Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Fantastiska, underbara tjejer! Tusen tack för allt ert stöd och era tankar idag, det är så jag börjar gråta!

Faceprimer och ni som gjort ul idag - grattis! Det är fantastiskt! :)

Här vet jag inte riktigt hur det har gått... Vi har pratat, han har bett om ursäkt, men det har gått så långt att han inte vet om han älskar mig längre. Säger han. Jag vet inte vad jag ska tro om det, för han kramar och tröstar mig med jämna mellanrum.

Jag har sagt att det viktigaste för mig är att vår dotter inte märker något av det här. Sen får det bli som det blir. Tanken på att ute leva med honom gör mig panikslagen, jag vill verkligen vara med honom trots det som hände igår. Och tanken att kanske föda det här barnet själv är inte speciellt lockande.

Just nu vet jag varken ut eller in själv. Vi får se hur det blir. Det här känns bara så otroligt overkligt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Men jag hoppas att vi fixar det här tillsammans.

Återigen tack tjejer, ert stöd peppar mig mer än ni tror!

Alltså, ni är så underbara så jag finner inga ord!

Jag har inte sovit så bra inatt och har rätt ont i magen... Jag övervägde att stanna hemma från jobbet, men tänkte att det är bättre att få tänka lite på annat. Min sambo har fått allt ur sitt system nu, så han tycker det känns rätt bra nu. Jag mår dock inte speciellt bra. Han kramar mig massor dock, och det är skönt.

Jag vet bara inte hur jag ska bete mig. Jag vill inte bete mig annorlunda, men har samtidigt svårt att vara som vanligt. Så jag får nog ta det som det kommer. Imorgon ska vi på begravning tillsammans... Men vi kan ju prata och umgås liksom, det är bara det att jag hela tiden är ledsen och nedstämd utan att gråta.

Ni är fantastiska var och en av er! Jag lovar att hålla er uppdaterade :)

Vad gäller skötbord så bodde vi litet när dottern föddes, så vi hade ett skötbord på väggen. Vi använde milda våtservetter och det funkade jättebra.

Barnrum 2 ska inredas så småningom, men bebisen kommer sova i spjälsäng i vårt rum tills han slutar äta på nätterna. Då får han sova i sitt rum :)

Ja det är det som är så konstigt, att det har svängt så. Det känns som att det han sa igår inte var ett dugg genomtänkt...

Nja, igår sa jag att jag älskar honom och då gav han mig en lång kram och sa att han hoppas på att också kunna säga det snart igen... Jag tänker inte säga det igen förrän han säger det. Det konstiga är att det känns verkligen som att han inte menar det. Jag pratade med min barndomsvän som sa att det här inte är han, det är nån kris. Att han TROR att han känner så här men att han inte gör det. Men vad vet vi?

Tusen kramar tillbaka till var och en av er, om ni bara visste hur mycket ert stöd betyder!

Jag känner sprattel och fladder nedanför naveln och vet att det är bebisen :)

Ja ni, jag vet varken ut och in. Tankarna snurrar bara runt runt och jag får ingen klarhet i nånting. Han sa i förrgår att han funderar på att bo hos sin pappa ett tag för att fundera, men då skulle jag få göra precis allt själv med dottern. Jag vill inte att hon ska märka nån skillnad för hon är väldigt känslig just nu. Och så orkar jag inte dra exakt hela lasset helt själv.

Men jag vet inte, jag undrar om det kanske vore bäst, att han var härifrån. Jag är bara så rädd att han ska komma fram till att han verkligen inte älskar mig... Fan, det var inte så här jag hade tänkt mig livet och graviditeten.

Jag hoppas verkligen att ni har rätt i att det är en kris. Jag ger inte upp utan fight, och om det så ska krävas så får det väl bli terapi. Jag har bara svårt att tänka mig att jag får med honom på det... :)

Vi ska ha inflyttningsfest/30 års fest i helgen, och i förrgår sa han att till dess kommer det här ha löst sig. Så jag fattar ingenting. Jag har svårt att tro att JAG kommer tycka att det här känns bra igen redan till helgen.

