Anonym (jag med) skrev 2011-10-20 14:31:02 följande:
Jag är 33 år så det har inte med ålder att göra. I mitt fall handlar det om att jag tycker det är jobbigt med pojkar. De (INTE ALLA) har ett annat sätt att leka, är ofta vildare och så vidare. Saker som ni kommer att reta upp er fullkomligt på och ni kommer att säga att det finns flickor som är likadana... JAG VET!!! Men jag tycker att det är jobbigare md pojkar än flickor. Men jag tycker inte illa om killar! Älskar andras söner, min systers, min bästa kompis son, mina andra kompisars killar. Men JAG vill inte ha en son.
Jag har dessutom otroligt svårt för småkillar som tjurar och piper och gnäller då de inte får som de vill. Av nån anledning har jag inte samma problem med flickor. Som jag sagt, jag vet hur konstigt det är. Säger inte att det är normalt eller rätt. Bara att det är så jag faktiskt känner.
Jag är fullt kapabel att älska alla barn, annars hade jag inte skaffat ett, och hade inte valt att arbeta med barn. Men som sagt, jag vill inte ha en son. Skulle jag få en skulle jag älska honom, jag är inte omänsklig. Fast majoriteten av er tycker tydligen det ändå.
Enligt BVC är detta inte sjuka eller onormala känslor. Tycker ni ska sluta säga det till TS. Det kanske inte är känslor som ni accepterar, men de är ärliga ochnormala..
I så fall tycker jag att du 1) inte ska bli gravid, försök inte ens! Abort är inget preventivmedel! 2) Skulle du, trots allt, bli mamma, så får du väl för sjutton se till att uppfostra dina barn, oavsett kön, så att de inte blir som de där barnen du fasar för! Könet på sitt barn är inget du kan påverka, det är mannens spermier som styr det hela. Men skulle det då bli "fel" så kan du ju alltid skylla på honom, för det är ju ändå fel på alla av det manliga könet... Eller?
jag har själv två barn, första gången tog vi reda på könet. En pojke. VILKEN LYCKA!! Underbart! :) Andra gången tog vi inte reda på könet, jag va dock helt övertygad om att det var en pojk till, döm om min förvåning när de la upp en liten flicka på mitt bröst! Om jag var lyckligare vid andra förlossningen än vid första? Fan heller! Om jag älskar henne mer än hennes storebror?! I helvete heller! När vår son sedan fick diagnosen "lätt" autism, tror ni att jag plötsligt började älska honom mindre då? GIVETVIS INTE! Mina barn är precis lika viktiga, precis lika älskade oavsett vad de har mellan benen! Min största oro under min graviditet var inte vilket kön barnet hade, det var om det ens än möjligt att älska andra barnet lika mycket som jag redan älskade första... Alla sa att man givetvis kan det. Jag förstod inte hur man skulle bära sig åt! En annan oro var att min då 19 månader gamla son skulle tro att jag bytt ut honom, att jag inte älskade honom längre. Jag mådde fruktansvärt dåligt över detta, hela graviditeten... Nu väntar jag vårt tredje barn, jag vill ta reda på könet, av samma anledning som jag ville göra det första gången - för att jag är nyfiken, inte för att det spelar någon roll... Sen har jag svårt att tro att de kan vara 100% säkra, jag tar det med en nypa salt. Men dte är ju bara jag, det är väl kanske mig det är fel på, som inte lägger all vikt vid om det är en snopp eller snippa. Men när man läser såna här trådar, då förstår man att de ökar på gränsen för när man får göra köns-ultraljud.
Nu till t.s Förutsätt att du skulle få en dottern, att hon är gravt handikappad, kräver ständig omvårdnad, hjälp från samhället. hur mycket skulle du älska henne, jämfört med om du fått en frisk pojke eller flicka? Skulle du älska henne alls? Ska du verkligen göra abort pga barnets kön, något du ändå inte kan påverka?! Om du nu har försökt bli gravid en längre tid, och sen ÄNTLIGEN blir det, ska du då göra abort för att det är "fel" kön!? Är du helt out of your mind?! Det är inte som att stå i BRs skyltfönster och välja mellan en docka i rosa, eller en docka i blått! Det är ett BARN, som DU vart med om att sätta till världen! Vet du vad? Jag hoppas att du gör abort, för det här barnet förtjänar bättre!
Tror du att min svärmor är skitbesviken för att hon fick tre pojkar?! Tror du att min mamma kände "ÄNTLIGEN en flicka!!" när jag föddes, efter mina två bröder?!
Jag har hört så många idiotiska resonemang om det här med att bli gravid, men det här tar nog priset! En gammal bekant till mig sa, när hon väntade sitt andra barn "Blir det en pojke till så kommer vi skaffa ett tredje barn sen... Men blir det en flicka den här gången så blir det inga fler" Som om barn är något man köper till extrapris på Ica!! Barn är något man har tur att kunna få, det är inget man bara skaffar hur som helst! Det är egoistiska föräldrar som ni som gör att ungarna ballar ur, vare sig det är flickor eller pojkar!
Nu till min sista fråga, nu när jag redan hunnit bli förbannad över dessa idiotiska resonemang:
Är den här tråden ett skämt eller?!
