Vi med barn tätt - här kan vi stötta varann! :)

Ja asså jag tycker man hunnit förtränga mycket sen förra året ;) eller så va det helt enkelt inte då jobbigt som man tyckte när man va mitt uppe iett :p

Förlåt, men jag blir ganska provocerad och ledsen av din kommentar.

Ibland KAN man inte rycka upp sig, även om man tycker själv att man borde det. Det verkar som att du själv inte har varit med om någon depression, men du måste försöka att ha förståelse för att alla inte kan rycka upp sig lika lätt som du kanske kan.

Jag vill att man ska kunna beklaga sig hur mycket man vill i denna tråden! Alla älskar vi våra barn gränslöst, det är det ingen som tvekar på. Men ibland är det väldigt skönt att skriva av sig när man tycker att det är jobbigt och ventilera med personer som är eller har varit i samma situation.

Min mamma kan inte heller komma ihåg att hon tyckte att det var jobbigt, hon fick mina storebröder tätt.

Sen så vet jag att jag vid första förlossningen sa: ALDRIG mer!!! Men sen låg jag där 16 månader senare igen.  Och nu när vi har bestämt oss för att vi är nöjda med två barn, så går jag och drömmer lite om förlossningar ändå. :)

Ja, här har det målats med krita på bord och en vägg... Och i köket tapetserade vi innan vi flyttade in i sept, herregud som den tapeten ser ut! Matfläckar och fettfläckar överallt... Men jag bryr mig inte så mycket faktiskt. Hellre så än ett sterilt hem där man inte får röra sig.  

MiniMillan
Tack, det gick bra, men barnen var rastlösa på flyget ditresan , men på hemresan så sov de gott, så det var skönt.
på flygplatsen är det lite stressigt 

Välkomna hem frMadde =)

Idag har jag fyllt jord i alla krukorna i växthuset. Ska sätta ut en termometer och frostvakt i natt och kolla temperaturen. Hoppas på att kunna plantera ut imorgon. Idag har jag jagat hönor men sen gav jag upp och stoppade de två stora kycklingarna i en egen bur i hönsburen , de andra hönsen pickade så på dem. Har fyra små kycklingar i pannrummet oxå =)
På kvällen idag hade jag lyckliga barn, har äntligen lyckas skruva ihop nya studsmattan. De har hoppat och hoppat, själv blev jag typ åksjuk efter att ha försökt stå på den och spänna upp nätet.

Mina pojkar målar inte så mycket på väggarna, men jag har orangea soffben, en av köksstolarna är helt svart på ena hela ena sidan. Finns säkert massa mer som jag inte sett. Jo, och häromdan målade jack o jonte varandra med tusch. Hela ungarna var blå och grön! De skulle tydligen leka skelett...

Skönt att läsa dte inte bara är mina barn som ritar över allt ibland känns det så när maken  kommer hem och tycker att jag har haft noll koll ;-D
Jo jag vill också hellre ha att mina barn vågar röra sig och leka och smutsa ner här hemma så får vi ha fint när de blir stora.

Linapina kände som dig att vi älskar alla våra barn mmen fan det är jobbigt några dagar och jag blev så glad när denna tråden livade upp och det känns som man kan vara ärlig och inte ett jävla pretto som i många trådar.
Nej det är ine alltid lika lätt att bara rycka upp sig så är det skönt att det finns en hel tråd men olika kvinnor som förstår hur jag har det, tack för att ni är här varje dag

Förlåt madde´glömde önska välkommen hem var inne och kollade din blog och så glömde jag när jag kom tillbaka, fina foto så fin du blir på bild dessutom och ni såg ut att ha det skönt.

TILJ avundas din trädgård och dina hön smen inte breddgraden

Vi har haft en ok dag lekt massor med plai mais det kan varmt rekomenderas..

Jag har en allmän fråga till alla =)

Hur vet man när det är nog? Hur vet man att nu är det bra, det blir ingen mer bebis? Hur vet man att man orkar en bebis till? Eller att man orkar INTE en bebis till?

Tja ni kan nog gissa vilka tankar jag går i...

madde: det såg jättehärligt ut! Hur sov barnen? Det har alltid varit vår akilleshäl, sömnen. Drömmer som sagt åka iväg med familjen, om nått år eller så, men utöver sådana där triviala saker som ekonomi och annat så är det sömnen som skulle sätta käppar i hjulen! (Okej, snacka om att ta ut sakerna i förskott men att allt funkat superbra för er hade gett oss en boost!! )

 

Ronjas: vi har lekt med play mais innan! Det är kul!

 

tilj: ja, jag undrar detsamma. Nu har ju maken sagt nej och jag hoppas att det bara är tillfälligt eller så, nått år till för jag KÄNNER verkligen att det saknas ett barn. Och jag kan ju inte veta om den känslan fortfarande består när (om?) det blir ett barn till... för tänk om man då längtar efter ytterligare ett? Jag vill liksom återuppleva hela det där miraklet med att man planerar för barn, pirret och yrseln vid plusset, de första rörelserna, förlossningen och livets skälvande första minutrar, den där nya lilla individen och hela miraklet kring det... ja jag VILL ha en till! Önskar att jag kunde få med mig maken bara.