Anonym (hmm) skrev 2011-10-20 10:37:39 följande:
Jag är oplanerat gravid i 16:e veckan. Min man och jag har försökt att skaffa barn ett tag, men jag fick veta att jag var gravid när skilsmässopapprena var inskickade. Det har varit oerhört dåligt mellan oss i snart ett år, men vi bestämde oss ändå för att göra ett sista försök.
Till saken...jag känner att jag absolut inte vill ha en pojke. Jag har alltid velat ha en eller flera flickor, men jag vill inte ha en pojke. Det har att göra med min egen uppväxt, något som jag pratat om i åratal med min psykoterapeut. Jag "vet" att när barnet väl föds kommer jag vara glad bara det är friskt osv, det är den normala reaktionen...men tänk om jag skulle känna att jag inte vill ha barnet om jag föder en pojke? Stackars barn.
Är det någon mer som tänker så här kring barnets kön?
tycker det är sorgligt att blivande mödrar känner såhär inför ett människoliv de bär på och skapar ett obrytbart band med. Men alla känner ju olika. Tänker inte hoppa på dig trots att jag tycker ditt resonemang är bortom all kritik. Däremot så får man sällan reda på vilket kön ditt barn är, just FÖR ATT aborter pga oönskat kön ska förhindrar. Dessutom är du redan i 16e veckan, och det är snart för sent för en abort.
Det handlar om ett barn, DITT barn! Jag vet en av min mammas kompisar, hon och hennes man väntade barn och den blivande fadern sa hela tiden att "hoppas verkligen INTE att barnet blir rödhårigt, då vet jag inte vad jag gör". Det fick han äta upp när sköterskan talade om för honom att barnet inte föddes rödhårigt, däremot föddes han med ett allvarligt hjärtfel.
Hur skulle då DU känna om du fick en flicka, men med någon allvarligt sjukdom, efter att du hoppas sååå på att det absolut inte blir en pojke. så vad väljer du? en pojke frisk som en nötkärna, eller en flicka vars liv kommer att bestå av smärta och ständiga sjukhusbesök och mediciner?
Kan du inte svaret på den frågan så borde du aldrig bli förälder över huvud taget.