emmm28

Äldre 8 Jan 20:13

248 svar

äggdonation; du med?

Hej! Jag är 28 år, och jag har problem att bli gravid på "naturlig väg", eftersom mina äggstockar verkar ha slutat fungera. Det känns otroligt tungt, men det verkar inte finnas något annat att göra än att inse sin situation. Det är väl så det är för många (de flesta av oss) som skriver/ läser just dessa trådar, så klart.
Efter att jag ätit p-piller under flera år, höll jag upp med dem och fick då inte tillbaka min mens. Man har utrett detta under flera år, och på olika sätt. Det har visat sig att jag har höga FSH-värden (runt 50-80), och låga östradiolvärden. Alltså ser det mörkt ut. Jag har hittills haft svårt att acceptera att det inte finns något mer man kan göra för att verkligen, till 100%, konstatera att det inte finns chans till liv i äggstockarna och äggproduktionen. Men det verkar från sjukvårdens sida inte finnas mer att göra, än att konstatera att höga FSH + lågt östradiol i samband med små/något mindre äggstockar = ingen ( i princip) chans till graviditet.
Nu står jag och min sambo inför besök på reproduktion. Jag vet inte exakt vad som kommer att ske där som första steg; min gynekolog pratade om att de eventuellt kommer att vilja göra "några fler utredningar" innan de låter oss gå vidare till äggdonation. Jag skulle väldigt gärna komma i kontakt med dig / er som befinner sig i samma situation. Nu eller kanske är en bit in i processen. Hur tänker och känner ni? Hur går en äggdonation till?
Ha det fint!

Mary 562

Äldre 17 Mar 17:10

#201

äntligen en tråd där några också, skriver om hur det känns med äggdonation
än bara det "tekniska" om man säger så,
har försökt skumma i flera trådar men inte hittat någon förrän den här.
Har gjort en IVF som inte tog sig och fick "domen" som det nu känns, att försöka med äggdonation.
Skönt då att läsa att det är fler som har tankar och funderingar, för det har jag inte hittat så mycket om.

Millimeter skrev 2013-01-21 08:31:56 följande:

Hej emmm28 när jag nyss satt å läste din text om din/er historia vart jag helt paff, det var exakt som att det va jag som skrev!
Jag är 28 år å fick strax innan jul reda på att mina äggstockar börjar bli gamla, vi gjorde ett ivf försök för att stimulera fram ägg, jag fick fram ett litet : (
Det svåra med detta är att acceptera att "så här är det" jag är öppen för förslaget äggdonation men samtidigt känns det konstigt! Min kille kommer få ett barn med någon annans gener som jag ska föda? Förvirringen är total just nu men vi är inskrivna i väntan på vårt första möte så får vi se hur det går. : )
Hur har det gått för dig? När fick du reda på att chanserna till eget barn inte va så stora?
//Millan

Känner så igen mig i ditt inlägg milllimeter, vet inte vart jag ska ta vägen , eller vem jag ska tala med,
för hur ska någon kunna förstå?

Lillsudd skrev 2013-02-12 22:52:17 följande:

Jag vill - fast jag är frå andra sidan och inte borde vara här - bara kommentera detta om känslan av gener. Jag kände så. Faktiskt. Det kändes absurt att faktiskt föda "någon annans barn". Men när jag blev gravid första gången var det som att rädslan ändå försvann... Han var min. Om han vuxit i någon annans kropp hade han inte varit som han blev. För att just han skulle bli måste vi vara just vi tre. Tyvärr dog det barnet knappt halvvägs i graviditeten men känslan blev kvar när jag blev gravid igen och så småningom fick min dotter. När jag ser henne nu, och ser såväl oväntade likheter som mer väntade olikheter - är just den känslan stark: För att hon skulle bli hon måste det vara vi tre som skapade henne, hade det varit jag och mannen hade det blivit ett annat barn och hade den andra kvinnan fött henne hade det också varit ett annat barn. Just för att vi var tre - blev det just hon. Och hon är min dotter, fantastiskt nog.

Inte för att jag förstår varför du inte borde vara här (?) , men skönt att läsa att det går
att komma förbi sådana funderingar :) Just nú känns allt meningslöst

?För hjärtat är livet enkelt: det slår så länge det kan.?

Jenkis

Äldre 21 Mar 12:26

#202

Wella80 skrev 2013-03-17 15:12:52 följande:

Tack! Casper har legat under kurvan hela graviditeten, men inom det "normala". Sista månaden fick jag havandeskapsförgiftning så det gjorde säkert sitt att han inte fick all näring han skulle. Jag hade BF 27 jan och han föddes 19 jan. Jag åkte in och ut på BB sedan 5 jan pga högt blodtryck och protein i urin, det var jobbigt. Dels för att det var 1 timmes bilväg dit, och så blev jag ju orolig mitt i allt detta och var rädd för att bli sämre hela tiden. Tillslut satte de igång mig, skönt att de äntligen tog ett beslut! Förlossningen gick snabbt men bra, värkarna kom igång kl 22 och han var ute 02.36

Han växer så det knakar och allt går bra

Hur går det för er??

