Varför vill man INTE ha barn?

Ska jag lugna mig? Du menar alltså att jag inte ska reagera på fula kommentarer riktade emot små barn?

TS, jag har inga barn och vill inga ha heller. Jag hade svarat dig varför om jag tyckt varit lönt men det som du poängterar flera gånger skulle vara ett okritiskt intresse ter sig inte så när man läser dina inlägg. T.ex. det understrykna tolkar jag som att andra som inga problem har och väljer bort barn är omogna i ditt tycke,. Någon skrev också ett inlägg där h*n listar några punkter som alla på något sätt är negativt inriktade mot de som väljer bort barn, det håller du med om att det skulle vara så. En annan skriver att hennes syster inte vill ha barn för hon tycker att de är äckliga, sedan när hon motiverar varför då avfärdar du det me att "alla är ju inte lämpade till att ha barn". Så kom igen när du har ett äkta intresse och inte bara vill påskina det samtidigt som du vänder det mesta till negativt.

Sedan apropå egoism - de som skaffar barn är nog bra mycket mer egoistiska än de som inte gör det för ingen ska påstå att man skaffar barn för barnens skull. Det är i högsta grad för ens egen skull, dvs man tänker ju på sig själv först och främst, inte på barnets bästa. Hade man gjort det så hade man istället tagit hand om ett stackars barn som redan finns och inga föräldrar har. Eller så hade man blivit fosterförälder.  

Jag och min sambo känner ingen längtan efter barn. Vi älskar och trivs med att bara ha varandra att lägga fokus på. Barn skulle kräva för mycket energi och ansvar än vad vi orkar och vill. Friheten att kunna göra precis som man känner för är ovärderlig. Jag vet onekligen att vi skulle bli bra föräldrar och har alla förutsättningarna för att ge en bra och trygg uppfostran. Vi är stabila, strukturerade med ett ordnat och hälsosamt liv, bra ekonomi, mycket fräscht boende osv. Vi är två kärleksfulla människor, omtänksamma, mån om våra nära och kära.

Vi har vänner som har ett eller flera barn och vi är inte det minsta avundsjuka, vi kan tycka det är gulligt med dem små liven men i det stora hela tycker vi att det livet verkar jobbigt och mycket mycket krävande. På något sätt kan jag tycka synd om föräldrar, ur mitt eget perspektiv, att man blir låst. En fri fågel hamnar i fångenskap. Detta är förstås en uppoffring som de flesta föräldrar är väl medveten om. På något sätt väljer man bort sig själv då man sätter ett barn till världen. Den tanken är för mig osannolik. Jag älskar mitt liv, att vara fri och bara ha mig själv och min älskling att ta hänsyn till. Det låter säkerligen oegoistiskt i många öron men jag hoppas verkligen att ni missförstår mig rätt. Jag anser att mitt liv är fulländat och älskar känslan av frihet, att kunna göra vad tusan jag vill. Bara en sådan sak som att komma hem från jobbet  och det är lugnt och harmoniskt. Gud så underbart det är. Det är för mig värdefullt.
Jag må vara omogen ur det här perspektivet, så kan det vara, jag kanske "vaknar en dag" och är redo för barn.
Däremot har jag alltid varit säker på att OM jag vill bli föräldrer så kommer det aldrig att ske innan jag är 30 år. Anledningen till det är att jag inte vill vara en ung mamma, jag vill känna att jag har levat och rest, studerat färdigt och har "landat" med alla galna och icke galna äventyr.

Jag är 25 år och min sambo är 30, vi har varit sambo i 4 år.

Varför vill någon INTE ha hund, Ts?

Mad as snow. Jag är nyfiken på hur man kan välja bort barn så jag frågade helt enkelt. Min empati eller det andra du pratar om brister inte för det. Man kan välja att missförstå om man vill det.

Ska jag lugna mig? Du menar alltså att jag inte ska reagera på fula kommentarer riktade emot små barn?

Du säger fruktansvärda ting om små oskyldiga barn! Det är tur att du inte har några barn...

Men du froststar, det är inte alls så som jag menar. Du har missförstått mig. Den personen jag höll med var ju att dessa anledningar som denne räknade upp kan vara sanningen hos vissa. Inte alla. Sen tjejen som beskrev sin syster eller va det var hatade ju barn så då verkar ju inte hon vara lämpad nej. Eller tycker du det? Jag fattar inte hur jag kan bli så missförstådd?

Du säger fruktansvärda ting om små oskyldiga barn! Det är tur att du inte har några barn...

Blir du lika provocerad om jag säger att jag tycker att hundar är äckliga och luktar illa?