Vi som väntar marsbebis 2012 :-) - BILDTRÅD

Har gjort som många andra följt tråden ifrån start, men aldrig skrivit innan. Så det kanske är dags att presentera sig lite :)
Är 28år och har en son som blev 2 år nu 14:e december. Så vi väntar vårt andra barn och vet inte vilket kön det är.
Går in i vecka 27 idag och är beräknad till 28 mars.
Känns väldigt skönt att läsa om er alla och känna igen sig :)
Jag blev sjukskriven från mitt jobb som undersköterska i hemvården den 15:e dec och kommer inte jobba mer innan bebis kommer. Det känns skönt men ändå lite jobbigt och konstigt. Men det gick inte pga foglossningar mm. Jag önskar också alla en underbar God Jul!

 

Bilden är från förr förra sommaren med min pojke Charlie

 

magen i v25 tror jag. Svullna händer och ben, men inga bristningar än så länge. Fick bara några små på "love handlesen" förra graviditeten.

 

Och GOD JUL!

Kalksten, jag har också det till och från men det beror nog mest på min förlossningsskada :) Hjälper inte salvan så finns det stolpiller också, det är bra ifall man får invärtes som jag får. Hoppas att det går över! Drick mycket vatten så du undviker att bli hård i magen ;)

Kalksten84: går att handla i e-butiken

Rean börjar 07.00 på pop hemsida! Dock kan man ibland handla innan så vill man verkligen fynda så kan man kika innan. Tjoho!

Tack så mycket Kalksten & ohbaby! :) den växer så det knakar!

Kalksten: fasen vad jobbigt! har hittills klarat mig undan såna jäkelskap men man vet ju aldrig. Måste säga att jag verkligen inte haft någonting att klaga på hittills, min graviditet har frutom illamåendet i början varit kanon hela vägen!

Ja, verkligen! :(

Jag vet ärligt talat inte hur pass det var innan dom gav mig sprutorna. I fredags på läkarkontrollen var tappen 3 cm och något öppen, så jag sjukskrevs en månad från och med då och fick en remiss för ultraljud (imorgon tisdag), skulle åka in om mina sammandragningar blev smärtsamma och täta, och det blev dom igår kväll.

Det är väldigt hysch-pysch här på södersjukhuset i sthlm! Jag antar att dom inte pratat med mig i klarspråk för att situationen igår blev väldigt allvarlig. Läkaren som skulle kolla tappen kom in och sa "ja, jag vet inte riktigt varför du blev sjukskriven, men vi kollar på din tapp nu" , först kände hon med handen och såg oberörd ut, sen tog hon staven för vul:et och satt länge och kollade på skärmen, sen ville hon känna en gång till med handen och sa prompt "Du ska få två sprutor nu, din livmodertapp är påverkad." Och swoooooschh sa det, hon gick ut och en barnmorska kom in med sprutorna.

Överläkaren på neonatala kom upp till oss i eftermiddags för att prata, enligt personalen så är det en vanlig "rutin" bara. Men så sätter han sig på sängkanten, presenterar sig och säger att han bokat ett rum på neonatalaavd om SD blir täta igen och att det blir kejsarsnitt då eftersom lillkillen inte ligger med huvudet nedåt ännu.

Då föll allting i mitt huvud att det måste ju ha varit ganska allvarligt då? Och dom har inte sagt något just för att jag ska hålla mig lugn och inte brusa upp mig och bli jätteorolig och på så sätt framkalla ännu mer SD....

Både jag och sambo går här helt mentalt utmattade och gnäller lite över att allt är så himla oklart...
Och helt ärligt talat, vågar jag nog inte riktigt be läkaren att vara uppriktig i dagsläget om det. För jag skulle nog bli mer orolig om jag blev mer medveten. Det känns ändå tryggt att vara här :) och så är personalen trevliga!

Snart kommer BM med kortisonsprutan! Att det ska svida så fasligt och så känns det som att hela skinkan får kramp!

Det känns ganska så kört att hålla lillkillen i magen.
Får bricanylsprutor i omgångar och fått nål i handen för att förberedda dropp.
Imorse var tappen bara 9 mm och han trycker mycket nedåt.. vågar knappt gå på toa för att det känns som att han kommer komma ut :(

Vi får se om han håller sig kvar i magen ett tag till!

bdknapp; vill bara säga att jag tänker på dig. Vet hur tufft det är. Har själv legat på sjukhus i 5 veckor nu, kom in i v.23+2 och är nu i 27+4. Har inte samm grundproblem som du, men konsekvenserna blir liknande. Har total previa med blödningar. Och när det börjar blöda så kommer det sammandragningar... Senast nu före jul drog det igång ett rejält värkarbete men i sista stund gick det att stoppa. Så jag är fortfarande gravid en vecka senare! Jag försöker ta till mig det de säger om att varje dag är en seger, men visst är det jobbigt. Man blir helt mentalt slut av att ständigt behöva bli rädd för vad som ska hända. Och sen när nåt händer, då händer allt på en gång och det kommer folk från alla håll....och sen, om det gick bra, ska man försöka lugna ner sig igen.... Och sängläge är ju inte heller kul, men det är bara att kämpa på.
Det är en jobbig tid, men jag önskar er all lycka till och hoppas er bebis vill stanna ett bra tag till. När jag tycker det är som jobbigast och jag bara vill ge upp, då tänker jag att jag gör det här för min bebis skull och det är värt allt. Och egentligen har man ju inget annat val. Och så tänker jag på de andra på avdelningen som också kämpar på, dag för dag. En del länge, andra kortare. Och en dag är det över, och då håller jag alla tummar och tår att allt har gått bra för er!!

 

 

Jag fick äntligen se min lilla tjej i magen, så häftigt och underbart! Allt såg bra ut även om hon är lite mindre än vad sf måttet antyder. Men lik pappa tycker jag!:) Absolut värt pengarna och tiden flög iväg! Ville ligga kvar och titta på henne hela kvällen! Hon var väldigt lugn och fin och visade upp sig från sina bästa sidor:)Lycklig mamma!

ok :)
Jag ligger också över mitten strecket på sf mått nu.. i 29+3 låg jag på 30cm.

Ett stort sfmått behöver inte betyda stort barn, kan ju vara mycket fostervatten också.

Jag hade idag sfmått 26, vecka 28+0.

SF-måttet har väl också och göra lite med hur bebisen ligger. Jag hade 28-29 när jag var hos bm sist v 28+3. Hon trodde det skulle lägga sig mer mot mittenlinjen så att säga, då bebisen lägger sig med huvudet neråt.