• emmm28

    äggdonation; du med?

    Hej! Jag är 28 år, och jag har problem att bli gravid på "naturlig väg", eftersom mina äggstockar verkar ha slutat fungera. Det känns otroligt tungt, men det verkar inte finnas något annat att göra än att inse sin situation. Det är väl så det är för många (de flesta av oss) som skriver/ läser just dessa trådar, så klart.
    Efter att jag ätit p-piller under flera år, höll jag upp med dem och fick då inte tillbaka min mens. Man har utrett detta under flera år, och på olika sätt. Det har visat sig att jag har höga FSH-värden (runt 50-80), och låga östradiolvärden. Alltså ser det mörkt ut. Jag har hittills haft svårt att acceptera att det inte finns något mer man kan göra för att verkligen, till 100%, konstatera att det inte finns chans till liv i äggstockarna och äggproduktionen. Men det verkar från sjukvårdens sida inte finnas mer att göra, än att konstatera att höga FSH + lågt östradiol i samband med små/något mindre äggstockar = ingen ( i princip) chans till graviditet.
    Nu står jag och min sambo inför besök på reproduktion. Jag vet inte exakt vad som kommer att ske där som första steg; min gynekolog pratade om att de eventuellt kommer att vilja göra "några fler utredningar" innan de låter oss gå vidare till äggdonation. Jag skulle väldigt gärna komma i kontakt med dig / er som befinner sig i samma situation. Nu eller kanske är en bit in i processen. Hur tänker och känner ni? Hur går en äggdonation till?
    Ha det fint!

  • Svar på tråden äggdonation; du med?
  • Fertilitetsresa

    Hej tjejer! Har nyligen börjat "hänga" här på FL och letar efter trådar att följa... Jag och min man ska på vårt första besök på kliniken i Helsingfors nästa vecka, har stått i deras ÄD-kö sedan i maj. Skrämmande/spännande/läskigt/roligt - allt på samma gång Glad


  • Jenkis
    Lillsudd skrev 2013-07-20 18:49:18 följande:
    Jag är så hemskt ledsen. Jag vet förstås att orden inte finns som borde sägas, men jag har inget annat än ord... Jag hoppas er dotter träffar min pojke där de nu är och att de ändå har roligt och vet att de är oändligt saknade härhemma.
    Vi får hoppas att de har trevligt

    Det känns otroligt sorgligt förstås, men även retsamt. Här har man försökt i 10 år och när man äntligen lyckas på tredje ÄD-försöket blir det såhär... Är det någon som missunnar mig barn? Ja, ja. Det hjälper knappast att vara bitter.
  • Lillsudd
    Jenkis skrev 2013-07-25 16:16:04 följande:
    Vi får hoppas att de har trevligt

    Det känns otroligt sorgligt förstås, men även retsamt. Här har man försökt i 10 år och när man äntligen lyckas på tredje ÄD-försöket blir det såhär... Är det någon som missunnar mig barn? Ja, ja. Det hjälper knappast att vara bitter.
    Vet hur du menar, även om åren var färre och det var första ÄD:n. Vad var poängen? Är det här det enda föräldraskap jag får? Ett halvföräldraskap? En livssorg? Efter allt det här? Var det nödvändigt att få veta att det kunde bli VÄRRE? Tack som f-n!

    Man får vara bitter, det hjälper nog på sätt och vis... att ta sig själv på allvar ända ned i det svarta hålet där man tja... inte är så trevlig. På ett vis tror jag det hjälpte att helt bara kasta mig in det sjuka föräldraskapet till ett halvbarn som inte levde mer, att jag liksom förblev hel fast det gjorde så ont och var så skrämmande att hälften vore nog. De 8 månaderna mellan Lillsudd och den nya graviditeten var så skrämmande, att inte veta om det aldrig skulle bli mer än så - om det aldrig skulle lyckas mer... Lider med dig som måste in i det nu. Önskar er mjuka händer och varma kvällar trots allt. Inte för att det hjälper men för att det i alla fall är lättare att lida när man slipper slita på sig vintermössan för att gå ut och gråta.
  • Jenkis
    Lillsudd skrev 2013-07-25 22:34:34 följande:
    Vet hur du menar, även om åren var färre och det var första ÄD:n. Vad var poängen? Är det här det enda föräldraskap jag får? Ett halvföräldraskap? En livssorg? Efter allt det här? Var det nödvändigt att få veta att det kunde bli VÄRRE? Tack som f-n!

