Vill göra abort om det är en pojke

Anonym (hmm)

Äldre 20 Oct 10:37
524 svar

Visa endast Anmäl

Vill göra abort om det är en pojke

Jag är oplanerat gravid i 16:e veckan. Min man och jag har försökt att skaffa barn ett tag, men jag fick veta att jag var gravid när skilsmässopapprena var inskickade. Det har varit oerhört dåligt mellan oss i snart ett år, men vi bestämde oss ändå för att göra ett sista försök.

Till saken...jag känner att jag absolut inte vill ha en pojke. Jag har alltid velat ha en eller flera flickor, men jag vill inte ha en pojke. Det har att göra med min egen uppväxt, något som jag pratat om i åratal med min psykoterapeut. Jag "vet" att när barnet väl föds kommer jag vara glad bara det är friskt osv, det är den normala reaktionen...men tänk om jag skulle känna att jag inte vill ha barnet om jag föder en pojke? Stackars barn.

Är det någon mer som tänker så här kring barnets kön?
- «
- ‹
- Sida 28 av 52
- 22
- 23
- 24
- 25
- 26
- 27
- 28
- 29
- 30
- 31
- 32
- 33
- 34
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Vill göra abort om det är en pojke
Anonym (Jo)

Äldre 20 Oct 20:57
#272

Visa endast Anmäl

EtKm5 skrev 2011-10-20 20:35:09 följande:
TS!

Vill börja med att säga att skit i alla idioter som skriver här i tråden. Tyvärr, eller ska man säga dessbättre(?), har de flesta här i världen glidit fram på bananskal och förstår väldigt lite om vad det innebär att leva. Mao har de heller inte särskilt mycket att tillföra i en debatt!

Jag förstår din tanke TS. Jag kände själv lika dant när jag väntade mitt första barn. Var väldigt rädd att jag inte skulle tycka om det ifa det var en pojke. Det här kom sig precis som i ditt fall från hur min uppväxt varit. Min pappa utsatte mig och mina systrar för sexuella övergrepp och han hatade flickor. Framhöll alltid vår bror och förklarade alltid hur värdelösa flickor var medan pojkar och män var det enda som hade ett värde.

Jag gick hos en otroligt bra MVC psykolog som väl kanske egentligen inte fick mig att tänka så mycket annorlunda, men hon gav mig väldigt mycket perspektiv på andra områden i mitt liv.

Mitt första barn blev en flicka. Mitt andra en pojke. Mitt tredje en pojke och mitt fjärde en flicka. Kan säga såhär, jag ÄLSKAR alla mina barn, men jag är kär i mina pojkar. För mig har det blivit nästan tvärt om, min relation till mina pojkar är väldigt speciell. Det finns något i och över dem som gör att jag älskar dem så innerligt. Inte mer än flickorna, men på ett annat sätt. Och när jag väl fick en pojke i mina armar så var det inte några som helst problem att tycka om det barnet. Jag tror och hoppas att det kommer gå bra för dig också. Ofta är de där hjärnspökena, just hjärnspöken!

*KRAMAR OM*
Aoife

Äldre 20 Oct 20:58
#273

Visa endast Anmäl

Anonym (Barnlös) skrev 2011-10-20 20:55:55 följande:
Så hjärtlöst av dig, speciellt som som ni kämpat ett tag.... Du ska VARA superglad över att fått äran att bli gravid!
Att andra anser att man borde vara glad, lycklig och sprudlande innebär inte att man per automatik är det.
Det betyder inte heller att man inte kommer att älska barnet och bli en bra mamma när barnet väl är fött.
Den som skrattar sist tänker långsamt.
Anonym (Becca)

Äldre 20 Oct 21:00
#274

Visa endast Anmäl

Hej!
Kan säga så här att dom känslorna du har är mer vanligt bland folk än vad man tror... Säger inte att det är rätt eller fel för det är DINA känslor o det kan ingen säga till dig att det är rätt eller fel... Man behöver inte acceptera för att respektera...

Jag tänkte 100 ggr om hur det skulle bli som pojkmamma... Jag visste inte om jag var besviken eller ledsen eller bara allmänt förvirrad för att jag skulle få en till trots skydd...
Har också en jobbig bakgrund när det gäller av det motsatta könet...
Men så slog det mig bara en dag...
Nu har jag värsta chansen att uppfostra världens bästa kille!!!!!

Och idag så är min son 9 månader o är inne i upptäckarfasen... O mitt hjärta smälter varje gång han tittar på mig o ler sitt bus smile...
Som någon skrev förut.. Jag känner mig kär i min son!
Jag skäms nästan över att jag hade dessa känslor i början... Men det är känslor o dom rår man inte över...

