• Anonym (Sorg.)

    Tills oss som fått/lr har barnen placerade i familjehem med LVU

    Hej, är en mamma som fått min dotter placerad i ett familjehem, väntar på besked om det skall vara fortsatt placering elelr ej,

    Ville göra en tråd för oss mammor eller pappor, släktingar eller så som vill prata av sig,

    Många barn därute lever i detta nu i en familj dom inte växt upp med,
    Många föräldrar fåt inte natta sina barn eller pussa på sina barn som förut...

    Till oss som väntar besked från förvaltningsrätten eller kammarätten,
    till oss som överklagat, överklagar och vunnit elelr förlorat,
    Till oss som inte förstår varför barnen är borta,
    eller till oss som anser att soc gjort fel,
    till oss som kanske haft en orsak till att få barnen placerade/placerat men ändå sörjer och finner allt obegripligt.

    Denna tråd är till oss...

    Jag hoppas ni vill knyta an hit,,,,ja behöver folk därute,,kanske fler som känner sig ensamma?

  • Svar på tråden Tills oss som fått/lr har barnen placerade i familjehem med LVU
  • 2014 baby

    jag har en son på 2 år som bor i ett familjehem det är min största sorg för jag saknar honom så!!!!!

  • Vadgjordejagförfel

    Är i chocktillstånd då soc lvuat mina två barn. Vi har inte fått träffa dom ens för att säga hejdå eller ge en kram.

    Tydligen kan polisutredningen ta 3 månader och vi får ej ens träffa vår lilla dotter på 3 år. Det har idag gått 11 dagar. De tror att vi slår och hotar dom pga det min son berättat. Trots att jag sökte hjälp så fort jag kände oro för att jag var rädd att jag skulle förlora kontrollen och var ärlig, fick vi ingen hjälp. En dag hämtades vi bara av polisen och barnen var isolerade ifrån oss och släkt. Förutom enstaka incidenter är vi en trygg och kärleksfull familj och barnen vill såklart hem. Allt som hade krävts hade varit ett halvhjärtat försök till hjälp i hemmet så hade barnen aldrig behöva uppleva problemsituationen. Vi fick inte nån hjälp alls , det var tydligen lättare att byta ut föräldrarna. Jag är i chock, känns som jag gjorde fel som sökte hjälp. Jag har en neurologisk diagnos och har nu slutat jobba då detta orsakade stressutbrotten.

    Men nu är jag nära vegetativt tillstånd istället för att jag inte får hålla om mina barn och förklara att vi inte är arga på dom. Så nu får jag väl inte hem dom pga att jag blivit sjuk av lvun. Moment 22 alltså.

  • Anonym (anonym)
    Vadgjordejagförfel skrev 2015-04-02 20:03:06 följande:
    Är i chocktillstånd då soc lvuat mina två barn. Vi har inte fått träffa dom ens för att säga hejdå eller ge en kram.
    Tydligen kan polisutredningen ta 3 månader och vi får ej ens träffa vår lilla dotter på 3 år. Det har idag gått 11 dagar. De tror att vi slår och hotar dom pga det min son berättat. Trots att jag sökte hjälp så fort jag kände oro för att jag var rädd att jag skulle förlora kontrollen och var ärlig, fick vi ingen hjälp. En dag hämtades vi bara av polisen och barnen var isolerade ifrån oss och släkt. Förutom enstaka incidenter är vi en trygg och kärleksfull familj och barnen vill såklart hem. Allt som hade krävts hade varit ett halvhjärtat försök till hjälp i hemmet så hade barnen aldrig behöva uppleva problemsituationen. Vi fick inte nån hjälp alls , det var tydligen lättare att byta ut föräldrarna. Jag är i chock, känns som jag gjorde fel som sökte hjälp. Jag har en neurologisk diagnos och har nu slutat jobba då detta orsakade stressutbrotten.
    Men nu är jag nära vegetativt tillstånd istället för att jag inte får hålla om mina barn och förklara att vi inte är arga på dom. Så nu får jag väl inte hem dom pga att jag blivit sjuk av lvun. Moment 22 alltså.
    Är det så att det du kallar för enstaka incidenter är vad er son sagt så är det barnmisshandel och ska självklart utredas.
  • Dr Mupp
    Vadgjordejagförfel skrev 2015-04-02 20:03:06 följande:

    Är i chocktillstånd då soc lvuat mina två barn. Vi har inte fått träffa dom ens för att säga hejdå eller ge en kram.

