Vill göra abort om det är en pojke

När jag blev gravid så trodde jag att jag skulle bli överlycklig, men jag fick istället panik och fick tanken abort i mitt huvud. Helkonstigt, eftersom barnet var hett efterlängtat. Det gick över men panikkänslan återkom ibland under graviditeten, men inte tankarna om abort. Sedan när barnet kom så skedde en annan kris i mitt liv samtidigt och jag fick kanske en liten depression och jag låg vaken om nätterna och oroade mig över framtiden och om jag hade gjort rätt som fått barnet. Helskumt! Men kanske hormornerna i kroppen ställde till det för mig? Och kanske sedan att min kris och eventuella depression försenade anknytningen till barnet. Jag sökte aldrig hjälp utan jag räknade med att det skulle lösa sig av sig självt, bara jag ägnade mig helhjärtat åt barnet. Det löste sig och nu är barnet över året och jag förstår inte hur den första tiden kunde kännas så kaotisk. Nu är jag bara genomlycklig. Men jag tror att jag hade känt den där lyckan ännu tidigare om jag hade pratat med någon om det när det var jobbigt. Berätta för BVC. Man kan få konstiga tankar och känslor i en graviditet och det kan gå över när man pratar om det.