Vi som väntar smått i September 2012

Ja jag skrev ut blanketten från skatteverket och del 1 fyller man i och (antar jag) skickar in redan nu. Del 2 fylls i när barnet är fött. Jaq slog även upp skillnaden mellan att vara sambo och inte, och det enda som familjerätten skulle göra annorlunda i de fall man inte bodde ihop var att mer noggrant upplysa mannen om att han har rätt till faderskapstest. Hittade även en hemsk artikel om en pappa som fick kämpa för rätten till sitt barn efter att sambon dog.
www.aftonbladet.se/wendela/barn/article110216... 

jag vill också vara med i fb gruppen, hur gör man? :)

Eiramis, Ja man måste tänka på sig själv också... det är SÅ mycket "fördomar" och snack om att man gör "fel" om man inte ammar, inte kämpar osv.. men det är DET som är FEL att göra, för mår du inte bra när du ammar så kan du lika gärna skippa det för då blir mjölken bara blaska ändå...
Stackars Leia blev ju aldrig mätt! Suttade varannan timma och ibland VARJE timma och där låg jag och mådde dåligt för att jag inte "orkade!" med smärtan längre.... 
GUD vad jag önskar att jag tänkt likadant då som nu...
Sjukvården gör FEL i att printa in i skallen på mammor att man MÅSTE amma annars är man i princip dålig...    

Jag känner än så länge ingen press eller rädsla för amningen, jag har försökt ta in så pass mkt information och goda råd som möjligt. När vi väl kommer till att bebisen ska amma , jag vet inte den kanske vill göra det direkt den kommer till bröstet?

Men hur som, när vi väl är på bb och så, så känner jag att jag vill försöka ensam med barn och pappan bara först själv, utan massa restriktioner . Och att vi ber om hjälp om det behövs! Jag tror att en lugn och trygg miljö för mig är bästa avslappning för jag vet redan nu att jag behöver det, det är ju något helt nytt för mig och då vill kan helst inte ha någon som sliter i mina bröst och säger hur jag ska göra.. Sen om bi behöver hjälp så frågar jag ju såklart om det !!!

Vad tror ni personalen säger om det?

The family; hur går det till egentligen med det där? De är väl förståsd olika överallt..

Tjohooo! Nu är det bara en yttepytte-dag kvar på jobbet. Nästa vecka ska jag bara vara på jobbet i några timmar, och vara lite stöd för min ersättare, så det känns inte som så ansträngande, utan mest trevligt. Ska bli SÅÅÅ skönt. Även fastän man säger att man bara ska ta det lugnt, så håller man på och stressar omkring och ska vara fröken duktig, och så är man helt förstörd i kroppen och knoppen så man grinar när man kommer hem. Jag orkar dessutom inte med både hem och jobb, så det ska bli härligt att få lite ork att börja boa hemmavid.  

Min bebis ligger också på snedden, och min barnmorska kunde inte heller avgöra hur den låg, så det blev ett ultraljud för mig i måndags och "hot" om vändningsförsök och kejsarsnitt. Men efter inte ens 2 sekunder av ultraljud blev jag lugnad. Tänk att man kan vara så orolig, och så fort man träffat läkaren/gjort ultraljudet och allt visar sig vara ok, så fattar man inte varför man varit så himla orolig, helt i onödan.

En fråga till er som har lite mer erfarenhet än mig: Vad ska jag köpa för ersättning att ha hemma som reserv hemma, utifall-att amningen inte fungerar? 

Jag måste få fråga. Jag har alltid legat rätt nära övre kurvan för symfusmåttet, den har följt kurvan bra hela tiden, tills för fyra veckor sedan, då var min barnmorska på semester och den jag hade istället sa något om att de tydligen inte mätte lika de två. För två veckor sedan hade jag samma igen och jag fick inte riktigt måttet av henne utan hon sa att det var bättre att min barnmorska kollade på det när hon kom tillbaka. I veckan så var då min barnmorska tillbaka och jag fick se hela kurvan. Jag hade som sagt följt övre gränsen hela tiden men under de två gångerna med andra barnmorskan så hade kurvan blivit typ helt platt och jag hade hamnat en bit under mittenstrecket (förstår ni hur jag menar?) men nu med "min" barnmorska så hade den vuxit lite igen men jag ligger fortfarande under mittenstrecket, mot precis bredvid övre strecket ända fram tills för fyra veckor sedan.

Jag frågade om man bör oroa sig för barnets tillväxt och hon sa att vi kunde ringa specialistmödravården och fråga. Där tyckte de att det inte var något att oroa sig för och sa att vi skulle kolla igen om två veckor när jag ska in så jag blev först lugnad, men nu funderar jag igen - om näringstillförseln än minskad så har barnet fått för lite näring under sex veckors tid, det måste ju vara farligt?! Nästa gång jag ska dit är på bf. Är det någon annan som haft ett symfusmått som inte följt kurvan? Vad har de gjort då?

Du har alltså varit på två TUL? Var det första ett "ordinarie" i ditt landsting? Det är som så svårt att veta hur mycket man ska oroa sig egentligen. Å ena sidan tror jag att de skulle tagit in mig för en koll om det var något att oroa sig för, och sen känner jag ju bäbisen rätt mycket när den bökar omkring i magen också men ändå är man ju otroligt orolig att något ska gå fel, att bebben ska må dåligt eller så...

Stort grattis Marla!

Moonlaiz: samma här! :) har också BF imorgon men tror nog det blir till att gå över, har mkt regelbundna sammandragningar på kvällarna men sen på morgonen är allt lugnt igen. Känner också som om jag går på övertid, sonen kom också tidigare och då hade jag inga som helst känningar innan. Nu har jag även haft ett par förvärkar och slemproppen har gått i omgångar i ca 1 v.

Vilja går som en liten krabba runt möblerna, säger några ord, hon väger bara strax över 9 kg men är 80 cm lång så nu är det svårt med kläder kan jag säga!
9/9 är det RUL-dax, redan, den här gånger går allt fortare, är redan i v 18 och vid den här tiden med V hade vi redan allt.
Är det fler från gruppen som är gravida?