf utifrån de kort man fått se. Vältränad eller smal brukar dock se ut att stämma någorlunda bra bland de kvinnor jag sett mer av.
  • Anonym (men)

    Mmhm..jag var reggad ett tag bara..jag tycker det är för svårt..Finns guldkorn såklart! Men jag kan känna mig taskig och "hinner" liksom inte med. Och är skitdålig på att dejta flera samtidigt :)

    Så nu är det bara Irl som gäller :) DÅ ser man ju direkt och känner kemin ;) 

  • Anonym (men)
    Anonym (L) skrev 2012-08-06 22:01:16 följande:
    Hmm vad vet jag... 30 år är ju ingen ålder på en häst men för oss vanliga dödliga är det nog värre Cool. Jag får mysa lite extra vid tanken på att jag fick visa leg på systemet i lördags Tungan ute.

    Haha vilken komplimang till Pugh... han kanske var het i sina yngre dar men det var helt klart en liten stund sedan Tyst.
    Hehe..NU har du problem..när du blir glad för att visa leg..då vet man,att man är orolig :P Jag får också visa..men de är ju såå off..de har ingen koll Glad
  • Anonym (men)
    Anonym (Singelpappan) skrev 2012-08-07 01:03:07 följande:

    Hade aldrig gått på en dejt jag inte haft förhoppningar om att det ska kunna bli något mer av det hela. Så känner du så inför en dejt, så hade iaf jag avbokat den om jag vore du! =)

    Har klaffat väldigt bra på många sätt, uppenbarligen! =) Men det har av olika skäl det inte blivt mer seriöst, tyvärr(?). Olika livssituationer har varit en stor grej, som att två av kvinnorna inte har barn och jag har två, att de där riktiga känslorna ändå inte infunnit sig är en annan anledning. Inget direkt fel alls, men ändå ingen pang på fullträff. Träffade en av dem två hela helger och ytterligare en övernattning hos henne, men det sprack när hon ville mer och snabbare än vad jag kände jag var beredd att ge henne så tidigt. 3 dejter och sen ändra fb-status och träffa barnen etc är åt h-e för snabbt för mig iaf.

    Åh,shit ja..så snabbt :) Men om du bjuder in till så låånga dejter..tror de mer ;) Nä,jag vet inte. De man klickar rejält med..vill man ju ha längre dejter med. Men man behöver ju inte planera in det från början? :)
     

    Det med att dejta de som inte har barn..jag tror det blir svårt? Jag vet inte. För mig iaf. För jag vill inte ha fler. Och att hindra någon från att få egna barn, det skulle jag aldrig ta ifrån de:) Och att stå där 3-4år senare och ha någon som tjatar om barn,går inte. För mig då:) Samtidigt är det skitlätt..massor av tid..inget jobbigt ex etc etcTungan ute  
  • Anonym (Singelpappan)
    Anonym (men) skrev 2012-08-07 08:30:11 följande:

    Åh,shit ja..så snabbt :) Men om du bjuder in till så låånga dejter..tror de mer ;) Nä,jag vet inte. De man klickar rejält med..vill man ju ha längre dejter med. Men man behöver ju inte planera in det från början? :)
     

    Det med att dejta de som inte har barn..jag tror det blir svårt? Jag vet inte. För mig iaf. För jag vill inte ha fler. Och att hindra någon från att få egna barn, det skulle jag aldrig ta ifrån de:) Och att stå där 3-4år senare och ha någon som tjatar om barn,går inte. För mig då:) Samtidigt är det skitlätt..massor av tid..inget jobbigt ex etc etcTungan ute  

    Ja, naturligtvis har det klickat bra när vi först mailat, och sen även sms:at och pratat på telefon ett tag innan vi setts. Sen ingår det i mitt jobb att "känna av folk" så att säga, så jag tror också att jag är en hyfsat bra på att bedöma människor. Har inte känslan varit rätt, så bryter jag av, så enkelt är det. Har avbrytit kontakten med ett flertal av den anledningen. Tror på min magkänsla och sunda förnuft! =)

    Jag är inte helt stängd för att ev. skaffa fler barn, så även de utan barn går bra att träffa för min del, men då ökar också kraven tror jag, för att ens överväga fler barn med någon så måste det verkligen vara en total fullträff, vilket innebär än mindre tålamod att se hur förhållandet ev. kan utvecklas.
  • Papito
    Anonym (Singelpappan) skrev 2012-08-06 15:27:38 följande:
    Intressant tråd, får jag nog hålla lite koll på nu när jag själv gett mig in denna djungel! =)

