Anna Wahlgrens metod, vad tycker ni??

Det finns väldigt många nyanser. Om man förmår att se nyanser vilket en del har verkar ha svårt för. Om man tex har en bebis som bajsar mycket på natten och mår dåligt av det (sover oroligt, vaknar ledsen, har röd rumpa eller annat) så är det klart att man ska byta blöja. Har man en bebis som småbajsar och inte störs av det (inte vaknar, sover gott, vaknar glatt på morgonen, inte har röd rumpa etc) men som däremot störs av nattliga tvättningar så är det bättre att inte byta. Man får utgå ifrån sitt barn och göra vad som verkar bäst istället för att ha fåniga principer om att aldrig eller alltid byta blöja. Det är att se nyanser.

Eller börjar det väckas en liten misstanke/känsla inom dig att det kanske inte är så snällt av dig som förälder att låta ditt barn ligga i sin egen skit?

Nej, tryckpressen kallar hon det verktyget. Jag har svårt för flera av verktygen men speciellt det hon kallar skruvstädet. I den här tråden beskriver hon det.
" Brutala solfjädern: Lägg tillrätta. Armarna upp, benen ut, huvudet bort från dig + omedelbar solfjäder, statisk och bestämd: DU ÄR TYST. DU LIGGER NER. Inte huvudet och inte lilla kroppen ska ha en chans att slingra fram några frågetecken på det beskedet. Håll kvar så, enligt skruvstädsmodellen, tills hans utbrytningsförsök ebbar ut och han börjar slappna av, tyst. Stå kvar. Du kan släppa av lite på det mycket pressande greppet när du känner att han har mjuknat i kroppen och är stilla, men minsta förnyad anspänning i sänghalmen föranleder ett nytt obevekligt skruvstäd. Stå kvar. Pröva på att släppa efter en anings aning enligt ovan - men återgå till skruvstädet så fort han börjar krångla det minsta igen. Osv. Ge dig inte, tänk på annat under tiden, ha mörkt i rummet och låtsas att du mediterar Lyssna till andhämtningen: när den är alldeles lugn kanske han hinner somna eller rentav redan har somnat. Det gör ingenting, i denna kris-minikur Stå hellre en liten aning för länge än för kort. Smit ut snabbt med ramsan modell bekräftelse, lugn och rätt låg, x 4."
I samma tråd säger hon också:
"Och på natten och särskilt på de tidiga morgnarna är det då lite svalkande likgiltighet som gäller. Kan också kallas mera förtroende för barnet Ju bättre liv han lever på dagarna, desto obefintligare "liv" kan han ha det på nätterna, om du förstår vad jag menar. Vet du att han har fått allt han behöver på dagarna och mer därtill, kan du faktiskt högaktningsfullt strunta i honom på nätterna och betro honom förmågan att själv ta hand om sina såkallade livskriser

Ge honom en upplysningsramsa direkt på morgokulan och / eller sätt på någon glad musik (utan sång) så att ni båda slipper höra eländet Och gå sedan och lägg dig med öronproppar eller en kudde i varje öra.

Det är inte synd om honom. PÅ NATTEN SOVER MAN. Punkt slut. Får han för sig något annat, av och till, är det hans problem Det löser han. Förr eller senare. Du kan bara ge honom förutsättningarna, och det gör du - och det är verkligen vackert så."
www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?f=7&...

Nej, tryckpressen kallar hon det verktyget. Jag har svårt för flera av verktygen men speciellt det hon kallar skruvstädet. I den här tråden beskriver hon det.
" Brutala solfjädern: Lägg tillrätta. Armarna upp, benen ut, huvudet bort från dig + omedelbar solfjäder, statisk och bestämd: DU ÄR TYST. DU LIGGER NER. Inte huvudet och inte lilla kroppen ska ha en chans att slingra fram några frågetecken på det beskedet. Håll kvar så, enligt skruvstädsmodellen, tills hans utbrytningsförsök ebbar ut och han börjar slappna av, tyst. Stå kvar. Du kan släppa av lite på det mycket pressande greppet när du känner att han har mjuknat i kroppen och är stilla, men minsta förnyad anspänning i sänghalmen föranleder ett nytt obevekligt skruvstäd. Stå kvar. Pröva på att släppa efter en anings aning enligt ovan - men återgå till skruvstädet så fort han börjar krångla det minsta igen. Osv. Ge dig inte, tänk på annat under tiden, ha mörkt i rummet och låtsas att du mediterar Lyssna till andhämtningen: när den är alldeles lugn kanske han hinner somna eller rentav redan har somnat. Det gör ingenting, i denna kris-minikur Stå hellre en liten aning för länge än för kort. Smit ut snabbt med ramsan modell bekräftelse, lugn och rätt låg, x 4."
I samma tråd säger hon också:
"Och på natten och särskilt på de tidiga morgnarna är det då lite svalkande likgiltighet som gäller. Kan också kallas mera förtroende för barnet Ju bättre liv han lever på dagarna, desto obefintligare "liv" kan han ha det på nätterna, om du förstår vad jag menar. Vet du att han har fått allt han behöver på dagarna och mer därtill, kan du faktiskt högaktningsfullt strunta i honom på nätterna och betro honom förmågan att själv ta hand om sina såkallade livskriser

