Vi som önskar/ska göra/gör Äggdonation i Finland 2011

Ja testar på Lördag, lika bra att få det överstökat?:( 
Som du säger, om inte ÅD funkar, vad gör man då? Skrämmer mig.
Har ni barn innan?
Vi har inga barn och det är knäckande att veta att vi med största sanolikhet få leva ett liv utan barn. Vad ska jag göra då med mitt liv? 

Vi har inga barn innan heller och hållit med ÄD i 5 år. ÄD var i börja en fantastisk nästan felfritt sätt att bli gravida. Vi väntade många år utan plus tills Vi plussade förra året men det slutade med utomkveds. Livet utan barn skrämmer mig och vet inte om sambon vill det eller om det är ett alternativ. Han är dock positiv än så länge - det är inte hans kropp som sviker. Det är ju pengafråga oxå och åldern.

Jag förstår precis vad du menar. det här är troligen vårat sista försök och chans. 
Jag vet inte hur jag ska klara av att handskas med den här frågan och att finna sig att det inte kommer bli ett barn. 
Jag tror jag måste söka någon att prata med. Jag är livrädd att efter alla års kamp och vänta när man stoppat undan alla känslor ska få negativa konsekvenser för mig. Att man försökt och kämpat att vara stark så länge. Visst kroppen sliter och man är slut. Jag är mera orolig för det psykologiska. Jag är över 40 sen att det kostar så mycket pengar. 
Har ni funderat på andra alternativ?
Adoption är ännu dyrare och långa köer. och vi är även där för gamla.  Funderar på fosterföräldrar eller liknande. Oplacerade barn. finns barn i Sverige som behöver hjälp

Nu ska man försöka vara positiv och hoppas på plus på Lördag fast man vet att det skiter sig. Mina Estradot plåster tog slut i går. Jag hade ingen lust att köpa en ny förpackning för 3-5 dagar. Jag hade progynon kvar sen förra gången så jag började ta dom i morse när jag skulle ha bytt plåster. Det är ju samma så det borde inte göra skillnad, vad tror ni?

Känner så igen mig....undviker att tänka på det men är så rädd att det inte ska bli några barn för oss heller. Vi har kämpat i över 5 år med IVF/ÄD och nu känner jag att jag snart inte längre orkar hoppas även om alternativet ge upp inte finns (än)!

Vi blev gravida på vårt 4:e IVF försök men fick MA. Då, för 4 år sedan, tänkte jag att har vi lyckats bli gravida en gång så måste det ju gå på något sätt igen och jag såg ÄD som ett säkert sätt att lyckas om mina egna ägg skulle "svika". Nu vet jag att det inte finns några garantier efter ytterliggare 8-9 ivf försök och 4 ÄD. Jag vet nu också att jag har en gräns någonstans, jag vet dock bara att jag inte är där än men inte heller var gränsen går. Även vi är för gamla för adoption så den vägen har tyvärr aldrig varit aktuell för oss.

Men, det är lättare att hoppas för andra så jag hoppas nu åt er båda, Myra och NinaCamilla, även om ni inte vågar tro själva! Kram!

Myra du kan ta progynon men dosen vet hag inte. Själv tar jag nu 4 st progynon via magen och 2 st vaginalt. Nu börjar jag få symptom mera med progesteron har svikit mig tidigare så att vet inte. Vi kan inte heller adoptera både att vi inte är gifta och åldern även om vi skulle gifta. Jag har varit inne på surrogat men vet inte vad mannen tycker. Enligt hysto och laproskopi har jag ju fysiska problem och det hjälper inte med sköldkörtel och annat autoimmuna problem. Jag hoppas på den bästa men vet inte. 5 år har gått och trodde verkligen att ÄD var svaret. Anemon vilja tester har du gjort? Jag rekommenderar starkt hysteroskopi om du inte har gjort det redan. Jag måste göra det snart igen om vi inte lyckas nu. Mitt livmoder blir sämre efter varje försök med östrogen.

Tänk vad många vi är som inte har barn och kämpar som galningar. Det är flera än man tror som inte har barn. Det finns så många fina människor som kan ge så mycket kärlek och många barn ute i världen som behöver föräldrar och mycket kärlek. 
Jag skulle kunna göra en omgång till men det är pengar. Mannen vill inte göra en omgång till. Han har nog lättare att acceptera att leva ett liv utan barn än mig. Han har nog accepterat att vi gått så här långt mycket för min skull även om han också vill. 
Anemon, som du skriver, man vet inte vart gränsen är. Hoppet finns allt och man tänker, en gång till, bara en gång till så kanske vi lyckas. 
Ninacamilla: får man göra surrogat i sverige? nyfiken på hur det fungerar o vad som gäller. Jag trodde och tänkte precis som du att ÄD är det som kommer att funka, nu jäklar blir det barn. Byggde upp så stora förhoppningar och så föll man platt som en pannkaka. 

Och det är faktisk så sjukt att adoptera är svårare än ÄD pga. åldern och olika tester och man får inte vara för gammal etc. Det känns att vem som helst som inte är lämplig för ett barn får behålla sina barn och barnen lider. Vi som är barnlösa skulle ge ovillkorig kärlek.

Surrogat är inte tillåtet i Sverige och inte heller i Europa - kanske Georgien. Många åker till USA eller Indien för att göra det. Förstås kommer vi fortsätta nu ÄD tills vi känner att det är nog men det är ju pengarfråga också. Pengar växer inte i trän och varje egenfinansierad försök är riktig dyrt.

Värsta med hela ÄD-grejen är att det har alltid skyllds på obefintlig äggreserv och åldern. Sällan har man nämnd om att man kan ha andra fel också som hindrar fästningen. I Åbo gjorde vi flera försök utan att vi hade en chans ens. Jag har endometrios och behandlingen var som löpande band även om i efterhand vet jag att jag behöver längre nedreglering för att kroppen ska lugna ner sig. Ingen sa heller att jag skulle göra hysteroskopi eller laproskopi för att rensa. Det var en dyr läxa för oss och även om vi har hittat nu rätt klinik och rätt behandling, min kropp har tagit stryk - mycket. Nu behöver vi ha mycket tur men yngre blir jag inte och varje gång blir man mer deppig.

Vet inte hur det blir med testet på söndag men är inställd att det blir minus. Man vill skydda sig från besvikelsen igen. Vet inte.

Jag kollade lite snabbt vad en adoption kostar och det rör sig om flera hundra tusen kronor med alla avgifter, omkostnader, resor och vistelse. Man måste ofta stanna ett par veckor i landet. 

Har ni funderat på Fosterfamilj? Finns barn i Sverige som behöver stöd och hjälp. 

Nej vi har inte funderat på att bli fosterfamilj. Jag läste om artikeln om det och  insåg ganska snabba att det blir extra lidande för oss. Problemet är att barnet är inte ditt - du måste ge upp med barnet förr eller senare och det blir extra lidande. Då är man tomhänt igen och sedan ska man inte fästa sig för mycket till nästa och nästa. Man behöver vara medveten om det och jag vill älska mitt barn 100% dygnet rund och livet om. Då blir det livet utan barn som är aktuellt för oss om inte sambon tycker annat dvs. att vi ska skilja oss. Jag kan inte be honom ett liv utan barn om jag är trasig.