Wielkip, du kanske har barnet och livmodern långt bak mot ryggen? Då syns det mindre. Jag tror att moderkakans placering också kan spela roll.
Men oroa dig inte, du kommer få din mage :) Och när vi som har tidiga, stora magar sitter med våra eeeeeeenorma magar så kommer du nog inte vara avundsjuk ;)
Jag hade en jäääääättemage när jag väntade dottern, ska se om jag kan få till en bild på den i bildtråden sen :)
Lady, det låter som att det är det nya jobbet med allt vad det innebär som gör att du får sån huvudvärk. Så försök att inte oroa dig :)
Jag har också haft otrolig huvudvärk, men tror att det beror på stressen på jobbet.
Babybluey, om du inte ens får behålla vatten så tycker jag att du ska åka in akut. Hur länge har det varit så? Jag vill inte skrämma dig, men jag hörde om en tjej som hade så, till slut kunde hon inte ens svälja sitt eget saliv utan att spy upp det. Hon fick ligga inne ett par dagar med dropp. Så håll noga koll, det är ju helt vansinnigt att man ska bli negligerad för att man är gravid!
Babybluey, isglass kanske kan vara nåt? Det är det ändå lite energi och sånt i. Annars är isbitar bättre än inget. Men blir du för svag inatt så åk in på akuten!
Du borde absolut kunna fråga dem om hjälp imorgon om det är förlossningen du ska till. De om några måste ju ta dig på allvar!
Jag fick lära mig hur man kan se om man är uttorkad, men vet inte om man kanske borde ta det med en nypa salt... Men nyp dig i skinnet på ovansidan av underarmen. Om skinnet inte går tillbaka direkt så är du ordentligt uttorkad och behöver vård. Kram och lycka till imorgon, håll oss uppdaterade!
Godmorgon tjejer! Det verkar har blivit min tur att ha ett ordentligt bråk med sambon... Jag vet inte vad som flög i honom igår, men han blev så arg för att jag inte städat dotterns rum så han stod och skrek att jag var en jävla horjävel och sparkade kartonger och klädpåsar omkring sig. Han sa att jag är totalt jävla oduglig, även på mitt jobb. Hur han nu vet det.
När mina föräldrar kom hem med vår dotter så fortsatte han skrika inför dem... De sa åt honom att lugna ner sig och lägga av, att vår dotter inte ska behöva höra sånt. Hon satt i min famn och klamrade sig fast vid mig, klart hon var rädd. Och jag var så förnedrad över att han gjorde detta inför mina föräldrar så jag satt och grät...
När han hade fått lugna sig lite så blev han precis som vanligt, som om inget hänt. Men ingen ursäkt, inte ett ord. Jag har nog aldrig känt mig så nedtryckt och värdelös i hela mitt liv...
Han fyller 30 snart och då ska vi ha fest. Han tyckte att jag inte gjort något i samband med det, trots att jag handlat precis allt till festen. Och stått och bakat 14 pajer i helgen. Vad ska jag göra? Hur ska jag ta upp det som hände? Jag tror inte han kommer göra det självmant. Och han har aldrig reagerat så här tidigare. Jag funderar på att låta honom ha festen själv, just nu vill jag helst inte vara i närheten av honom för att han sårade mig som han gjorde igår.
Jag är också helt chockad, visst att han blivit arg tidigare men han har aldrig agerat som han gjorde igår. Och aldrig kallat mig för såna saker.
Men det är helt otroligt, han ringde just för att höra hur lämningen gick på dagis (jag brukar ringa och säga det varje dag annars, men gjorde det inte idag eftersom jag inte vill prata med honom) och då lät han exakt som vanligt.
Han brukar alltid be om ursäkt när han blivit arg, får se om han gör det den här gången. Gör han inte det så tänker jag ta upp det ikväll när vår dotter somnat.
Nyfikenienstrut, jag hade gjort som du och fått en ny tid sen :)
Mini, ja jag vet inte vad jag ska säga... Min mamma tyckte inte det var speciellt kul att höra och se. Han har förvisso fixat med garagetaket och trädgården, men det tror jag inte gästerna kommer bry sig så mycket om. Men han anser att han gjort precis allt själv och att det är lika bra eftersom jag är totalt oduglig. Det ska bli spännande att höra hans förklaring till det här.
Jag skickade sms till honom, och det konstiga är att han står fast vid det han sa och det han gjorde, det enda han tycker är synd är att vår dotter hörde det. Han pratar om att lämna mig.
Jag är helt förtvivlad, vad gör man nu? Ska man ta abort på ett barn man fäst sig vid, eller ska man gå igenom snitt och allting helt själv?
Både han och jag är på väg hem från jobbet nu för att prata. Vi får se hur det här slutar... Tack för ert stöd tjejer!
Tack tjejer! Jag är så rädd och nervös så jag finner inga ord...