Vad kul att allting gick bra tillslut! Vilken snabb förlossning! Jag får nöja mig med kompisarnas små bebisar så länge + att min lillebror fick barn i januari. Det går ju det med.

Vi har gjort ett ET och två FET nu. Väntar på resultatet av vårt senaste FET. Vi hade otrolig tur med våra embryon. vi fick ju tre stycken och de både som frystes överlevde upptingen! Nu är det slut i frysen och vi får se när vi kan få en ny donator.

Annars är det som vanligt här.

Lillsudd

Äldre 21 Mar 23:04

#203

Mary 562 skrev 2013-03-17 17:10:52 följande:

äntligen en tråd där några också, skriver om hur det känns med äggdonation
än bara det "tekniska" om man säger så,
har försökt skumma i flera trådar men inte hittat någon förrän den här.
Har gjort en IVF som inte tog sig och fick "domen" som det nu känns, att försöka med äggdonation.
Skönt då att läsa att det är fler som har tankar och funderingar, för det har jag inte hittat så mycket om.

Känner så igen mig i ditt inlägg milllimeter, vet inte vart jag ska ta vägen , eller vem jag ska tala med,
för hur ska någon kunna förstå?

Inte för att jag förstår varför du inte borde vara här (?) , men skönt att läsa att det går
att komma förbi sådana funderingar :) Just nú känns allt meningslöst

Mer att jag inte "håller på" med äggdonation längre, utan äggdonation är en del av min och (tack gode gud!) vår berättelse. Nu pågår ett annat liv och hon är mer av sig själv än av att hon blev till mha donatorer... Jag har helt enkelt kommit ut helskinnad på andra sidan - vilket vi alla vet att det inte alls är självklart. Eller jo - vi får en annan sidan; men vi vet aldrig om vi planerar för småbarnsliv eller ett liv utan barn (och det upplevde jag som en av de svåraste aspekterna, liven jag kunde få var så diametralt olika att de inte gick att samplanera. Framtiden, med eller utan barn, blev som tjock dimrök bara).

Jag tror att jag på något sätt utvecklades på samma sätt som barnet inuti, att tankarna kunde börja stillna först när jag _levde_ det där jag oroats av, när jag var gravid med "någon annans barn" och upplevde att barnet verkligen blev och var mitt. Jag var oerhört omtumlad och chockad efter förlossningen med dottern, någonstans hade jag inte kunnat förstå att hon kunde finnas och leva. Men det hade mer med den första graviditeten att göra än med äggdonationen. Först nu kan jag faktiskt börja greppa att barnlösheten verkligen är över och att jag är förälder... lite knäppt men förmodligen inte så ovanligt. Vi vågar inte prata om det bara, att det tar tid innan man kan landa och lämna barnlösheten. Att hon blev till genom donation är inte något jag direkt tänker på dagligen, men det är inte heller något jag glömmer. Men inte på ett negativt sätt; utan mer glädje över att just jag fick göra en så annorlunda och fantastisk resa och fick mitt barn till slut. Och förundras över det mirakel det ändå var att tre människor som inte kände varandra fick livsvävarna sammantrasslade på ett sätt som gjorde att vi blev föräldrar (mina donatorer donerade överblivna embryon från sin egen lyckade behandling)

Jenkis

Äldre 28 Mar 11:06

#204

Jenkis skrev 2013-03-21 12:26:53 följande:

Vad kul att allting gick bra tillslut! Vilken snabb förlossning! Jag får nöja mig med kompisarnas små bebisar så länge + att min lillebror fick barn i januari. Det går ju det med.

Vi har gjort ett ET och två FET nu. Väntar på resultatet av vårt senaste FET. Vi hade otrolig tur med våra embryon. vi fick ju tre stycken och de både som frystes överlevde upptingen! Nu är det slut i frysen och vi får se när vi kan få en ny donator.

Annars är det som vanligt här.

Wella80!
Plus på stickan men lite blod, färgade flytningar och ganska kraftig mensvärk mellan varven. Vi får se i slutet av april på VUL..

Wella80

Äldre 30 Mar 20:53

#205

Åh grattis till plusset!! Fortsätter hålla tummarna!!

Linn73

Äldre 2 Apr 18:53

#206

Lillsudd skrev 2013-03-21 23:04:22 följande:

Mer att jag inte "håller på" med äggdonation längre, utan äggdonation är en del av min och (tack gode gud!) vår berättelse. Nu pågår ett annat liv och hon är mer av sig själv än av att hon blev till mha donatorer... Jag har helt enkelt kommit ut helskinnad på andra sidan - vilket vi alla vet att det inte alls är självklart. Eller jo - vi får en annan sidan; men vi vet aldrig om vi planerar för småbarnsliv eller ett liv utan barn (och det upplevde jag som en av de svåraste aspekterna, liven jag kunde få var så diametralt olika att de inte gick att samplanera. Framtiden, med eller utan barn, blev som tjock dimrök bara).

