Papito skrev 2012-07-30 20:25:51 följande:
Oppis, jag skojar mycket med dig men kan vara allvarlig också. Vi skriver mycket här båda två och jag vill verkligen att det ska gå bra för dig, du verkar vara en reko kille. Efter att ha läst ett par miljoner av dina inlägg vågar jag mig på att tro att du tänker och analyserar för mycket.
Det är väl det som är med kärleken, det fina, att allt inte är logiskt. Att man ibland faller för någon man aldrig hade trott, att man blir löjligt barnslig, att det pirrar i magen, att man mår allmänt bra nästan oberoende av vad som händer i övrigt i ens värld.
Du ska givetvis tänka och analysera men det finns en gräns...även för logiken och det rationella. Kärlek är inte alltid logisk och jag tycker att det låter som att du behöver gå mer på känslan, på intuitionen...inte bara på det logiska och rationella.
Det är inte en bok eller en dator, människan är så komplex och möter du en kvinna och förväntar dig att hon ska reagera exakt på ett visst sätt i en viss situation...kan hon egentligen bara misslyckas och du blir besviken.
Lita på känslan, låt kärleken få vara lite ologisk...uatn att bli naiv eller blåögd...men våga gå på känsla.
Jo jag förstår vad du säger och jag vet att du har rätt, jag försöker bara säga att det känns inte riktigt ok att vara seriös och försöka dejta när man tror sig veta att man för tillfället inte kan annat än tänka rationellt och logiskt, jag menar inte att jag är känslodöd men jag har dom under kontroll och jag vet vilket helvete dom kan orsaka igen om jag tappar den kontrollen. Och medans jag just nu känner mig ganska bra så känner jag mig hellre för lite försiktigt än att kastar mig blint in i något. Samtidigt så känns det som en klocka som flåsar i nacken, man börjar bli gammal... Och ska man vara pessimistisk så har jag kanske förbrukat halva livet nu och fortfarande inte kommit mycket längre än att jag flyttat hemifrån och har en egen inkomst. I övrigt är det mesta sig likt...
Den bästa tjejen finns i huvudstaden!