    Tydligen kan polisutredningen ta 3 månader och vi får ej ens träffa vår lilla dotter på 3 år. Det har idag gått 11 dagar. De tror att vi slår och hotar dom pga det min son berättat. Trots att jag sökte hjälp så fort jag kände oro för att jag var rädd att jag skulle förlora kontrollen och var ärlig, fick vi ingen hjälp. En dag hämtades vi bara av polisen och barnen var isolerade ifrån oss och släkt. Förutom enstaka incidenter är vi en trygg och kärleksfull familj och barnen vill såklart hem. Allt som hade krävts hade varit ett halvhjärtat försök till hjälp i hemmet så hade barnen aldrig behöva uppleva problemsituationen. Vi fick inte nån hjälp alls , det var tydligen lättare att byta ut föräldrarna. Jag är i chock, känns som jag gjorde fel som sökte hjälp. Jag har en neurologisk diagnos och har nu slutat jobba då detta orsakade stressutbrotten.

    Men nu är jag nära vegetativt tillstånd istället för att jag inte får hålla om mina barn och förklara att vi inte är arga på dom. Så nu får jag väl inte hem dom pga att jag blivit sjuk av lvun. Moment 22 alltså.


    Enstaka incidenter av barnmisshandel. Fint Hade du tyckt det var ok om nån misshandlade dig och du sen tvingades att umgås och leva med den personen? Troligen inte. Varför ska dina barn tvingas göra det? 


    Jag växte upp med slag och kränkningar. Man blir inte en hel människa efter det. Man blir skadad för livet. 


    Rational arguments don?t usually work on religious people. Otherwise there would be no religious people.? - Gregory House, M.D
  • Påven Johanna
    Vadgjordejagförfel skrev 2015-04-02 20:03:06 följande:

    Är i chocktillstånd då soc lvuat mina två barn. Vi har inte fått träffa dom ens för att säga hejdå eller ge en kram.

    Tydligen kan polisutredningen ta 3 månader och vi får ej ens träffa vår lilla dotter på 3 år. Det har idag gått 11 dagar. De tror att vi slår och hotar dom pga det min son berättat. Trots att jag sökte hjälp så fort jag kände oro för att jag var rädd att jag skulle förlora kontrollen och var ärlig, fick vi ingen hjälp. En dag hämtades vi bara av polisen och barnen var isolerade ifrån oss och släkt. Förutom enstaka incidenter är vi en trygg och kärleksfull familj och barnen vill såklart hem. Allt som hade krävts hade varit ett halvhjärtat försök till hjälp i hemmet så hade barnen aldrig behöva uppleva problemsituationen. Vi fick inte nån hjälp alls , det var tydligen lättare att byta ut föräldrarna. Jag är i chock, känns som jag gjorde fel som sökte hjälp. Jag har en neurologisk diagnos och har nu slutat jobba då detta orsakade stressutbrotten.

    Men nu är jag nära vegetativt tillstånd istället för att jag inte får hålla om mina barn och förklara att vi inte är arga på dom. Så nu får jag väl inte hem dom pga att jag blivit sjuk av lvun. Moment 22 alltså.


    Vilken duktig och modig son ni har! Honom måste du arbeta hårt på att förtjäna. Sök hjälp för dina problem och se till att du får en varaktig förändring till stånd vad gäller hur du hanterar ilska och frustration. 

    Skaffa dig insikter också. Hur kommer det sig att du kallar dig för "Vadgjordejagförfel"? Vet du inte det alltså?
  • Anonym (Fam.hem)
    Vadgjordejagförfel skrev 2015-04-02 20:03:06 följande:

    Är i chocktillstånd då soc lvuat mina två barn. Vi har inte fått träffa dom ens för att säga hejdå eller ge en kram.

    Tydligen kan polisutredningen ta 3 månader och vi får ej ens träffa vår lilla dotter på 3 år. Det har idag gått 11 dagar. De tror att vi slår och hotar dom pga det min son berättat. Trots att jag sökte hjälp så fort jag kände oro för att jag var rädd att jag skulle förlora kontrollen och var ärlig, fick vi ingen hjälp. En dag hämtades vi bara av polisen och barnen var isolerade ifrån oss och släkt. Förutom enstaka incidenter är vi en trygg och kärleksfull familj och barnen vill såklart hem. Allt som hade krävts hade varit ett halvhjärtat försök till hjälp i hemmet så hade barnen aldrig behöva uppleva problemsituationen. Vi fick inte nån hjälp alls , det var tydligen lättare att byta ut föräldrarna. Jag är i chock, känns som jag gjorde fel som sökte hjälp. Jag har en neurologisk diagnos och har nu slutat jobba då detta orsakade stressutbrotten.