Kram tjejer!

Lyckobebisen, jag tycker absolut inte att du lagt dig i för mycket, jag uppskattar verkligen allt ni säger, att ni är så många som tar er tid att skriva några rader till mig.

Det är skönt att höra andras tankar eftersom jag själv inte kan tänka riktigt klart. Mer än att det inte är ett alternativ att vi ska gå isär, inte nu. Hade det varit någon av er som skrivit min historia så hade jag förmodligen också sagt att jag aldrig skulle tolerera eller acceptera, men det är annorlunda när det gäller en själv. Tyvärr.

Jag är själv ett skilsmässobarn, och ett strålande exempel där det INTE är det bästa för barnet att föräldrarna är tillsammans. Men just nu är det iaf min dotters bästa att ha mamma och pappa tillsammans. Hon ska inte bli ett skilsmässobarn, inte nu. Och barnet i magen ska inte behöva börja sitt liv utan en pappa närvarande.

Han får inte ge upp så lätt helt enkelt, och jag tänker kämpa. Han är vuxen nu, han har skaffat barn och det medför ett enormt ansvar och att man inte kan vara lika impulsiv och egoistisk som innan. Så han får helt enkelt skärpa till sig, även jag.

Men jag uppskattar verkligen det ni alla skriver, och framförallt er uppriktighet, det ska ni veta! :)

Massa kramar alla ni fantastiska tjejer!

Och jag tror inte ni behöver vara oroliga Lyckobebisen. Den sov förmodligen väldigt hårt. Vår bebis sprattlade och somnade, sprattlade och somnade. När hon tryckte till med ultraljudet för att reta den så sparkade bebisen mot dosan, och den sparken kände jag :)

Så oroa er inte, men kan ni inte sluta tänka på det så borde ni kunna be om ett till ul kanske? Det är kanske dumt att lyssna efter hjärtljud ni kanske inte kommer hitta, då kommer ni bara bli ännu mer oroliga.

Jag vet inte hur det är när det är så tidigt i graviditeten, men jag minns att när jag var så långt gången så man SKA känna sparkar varje dag och jag inte hade gjort det på ett par timmar, så skulle man dricka ett glas iskallt vatten. Det skulle bebisen reagera på. Det fick jag även göra när värkarna dragit igång, de tyckte bebisen rörde lite för lite på sig. Och då hände det grejer :) Fråga er bm om det, och om ni kanske kan få ett till ul för att lugna er :)

Men jag tror att er bebis sov väldigt hårt, ni såg ju hjärtat :)

Ponja, fram tills nu har livmodern växt mot urinblåsan, men nu växer den uppåt istället och då blir man mindre kissnödig :)

Lyckobebisen, jag tänker också på vad det blir för smeknamn, jag vill att mitt barn kallas för det den döpts till. Så vill jag att det ska vara lättstavat så de slipper bokstavera jämt, och att det ska funka internationellt. Min dotter heter Julia, och blir det här en pojke så vill jag att han ska heta Anton. Men det vill inte sambon, han vill att han ska heta Philip. Så vi får se :) Men Philip blir ju Fille, och Julia blir onekligen Jullan, men jag säger faktiskt ifrån till det :)

Jag kan också acceptera smeknamn, men det är ju kul om det är lite unikt och inte ett namn som det automatiskt blir Sveriges vanligaste smeknamn av. Sambon kallar dottern för Jullan, och det är okej. Min syster kallar henne för Bullisen, och även om det kanske inte är så fint så är det unikt och personligt för just de två och då är det en annan sak. När hon var liten kallade vi henne för Bosse (lång historia;)), och det lyssnar hon fortfarande på ibland.

Så smeknamn är okej, men jag undviker gärna namn som per automatik blir Sveriges vanligaste smeknamn :)

Jag har också fått vad jag tror är lite halvordentlig växtvärk, men jag är samtidigt lite orolig att det är all stress just nu som kanske gör att jag har ont :S