Jag tok älskar mina tjejer också! Men det är något speciellt mellan mig o min son...
Anonym (prata)

Äldre 20 Oct 21:01
#275

Visa endast Anmäl

När jag blev gravid så trodde jag att jag skulle bli överlycklig, men jag fick istället panik och fick tanken abort i mitt huvud. Helkonstigt, eftersom barnet var hett efterlängtat. Det gick över men panikkänslan återkom ibland under graviditeten, men inte tankarna om abort. Sedan när barnet kom så skedde en annan kris i mitt liv samtidigt och jag fick kanske en liten depression och jag låg vaken om nätterna och oroade mig över framtiden och om jag hade gjort rätt som fått barnet. Helskumt! Men kanske hormornerna i kroppen ställde till det för mig? Och kanske sedan att min kris och eventuella depression försenade anknytningen till barnet. Jag sökte aldrig hjälp utan jag räknade med att det skulle lösa sig av sig självt, bara jag ägnade mig helhjärtat åt barnet. Det löste sig och nu är barnet över året och jag förstår inte hur den första tiden kunde kännas så kaotisk. Nu är jag bara genomlycklig. Men jag tror att jag hade känt den där lyckan ännu tidigare om jag hade pratat med någon om det när det var jobbigt. Berätta för BVC. Man kan få konstiga tankar och känslor i en graviditet och det kan gå över när man pratar om det.
Anonym (Hemliga Arne)

Äldre 20 Oct 21:02
#276

Visa endast Anmäl

FrökenUmami skrev 2011-10-20 20:56:22 följande:
Jag tänker som så att dessa känslor kan ha kommit upp till ytan i och med graviditeten och de hormoner som rusar runt i kroppen.
Det behöver inte vara så att detta är något som kvinnan är medveten om innan graviditeten men det spökar i det undermedvetna.
TS är långt ifrån ensam om att få "konstiga" tankar och funderingar under graviditeten.
Jag tror nog att nästan alla kvinnor på ett eller annat sätt bearbetar något när de är gravida eller bär på rädslor som de inte ens skänkt en tanke innan graviditeten var ett faktum.
Många oroar sig för att barnet ska vara sjukt, skadat, att de ska bli lämnade eller känner sig otroligt ensamma.
Vad vi bearbetar och vilka känslor som dyker upp är beroende på tidigare erfarenheter.
Anonym (Hemliga Arne)

Äldre 20 Oct 21:03
#277

Visa endast Anmäl

Anonym (Barnlös) skrev 2011-10-20 20:55:55 följande:
Så hjärtlöst av dig, speciellt som som ni kämpat ett tag.... Du ska VARA superglad över att fått äran att bli gravid!
Självklart kom ett sånt här inlägg! Det är jättetråkigt att inte alla som vill ha barn kan få barn, självklart. Men ingen kan känna saker mindre för att andra inte ska bli ledsna. Det tycker jag att alla borde förstå.
Fru Sveden

Äldre 20 Oct 21:08
#278

Visa endast Anmäl

TS jag hade precis samma tankar som dig kring detta när jag väntade mitt första barn.

Hör av dig om du vill veta hur jag kom över det och hur jag hanterade det när jag sedan fick en son till
Aoife

Äldre 20 Oct 21:09
#279

Visa endast Anmäl

Fru Sveden skrev 2011-10-20 21:08:40 följande:
TS jag hade precis samma tankar som dig kring detta när jag väntade mitt första barn.

Hör av dig om du vill veta hur jag kom över det och hur jag hanterade det när jag sedan fick en son till
Den som skrattar sist tänker långsamt.
Anonym (jag med)

Äldre 20 Oct 21:10
#280

Visa endast Anmäl

Alltså, när jag blev gravid första gången så ville jag VERKLIGEN INTE ha en pojke, jag gillade inte småpojkar ALLS. Bråkiga, livliga och leka krig, dra i snoppen o bla bla. Det blev en flicka och jag var såååå nöjd.
Blev gravid igen, av misstag. Jag ville hemskt gärna ha en flicka till, mina känslor för småkillar hade inte ändrats.

Det blev.................en pojke!!! Och jag var lite osäker och rädd i början att jag inte skulle tycka om honom. Men jag AVGUDAR honom... Min mammaledighet är slut snart och jag tycker det är hemskt att jag inte kommer få se min underbara, gulliga, fantastiska kille så mycket som jag är van med.

Med dottern så var jag glad att ledigheten var slut, NU är det tvärtom. Jag är upp över öronen förälskad i min son. JAG? Jag som avskydde småpojkar.!!!

Du ser hur det kan bli!
Emmetskruven

Äldre 20 Oct 21:11
#281

Visa endast Anmäl

Pleco skrev 2011-10-20 11:23:27 följande:
Vad tråkigt att läsa dessa trångsynta kommentarer du får, speciellt de som tycker att du inte alls bör få ha barn. Bara för att man inte kan förstå, eller ens försöka förstå hur någon tänker och känner så behöver man inte vara elak. Antingen är man tyst eller så ställer man frågor tills man åtminstone blivit lite klokare.

TS, jag kan förstå lite hur du känner. Jag har haft liknande känslor inför könet på mitt barn. Skulle inte vilja gå så långt som att jag hade funderat på abort, men har haft ångestkänslor och liknande. I mitt fall grundar det sig mycket i rädsla över att få barn öht, och att även få "fel" kön vore katastrof.

Men som du själv skriver så vet du ju att du kommer att älska barnet oavsett, så jag tror inte att du på riktigt skulle göra abort. Du är medveten om att dina känslor och tankar är fel och du får hjälp. Att du är mitt uppe i en skiljsmässa gör säkert det hela ännu mer förvirrande. Fortsätt att bearbeta dina känslor och fortsätt med hjälpen du får. Det kommer säkert att bli bra till slut.
Va skönt att läsa detta! Du verkar väldigt klok tycker jag.. Underbart med människor som inte dömer det första man gör! Tycker TS ska ta in det som står här och lita på sig själv att allt ordnar sig till det bästa i slutändan!!

«
‹
Sida 28 av 52
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Vill göra abort om det är en pojke

Vill göra abort om det är en pojke

INNEHÅLL