Vill göra abort om det är en pojke

Ts, behåll barnet och utstå graviditeten, så adopterar jag din son utav dig

Jag råder dig till att söka hjälp. Menar inte detta på något annat sätt än ett med välmening. Det kan inte vara hälsosamt att ha dessa känslor inom sig. Det finns så många likheter som man skulle kunna dra till dessa känslor som du känner och de skulle du säkert tycka var totalt galna. Men det är precis samma sak att stöta bort ett barn på grund av dess kön.

Det är en sak att önska sig ett visst kön för att man tycker det vore lite roligt. Det är en annan att vilja gå så långt att man tar bort barnet, gråter hejdlöst och blir nästintill galen av beskedet. Det är inte friskt.

Mina vänner har alltid sagt till mig att de ser mig som en flickmamma. När jag blev gravid gissade de alltid på en flicka för att "det bara skulle vara så med mig". Men tji fick dem. Jag såg världens sötaste ultraljuds-bebis som var en pojke. Min kung. Min gentleman. Min sagoprins!

Jag skulle blivit precis lika glad av att få en flicka, men varken det ena eller det andra skulle göra mig besviken. Varför skulle det?

Och jag blir så hemskt trött på folk som tror att ett barn av samma kön som en själv innebär en livslång vänskap som i en amerikansk film. Det är verkligen långt ifrån en garanti. En mamma kan bli bästa vän med vilket av sina barn som helst. Själv har jag exempelvis mest erfarenhet av män som har den bästa kontakten med sina mammor. Döttrarna har oftast flyttat bort med sina män medan männen varit kvar sina föräldrar och tagit hand om dem. Mina närmaste kvinnliga vänner har alla en bättre relation till mannens familj än vad de har till sin egen. Dessutom tycker jag väl att en del av dem har blivit så förblindade av sina män att de följt dem och deras ord till punkt och pricka så min erfarenhet säger att döttrar lättare tar sitt pick och pack och åker dit mannen vill.

Men vad är min erfarenhet värd? Ingenting. Den ser helt annorlunda ut för någon annan.

Det är PERSONEN som avgör. Inte om det är en pojke eller flicka.

Jag har en pojke som jag avgudar. Och jag vet att han förblir min KUNG livet ut :) 

Jag är en av de som skrev i början av tråden om att jag inte vill ha en pojke.
Kanske ska vidareutveckla mig lite.

Jag vill inte bli farmor, jag vill vara mormor! Vill ha en dotter att prata om graviditeten med och sånt.
Som farmor så skulle jag säkert vara den "jobbiga svärmodern" som det skrivs så friskt om i forumet..

Hej TS,
jag har bara läst dina inlägg så jag kanske upprepar det andra kan ha sagt.

Jag förstår att du är rädd för att fostra en pojke pga din bakgrund med negativa upplevelser av män. Samtidigt så är det ju du som förälder som har möjlighet att erbjuda en bredare variation i din eventuella sons könsuttryck. Du kan ju påverka och rikta fokus bort från macho, tuffa, känslokalla grabben och fostra en empatisk, mjuk och härlig individ!

Tänk också på att kön, könsidentitet och könsuttryck är saker som inte är konstanta och som varierar i livet och över tid. Du kan få en dotter som identifierar sig som man eller tvärtom, eller ett barn som inte känner sig bekväm i någon av könsstereotyperna och hittar sitt eget uttryck. En tjej som har traditionellt manliga intressen och uttryck eller en biologisk pojke som vill byta kön. Jag tror att du är rädd för att få en son för att du föreställer dig den våldsamma, aggressiva stereotypen av män. Men könsrollen sitter inte i könsorganet TS - och inte ens könsorganet är en konstant faktor att räkna med genom hela livet.

Med dina negativa upplevelser kommer du säkerligen vara extra uppmärksam på eventuella våldstendenser och vara bra på att visa en annan väg för ditt kommande barn. Lycka till.