    Reggade mig för första gången någonsin på en dejtsida sent i våras och har haft rätt bra flyt tycker jag själv. Dejtat 3 olika tjejer, 1 av dem halvseriöst i en månad och ser nu fram emot den 4:e nu till helgen. Har däremellan haft kontakt med ett gäng olika som i vissa fall runnit ut i sanden av olika skäl (typ inte kunnat synka tider för ev träff, eller att jag känt att de inte är något för mig och därför avslutat så snyggt jag kunnat).

    Något jag uppfattat som verkar vanligt är att många träffar väldigt många under korta dejter, typ fikor osv? Så har jag inte alls lagt upp det och jag är kanske lite annorlunda med det då, eller? Mina dejter har varit långa redan första dejten, alla tre har t o m slutat med övernattning och fortsättning dagen efter... Brukar hellre bjuda på middag och om tjejen vill och har möjlighet (vilket de haft allihop hittills) så har vi träffats under eftermiddagen, promenerat och pratat, fikat, varit hemma hos mig och druckit vin och pratat än mer, och senare gått ut och käkat middag på kvällen (jag har bjudit i alla fallen hittills, de kommer ju faktiskt till mig som gäster känner jag). Har bara i ett fall varit uttalat att stanna kvar även över natt, men de har alla kommit förbereda för det (tagit med tanborste, avbokningsbar biljett etc) =)

    Den jag ska träffa till helgen tror jag inte stannar över natt denna gången, men vem vet? De andra har kommit hit med tåg och denna dejten kommer med bil och har vad jag vet "bara" barnvakt för kväll och inte hela natten. Så får se om "turen" håller i sig helt utan vin denna gången! Säga och tycka  vad man vill, men god mat och lite lagom med alkohol tycker jag gjort susen på alla dejterna, även om det varit trevligt att umgås innan vinet under dagen också!

    Men som sagt, är kortare, snabba dejter mer kutym än t ex middagsdejt på första dejten för de flesta av er andra eller? Till saken hör dock att innan ev dejt så har jag haft kontakt med tjejerna under någon vecka iaf, med först mail, sen även sms och telefon, så jag träffar ingen jag inte känner att det finns bra potential att klicka med.
    Jag tolkar det så utifrån näst sista stycket samt att det finns någon underton som jag inte kan sätta fingret på. Men jag menar inget negativt, dels kan jag feltolka och dels är det inget jag har med att göra..haha. Det var mer en känsla och att ditt koncept verkar funka bra för ändamålet isf

    Jag förstår dig iofs precis och även kvinnorna, är det en långdejt så kanske man inte bestämmer att man ska sova över eller ha sex men det är klart att ju längre man rest desto troligare att man är beredd på att sova över. Sen kan det mycket väl vara så att om du är en snäll, harmlös man så kanske kvinnorna känner av det och känner sig trygga och bekväma och därför vågar släppa till. Absolut!

    Jag tror att jag också inger trygghet och förtroende ganska snabbt, jag gillar inte att spela spel och försöka vara någon jag inte är...och jag är trygg och ärlig. Sånt märker kvinnor oftast av ganska snabbt.

    Jag anser mig också vara en ganska bra människokännare och oftast prickar jag rätt men det är ändå skillnad via skärmen och irl. Man kan skriva på ett liknande sätt och få jättebra kontakt men för att känna av själva kemin, även den fysiska måste man nästan träffas. Det man kan påverka är om man skriver länge och pratar i telefon, då bygger man upp något som nästan blir som kärlekskänsla och då kanske man ökar sin chans att inte bli ratad...men jag tror att attraktion, även fysisk är viktig och hur man än vrider och vänder på det måste man träffas innan man riktigt vet.

    Dejtade en tjej för en dryg månad sedan och där flöt det på bra i skrivandet, kändes rätt bra...men sen när vi skulle dejta visste jag direkt, innan vi ens hälsat att det inte skulle bli något. När vi sen började prata försvann även "skrivmagin" för hon uttryckte sig med en annan ton, lite gammalmodig nästan. Som tur var kände hon likadant..haha, saved by the bell!
Svar på tråden Ärliga nätdejtingstråden!