    Men nu är jag nära vegetativt tillstånd istället för att jag inte får hålla om mina barn och förklara att vi inte är arga på dom. Så nu får jag väl inte hem dom pga att jag blivit sjuk av lvun. Moment 22 alltså.


    Ja tyvärr blir det så när barnen omhändertas. Mår inte föräldrar dåligt innan, så gör dom det efter barnen är borta - självklart!

    Hoppas du får den hjälp du behöver och att barnen kommer hem snabbt!
  • Dr Mupp
    Vadgjordejagförfel skrev 2015-04-02 20:03:06 följande:

    Är i chocktillstånd då soc lvuat mina två barn. Vi har inte fått träffa dom ens för att säga hejdå eller ge en kram.

    Tydligen kan polisutredningen ta 3 månader och vi får ej ens träffa vår lilla dotter på 3 år. Det har idag gått 11 dagar. De tror att vi slår och hotar dom pga det min son berättat. Trots att jag sökte hjälp så fort jag kände oro för att jag var rädd att jag skulle förlora kontrollen och var ärlig, fick vi ingen hjälp. En dag hämtades vi bara av polisen och barnen var isolerade ifrån oss och släkt. Förutom enstaka incidenter är vi en trygg och kärleksfull familj och barnen vill såklart hem. Allt som hade krävts hade varit ett halvhjärtat försök till hjälp i hemmet så hade barnen aldrig behöva uppleva problemsituationen. Vi fick inte nån hjälp alls , det var tydligen lättare att byta ut föräldrarna. Jag är i chock, känns som jag gjorde fel som sökte hjälp. Jag har en neurologisk diagnos och har nu slutat jobba då detta orsakade stressutbrotten.

    Men nu är jag nära vegetativt tillstånd istället för att jag inte får hålla om mina barn och förklara att vi inte är arga på dom. Så nu får jag väl inte hem dom pga att jag blivit sjuk av lvun. Moment 22 alltså.


    Intressant förresten att det verkar endast vara treåringen du saknar men inte sonen. Han har gjort helt rätt, det är inte hans fel att de blivit omhändertagna det är ert fel. du och din partner som slår och hotar.
    Rational arguments don?t usually work on religious people. Otherwise there would be no religious people.? - Gregory House, M.D
  • Vadgjordejagförfel

    "Det är inte mitt fel" pga att jag har en medicinsk diagnos som gör att det blir omöjligt att hantera känslor under pressade situationer, och framförallt att jag frågat om hjälp tidigt. Jag har sagt att det är allvar, men ingen har trott eller hjälpt mig. Jag uppmuntrade min son att berätta för skolan hur det är hemma, för jag trodde det äntligen skulle leda till hjälp. Liksom många här tror soc att vi slår barnen. För mig är en incident att jag tappar humöret, inte att jag är fysisk mot barnen. Det har hänt en gång när min son slog mig hårt gång på gång, då slog jag honom på handen, men jag bad om förlåtelse snabbt och mådde såklart jättedåligt ändå.

    Alla tror att man inte vågar berätta hur dåligt det är, men jag har tvärtom varit ärlig och hamnat i en omöjlig sits. Jag sitter gärna i fängelse för att ha hotat barnen för jag tycker inte det är acceptabelt. Men det finns ingen risk för fortsatta hot då jag omedelbart slutat arbeta över min gräns och min man förstår att han måste hjälpa mig hemma. Varför orsaka barnen ett så stort trauma som att splittra familjen, och inte ens erbjuda oss hjälp hemma först? Vi är en familj som kramas och umgås mycket och vi har närstående släkt som barnen skulle kunna bo hos för att förhindra trauma.

  • Vadgjordejagförfel

    Självklart älskar jag min son lika mycket, och det är det som oroar mig att han skuldbelägger sig själv. Han måste få se oss och att vi inte är arga på honom för att vad han sagt fått konsekvenser. Jag skriver till barnen varje dag, men han kanske ändå är rädd att vi innerst inne är arga på honom. Det är vi inte.

  • Vadgjordejagförfel

    quote=75066260][quote-nick]2014 baby skrev 2015-03-25 21:42:52 följande:[/quote-nick]

    jag har en son på 2 år som bor i ett familjehem det är min största sorg för jag saknar honom så!!!!!

    [/quote]]

    Hur ofta träffar du honom? Får du?

Svar på tråden Tills oss som fått/lr har barnen placerade i familjehem med LVU