    Man får vara bitter, det hjälper nog på sätt och vis... att ta sig själv på allvar ända ned i det svarta hålet där man tja... inte är så trevlig. På ett vis tror jag det hjälpte att helt bara kasta mig in det sjuka föräldraskapet till ett halvbarn som inte levde mer, att jag liksom förblev hel fast det gjorde så ont och var så skrämmande att hälften vore nog. De 8 månaderna mellan Lillsudd och den nya graviditeten var så skrämmande, att inte veta om det aldrig skulle bli mer än så - om det aldrig skulle lyckas mer... Lider med dig som måste in i det nu. Önskar er mjuka händer och varma kvällar trots allt. Inte för att det hjälper men för att det i alla fall är lättare att lida när man slipper slita på sig vintermössan för att gå ut och gråta.
    Caspianne! Självklart får hon vara med! När skall du inboxa mig?

    Lillsudd! Jag kan ändå inte låta bli att dra lite på smilbanden när jag läser ditt svar. Kanske kallas svart komik? Precis! Var det nödvändigt att få veta att det kunde bli värre? Om det blir något mer försök och jag lyckas bli gravid så vet jag inte vilket ben jag skall stå på. Skall jag bara skita i all fosterdiagnostik eller skall jag ta reda på så mycket som möjligt och kanske vara tvungen att göra om samma procedur igen?! Fasen vad mycket skit fostret kan råka ut för. Jag vet dock att de som håller till i änglarum är de som fick problem och att statistiken inte säger att det är supervanligt med allvarliga missbildningar.

    Just det där j...la valet! Just det där dåliga samvetet för att det var vi som avbröt. Det ger mig mardrömmar! Fast jag vet att jag tog lidandet i ställer för henne. Fast jag vet att vi hade en fin tid tillsammans och att hon hade det bra i min livmoder. Fast jag vet att jag inte skall ha dåligt samvete utan är en bra mor som skonar sitt barn...   
  • Wella80

    Men Jenkis! Vad ledsen jag blir Gråter Att det skulle behöva bli så när du väl blev gravid, så orättvist!!! Styrkekramar Hjärta

  • Jenkis
    Wella80 skrev 2013-08-09 21:33:41 följande:
    Men Jenkis! Vad ledsen jag blir Gråter Att det skulle behöva bli så när du väl blev gravid, så orättvist!!! Styrkekramar Hjärta
    Piss och skit!

    Man kan ju inte annat än att försöka överleva. Satsa på sig själv och hitta orken/hälsan. Sambon är inte förvånad. Vi har ju alltid otur som han säger. Jag försöker vara mer positivt dock. 
  • Dina0001

    Hej!

    Jag har en fråga. Det är lite svårt att hitta info om hur äggdonatorer ser ut. Det enda jag hittar är att de ska hitta en äggdonator som liknar en så mycket som möjligt.

    Jag har ett utomeuropeiskt utseende och undrar om det går att hitta någon med ett liknande utseende helst i något land så nära som möjligt. Jag förstår att det kan vara svårt i östeuropeiska länder men ni som har gått igenom äggdonation kanske vet mer. 

    Pengar spelar också in eftersom det inte finns så mycket av den varan.

    Eller är USA mitt enda alternativ? 

    Skulle det vara konstigt om jag tog en vithyad äggdonator?  

  • Lie71

    Jenkins, finner inga ord nu när jag läser vad du går igenom.
    Beklagar så mycket. 

Svar på tråden äggdonation; du med?