Ge honom en upplysningsramsa direkt på morgokulan och / eller sätt på någon glad musik (utan sång) så att ni båda slipper höra eländet Och gå sedan och lägg dig med öronproppar eller en kudde i varje öra.

Det är inte synd om honom. PÅ NATTEN SOVER MAN. Punkt slut. Får han för sig något annat, av och till, är det hans problem Det löser han. Förr eller senare. Du kan bara ge honom förutsättningarna, och det gör du - och det är verkligen vackert så."
www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?f=7&...

Här är en tråd där en pojke ignoreras när han har bajsat. Jag citerar mammans ord. AW hejar på henne senare i tråden.
"Något jag trodde snabbt skulle gå över under julhelgen (bortresta) har blivit mer av rutin och nu börjar jag bli osäker på om jag förstått hans frågor rätt? Hur tolkar andra det? Skulle behöva ett gott råd.

Scenario:
Varje morgon vaknar killen runt 6 (istället för 7) och snyftar lågmält. Han står upp i sängen (det hörs och han har märken på kinden av att luta huvudet mot kanten) och låter som om vi glömt honom. I julas hördes bajs i böjan/mamma/pappa/ja ha sovi kart/lill komma upp. Orden upphörde efter ett par dagars bestämt ramsande. Men snyftandet fortsätter.

Antingen svarar han på ramsorna med gråt men efter sista ramsan med tystnad, 3-5 minuter senare, börjar han sakta snyfta igen och det tilltar. Eller så blir han tyst direkt, men börjar snyfta igen efter ett par minuter. Så håller det på till 7 oavsett ton i ramsandet och trots min bestämda övertygelse om att alla soooover och klockan är inte 7!

Har även gått in vid första pip ett par morgnar, lagt honom ner och ramsat ut, som vanligt. Då gråter han och säger sovi kart/dumma. Blir tyst en stund, och så börjar det om igen...

Somnar som en sten på kvällen som vanligt, kl 19. Är glad och längtar till sängen. Sover fortfarande 45 min-1 timme på dagen. Fast i går snyftade han sig igenom hela dagsluren (1h och 15 min! - trodde in i det sista att han skulle somna ). Jag pysslade med annat och ramsade bara en enstaka gång eftersom han faktiskt frågade väldigt lågmält och jag inte "hörde". Tänkte att jag kanske var för överkoncentrerad...

Ibland under blöjbytet senare på morgonen har jag påmint honom glatt att "man kan ju ligga ner och sjunga lite om man vaknar tidigt". "Mmmm" säger han då. Och ibland när vi tar upp honom säger han "ja har väntat vid kanten". (Jasså det har vi iiiiiinte märkt )

När vi "väcker" honom går vi förstås in och säger "god morgon god morgon - äntligen en ny dag - har du sovit gott?" som om vi inte hört ett pip från hans rum.

När vi lyfter ur honom blir han snabbt glad och hämtar en leksak, dock rödgråten."
php5.web-3.crystone.se/annawahlgren.com/forum...

Fy fan. Det jag ser framför mig är en lite för trött förälder, en lite för desperat förälder och ett barn som kämpar emot. För att få barnet tyst och stilla så lägger föräldern på lite för mycket vikt och efter ett tag slutar barnet kämpa emot. Men inte för att det somnat utan för att den krossats till döds.

Tur att vi som skriver här på detta forum bara utgör bråkdelen av en promille av befokningen.