Jag tror att jag på något sätt utvecklades på samma sätt som barnet inuti, att tankarna kunde börja stillna först när jag _levde_ det där jag oroats av, när jag var gravid med "någon annans barn" och upplevde att barnet verkligen blev och var mitt. Jag var oerhört omtumlad och chockad efter förlossningen med dottern, någonstans hade jag inte kunnat förstå att hon kunde finnas och leva. Men det hade mer med den första graviditeten att göra än med äggdonationen. Först nu kan jag faktiskt börja greppa att barnlösheten verkligen är över och att jag är förälder... lite knäppt men förmodligen inte så ovanligt. Vi vågar inte prata om det bara, att det tar tid innan man kan landa och lämna barnlösheten. Att hon blev till genom donation är inte något jag direkt tänker på dagligen, men det är inte heller något jag glömmer. Men inte på ett negativt sätt; utan mer glädje över att just jag fick göra en så annorlunda och fantastisk resa och fick mitt barn till slut. Och förundras över det mirakel det ändå var att tre människor som inte kände varandra fick livsvävarna sammantrasslade på ett sätt som gjorde att vi blev föräldrar (mina donatorer donerade överblivna embryon från sin egen lyckade behandling)

TACK för ditt fina inlägg! Betyder mycket för mig att läsa ska du veta.

Ett litet embryo från ett donerat ägg har flyttat in i mig i dag och det är så mycket känslor. Jag är så oerhört tacksam över att det finns kvinnor som helt osjälviskt donerar ägg för att hjälpa andra. Vill bara tacka den kvinna som hjälpt mig, även om jag inte kan! Samtidigt funderar jag en hel del på donatorn just nu och undrar vem det är. Men en kvinna med ett stort, gott, hjärta har hon ju bevisligen visat att hon är. Tänk vilken fantastisk egenskap som förhoppningsvis får leva vidare i mitt barn.

Stor kram

Pippi70

Äldre 4 Apr 12:47

#207

Vilka fina inlägg jag hittade här! Blir tårögd.

Linn, håller jättehårt i mina tummar att ni får ett efterlängtat plus!! Känner dig lite från din fina varma tråd om lågt AMH.

Jag kommer göra mitt första ÄD försök om mindre än två veckor, så därför kikade jag in här och läste om andra som också är i samma situation. Även om vi har olika historier bakom oss så tror jag att våra tankar om detta med ägg från en annan kvinna och hur man kommer känna när barnet väl blir till och är fött, är samma för oss alla.

Vi gör ju detta av kärlek. Kram till er alla som både har lyckats och ni som kommer att lyckas:)

Lillan15

Äldre 4 Apr 20:13

#208

Pippi70 skrev 2013-04-04 12:47:37 följande:

Vilka fina inlägg jag hittade här! Blir tårögd.

Linn, håller jättehårt i mina tummar att ni får ett efterlängtat plus!! Känner dig lite från din fina varma tråd om lågt AMH.

Jag kommer göra mitt första ÄD försök om mindre än två veckor, så därför kikade jag in här och läste om andra som också är i samma situation. Även om vi har olika historier bakom oss så tror jag att våra tankar om detta med ägg från en annan kvinna och hur man kommer känna när barnet väl blir till och är fött, är samma för oss alla.

Vi gör ju detta av kärlek. Kram till er alla som både har lyckats och ni som kommer att lyckas:)

Lycka till! Vi väntar på första möte den 20 maj i Finland. Håller tummarna för dig!

Lillan15

Äldre 4 Apr 20:15

#209

Linn73 skrev 2013-04-02 18:53:35 följande:

TACK för ditt fina inlägg! Betyder mycket för mig att läsa ska du veta.

Ett litet embryo från ett donerat ägg har flyttat in i mig i dag och det är så mycket känslor. Jag är så oerhört tacksam över att det finns kvinnor som helt osjälviskt donerar ägg för att hjälpa andra. Vill bara tacka den kvinna som hjälpt mig, även om jag inte kan! Samtidigt funderar jag en hel del på donatorn just nu och undrar vem det är. Men en kvinna med ett stort, gott, hjärta har hon ju bevisligen visat att hon är. Tänk vilken fantastisk egenskap som förhoppningsvis får leva vidare i mitt barn.

Stor kram

Kram och lycka till! Nu måste det väl gå vägen... Vi är oxå i donationssvängen. Första möte 20 maj i Finland.

Pippi70

Äldre 6 Apr 11:29

#210

Lillan15 skrev 2013-04-04 20:13:02 följande:

Lycka till! Vi väntar på första möte den 20 maj i Finland. Håller tummarna för dig!

Tack Lillan! Lycka till själv!!

äggdonation; du med?

INNEHÅLL