Barn till lågutbildade får inte höra sagor lika ofta!

För oss är det självklart att läsa för barnen varje dag.

jag har bara gymnasieutbildning och läser för dottern varje dag.

Jag har eftergymnasial utbildning och läser för min son varje dag. Det kan hända att boken blir utbytt mot en fisketidning ibland (hans pappa har x antal såna hemma som är väldans spännande) men läsning vid läggdags blir det alltid.

Jag är själv en bokmal, plöjer x antal pocket i veckan och har alltid läst mycket. Jag kommer att göra allt jag kan för att min son ska behålla intresset och fortsätta att läsa själv när det blir dags för det, för jag tycker att det ger så mycket språkmässigt. Läser man mycket får man också lättare att skriva anser jag.

Här i huset så läser både pappa och jag för sonen varje kväll på olika språk. Ofta blir det även någon bok på morgonen eller eftermiddagen också.

Vi har eftergymnasial utbildning. Men jag tror det handlar om att vi själva vuxit upp med läsning. Vi kommer dock inte från familjer med hög utbildningsnivå.

Saknar alternativet "Läser dagligen" - här läses två, tre böcker varje dag, oftast vid läggdags men även för att varva ner efter dagis.

Jag tror det är skillnad från person till person. Och jag gillar INTE generella påståenden om saker som har med utbildning, kön eller andra oväsentliga saker att göra =)

Vi läser för barnen varje dag, ibland flera gånger. Jag och maken har båda eftergymnasial utbildning. Maken har doktorerat inom sitt ämne, dessutom. Jag tror faktiskt att det är så att barn till akademiker oftare får höra sagor och berättelser än andra barn.

Gillas det att vara på Junibacken? Eller är man lågutbildad då?

Det är ju självklart. White trash planterar ju bara sina ungar framför TV:n, istället för att läsa och bilda sina barn.

Jag har eftergymnasial utbildning och läser varje kväll för min son, plus dagtid på helgerna, mer än sju gånger i veckan alltså. Jag tror dock att jag gjort det även om jag saknat den utbildning jag har, eftersom jag inte tror att det är den det handlar om. Jag tror förr det handlar om vad man är van vid från sin egen uppväxt.
Min mamma hade bara sexårig folkskola och klättrade sedan högt i yrkeslivet genom internutbildningar (det såg ju lite annorlunda ut i yrkeslivet på -50 och 60-talet), och sin bristande utbildning till trots läste hon varje kväll för mig under min barndom, även ibland efter att jag själv lärt mig läsa eftersom det är en otroligt mysig samvaro med högläsning.

Så, som sagt, jag tror att mer handlar om vad man växt upp med för relation till böcker än vad man har för utbildning. Har flera exempel på att vad jag säger stämmer.
Kanske är det till och med så att de som blivit vana vid att läsa som små är mer benägna att plugga vidare, så att kopplingen helt enkelt är "tvärt om". Man läser vidare för att man sedan barnsben är van vid litteratur.