Nej, tryckpressen kallar hon det verktyget. Jag har svårt för flera av verktygen men speciellt det hon kallar skruvstädet. I den här tråden beskriver hon det.
" Brutala solfjädern: Lägg tillrätta. Armarna upp, benen ut, huvudet bort från dig + omedelbar solfjäder, statisk och bestämd: DU ÄR TYST. DU LIGGER NER. Inte huvudet och inte lilla kroppen ska ha en chans att slingra fram några frågetecken på det beskedet. Håll kvar så, enligt skruvstädsmodellen, tills hans utbrytningsförsök ebbar ut och han börjar slappna av, tyst. Stå kvar. Du kan släppa av lite på det mycket pressande greppet när du känner att han har mjuknat i kroppen och är stilla, men minsta förnyad anspänning i sänghalmen föranleder ett nytt obevekligt skruvstäd. Stå kvar. Pröva på att släppa efter en anings aning enligt ovan - men återgå till skruvstädet så fort han börjar krångla det minsta igen. Osv. Ge dig inte, tänk på annat under tiden, ha mörkt i rummet och låtsas att du mediterar Lyssna till andhämtningen: när den är alldeles lugn kanske han hinner somna eller rentav redan har somnat. Det gör ingenting, i denna kris-minikur Stå hellre en liten aning för länge än för kort. Smit ut snabbt med ramsan modell bekräftelse, lugn och rätt låg, x 4."
I samma tråd säger hon också:
"Och på natten och särskilt på de tidiga morgnarna är det då lite svalkande likgiltighet som gäller. Kan också kallas mera förtroende för barnet Ju bättre liv han lever på dagarna, desto obefintligare "liv" kan han ha det på nätterna, om du förstår vad jag menar. Vet du att han har fått allt han behöver på dagarna och mer därtill, kan du faktiskt högaktningsfullt strunta i honom på nätterna och betro honom förmågan att själv ta hand om sina såkallade livskriser

Ge honom en upplysningsramsa direkt på morgokulan och / eller sätt på någon glad musik (utan sång) så att ni båda slipper höra eländet Och gå sedan och lägg dig med öronproppar eller en kudde i varje öra.

Det är inte synd om honom. PÅ NATTEN SOVER MAN. Punkt slut. Får han för sig något annat, av och till, är det hans problem Det löser han. Förr eller senare. Du kan bara ge honom förutsättningarna, och det gör du - och det är verkligen vackert så."
www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?f=7&...

Här är en tråd där en pojke ignoreras när han har bajsat. Jag citerar mammans ord. AW hejar på henne senare i tråden.
"Något jag trodde snabbt skulle gå över under julhelgen (bortresta) har blivit mer av rutin och nu börjar jag bli osäker på om jag förstått hans frågor rätt? Hur tolkar andra det? Skulle behöva ett gott råd.

Scenario:
Varje morgon vaknar killen runt 6 (istället för 7) och snyftar lågmält. Han står upp i sängen (det hörs och han har märken på kinden av att luta huvudet mot kanten) och låter som om vi glömt honom. I julas hördes bajs i böjan/mamma/pappa/ja ha sovi kart/lill komma upp. Orden upphörde efter ett par dagars bestämt ramsande. Men snyftandet fortsätter.

Antingen svarar han på ramsorna med gråt men efter sista ramsan med tystnad, 3-5 minuter senare, börjar han sakta snyfta igen och det tilltar. Eller så blir han tyst direkt, men börjar snyfta igen efter ett par minuter. Så håller det på till 7 oavsett ton i ramsandet och trots min bestämda övertygelse om att alla soooover och klockan är inte 7!

Har även gått in vid första pip ett par morgnar, lagt honom ner och ramsat ut, som vanligt. Då gråter han och säger sovi kart/dumma. Blir tyst en stund, och så börjar det om igen...

Somnar som en sten på kvällen som vanligt, kl 19. Är glad och längtar till sängen. Sover fortfarande 45 min-1 timme på dagen. Fast i går snyftade han sig igenom hela dagsluren (1h och 15 min! - trodde in i det sista att han skulle somna ). Jag pysslade med annat och ramsade bara en enstaka gång eftersom han faktiskt frågade väldigt lågmält och jag inte "hörde". Tänkte att jag kanske var för överkoncentrerad...

Ibland under blöjbytet senare på morgonen har jag påmint honom glatt att "man kan ju ligga ner och sjunga lite om man vaknar tidigt". "Mmmm" säger han då. Och ibland när vi tar upp honom säger han "ja har väntat vid kanten". (Jasså det har vi iiiiiinte märkt )

När vi "väcker" honom går vi förstås in och säger "god morgon god morgon - äntligen en ny dag - har du sovit gott?" som om vi inte hört ett pip från hans rum.

När vi lyfter ur honom blir han snabbt glad och hämtar en leksak, dock rödgråten."
php5.web-3.crystone.se/annawahlgren.com/forum...

Tur att den större delen av befolkningen har sunt förnuft och bildar sig en egen uppfattning.