Vi som önskar/ska göra/gör Äggdonation i Finland 2011

NinaCamilla: Jag beundrar verkligen din styrka <3 Du är en inspirationskälla för oss andra! Fokusera på att ta hand om dig själv nu och kör igen när du/ni orkar. Kram

Läste att det är fler som nojjar över åldern... Jag fyllde 42 i februari och nu börjar jag också känna att åldern drar iväg... Min sambo är 10 år yngre än jag och just nu funderar jag mycket över om det är schysst av mig att stanna med honom... Med en yngre kvinna skulle han ha bättre chanser för det är inget fel från hans sida, bara jag som är för gammal :(

Proxima: jag känner så väl dina tankar. Jag är 43 och sambon 4 år yngre. Efter senaste misslyckad försök har jag skrikit till sambon att han borde hitta nån fertil 20-åring men han vill ha mig så att vi fortsätter. Han är oxå positiv att någon gång måste det gå. Noja inte om åldern, jag har träffat 2 kvinnor rund 49 år som blev gravida med ÄD. Åldern är bara siffra och vi har fortfarande tid! Omvärlden bedömer oss gamla men i alla tider har kvinnor över 40-år fått barn naturligt, innan p-piller existerade. Vem säger att vi är sämre mammor för det?! Mycket klokare skulle jag säga kram

Hej! Är det någon som är på gång att göra äggdonation i Finland? Vi ska snart dit på första läkarbesöket. Vore skoj att ha någon att följas åt med

Hej Livia 80!
Jag har precis fått veta att jag har dålig äggreserv (0,2), är 40 år och läkaren har sagt att äggdonation är det mest troliga för oss att lyckas bli föräldrar. Jag har precis börjat ställa om från att vara inställd på IVF till att försöka ställa in mig på att det mest sannolika för mig är att få barn med hjälp av äggdonation. 

Skulle gärna ha kontakt med dig och med andra som ska påbörja denna resa. Till vilken klinik ska man åka? Jag har hört mycket om Fertinova i Helsingfors/Åbo men även om AVA i Riga? Hur ska man välja och varför?

Hur känner du inför det faktum att barnet inte blir ditt genetiskt? Jag har egentligen precis börjat mina tankar och känslor kring äggdonation. Vissa stunder känns det som en otrolig lättnad och glädje över att möjligheten att bli mamma och att få vara gravid och föda ett barn fortfarande finns för mig, andra stunder en enorm sorg att barnet inte kommer att vara helt och hållet "mitt", att det liksom slutar med mig.....Ingen liten unge som ser ut som jag Kram

Vi valde Åbo. Lätt att ta sig dit. Hört gott om dem. Snabb att svara på mail. De pratar svenska. Vi lyckades på första försöket! Nu har vi en gosse på 7 månader. Fantastiskt att få barn på detta vis.
All lycka till dig
Du blir ju ändå biologisk mamma till barnet

Hej och tack för ditt svar...

Ja jag har mejlat Fertinova i Åbo och de har varit väldigt hjälpsamma på mejlen och svarat på alla mina frågor. Skönt dessutom att kunna konversera kring detta på svenska.... Känns lite jobbigt med ringrostig engelska i detta fallet

Hur går det till när de väljer ut en donator till mig? Tittar de endast på det fakta jag skrivit i blanketten (t ex blåa ögon, ljust hår, längd 170 cm) eller tittar de även på mitt utseende i ansiktet och kroppsbyggnad när de matchar mig mot donatorerna? Skulle kännas skönt att veta lite mer om hur det går till när de väljer donator åt mig...

Kramar

Hej, jag känner väl igen mig som hos dig Evapeva. Vi har dock varit i ÄD tankar fram och tillbaka ett bra tag men annat har kommit emellan. Min sambo vill en land och jag går åt ett annat håll. Men nu ska jag kolla upp lite mer om ÄD i Finland (där vill min sambo helst) så jag tar gärna emot tips eller erfarenheter av Er som har.
Tackar : )

Hej alla. Tagit pause från FL ett tag. Musten gick ur mig efter sista försöket.
Tack alla för stöttande ord. Det blir inga mera försök tyvärr. Mannen vill inte.
Vi har ställt oss i adoptionskö och varit på första mötet med kommunen. I höst blir det föräldrar utbildning och utredning. Alltid liks stressigt med åldern. Deras riktlinjer är 43år för att bli godkända.
Det svänger snabbt från IVF, äggdonation och adoption. Knappt man hänger med och måste ladda om i tankar och känslor. Känner att 8års kamp kommer ifatt och energin tryter. Känner mig som en robot. Tur det är semester snart.
Funderar om man orkar det här efter allt, har jag läkt från krisen att vi inte lyckad själva.
Sen har många adoptivbarn speciella behov av olika slag. Alla barn är fantastiska men vi vill göra rött för barnet och veta att vi kan ta hand om barnet med deras specifika behov.

Önskar er alla lycka till.
Nilacamilla: mina tankar till dig. Hoppad det går bra gör dig.

Promixa: gör ont i hjärtat när jag läste. Så grymt. Minglar rätt att sörja för det behöver man, . Hoppas ni lyckas komma ur det värsta och orkar ta nya tag. Jag är själv orolig att MSN inte hunnit sörja ordentligt efter alls års kamp.
Skönt att ni verkar vara på gång igen.
Styrkekram

Myra: Har tänkt på dig och undrat hur du mått. Hoppas innerligt att ni får ert barn via adoption. Förstår att det är mycket att bearbeta och sätta sig in i och att dessutom ha åldersstressen på det... Men man klarar det man måste och det kommer du också göra. All lycka till!