Någon som varit död men återupplivats?

Intressant tråd!! Lägger till i favoriter.

Såg en mycket intressant dokumentär för ett tag sedan om personer som varit med om nära-döden-upplevelser (och forskning kring det).
Det som fascinerade mig mest handlade om en tjej som varit blind från födseln. Hon var med om en bilolycka och fördes till sjukhus. Under operationen  "dog" under någon minut (minns ej exakt hur länge). Hon berättade att hon lämnade sin kropp och att hon helt plötsligt kunde se! Hon förstod att hon tittade ner på sig själv för hon kände igen sitt hår. Sedan såg hon fåglar och annan natur. Hon fördes mot ett varmt ljus där hon såg personer längre fram men hon hann aldrig dit innan hon återvände till sin kropp igen. Hon överlevde operationen och har efter uppvaknandet varit fortsatt blind...

Jag tror absolut inte på någon andra värld eller en massa andar som åker runt och håller på. Utan jag tror helt enkelt att en person är medveten om vad som försigår och att man är vid olika nivåer av medvetande innan man dör och när man blir återupplivad. Jag ser risken för att man skulle ha tidsbegrepp som väldigt liten (precis som när man drömmer) så alla dessa morföräldrar, gamla husdjur och annat som man ser kan man ha tänkt på när som helst under hela den här processen, sekundrar innan man börjat dö eller sekundrar efter att man återupplivats. 

Ljus och annat som vissa säger att dom sett är nog lampor som finns i rummet eller bara minnen av starka ljus. Hjärnan behöver en väldigt liten informations källa för att börja skapa tankar och accossiationer, det kan räcka med att en läkare råkar stryka sin rock mot ens hand ett visst sett under själva skedet för att hjärnan ska minnas att farmor gjorde samma sak vid ett tillfälle och så tänker man på henne.

Så resonerar jag. Men jag tycker absolut inget negativt om de som tror annat, men för mig känns det mest som att det är för att man tycker det hela är så läskigt och gärna finner lite i tröst i att om man dör så finns alla man en gång kände men gått bort där och väntar.. eller jesus eller vad man nu tror på. 

Jag dog under en operation när jag var 6 år. Det var ett under att de fick liv i mig igen (min kropp klrar inte av att bryta ner bla narkos, det hade man ingen aning om innan).

Jag såg mig själv från taket, och allt som hände runt mig.

När mina föräldrar fick komma in (innan man visste att jag skulle klarar mig) så försökte jag prata med dem, men de hörde ine mig.

stod på en operation som inte gick så bra coh plötsligt ser jag en , ja det såg ut som ett maskrosfjun som sakta steg upp från patienten och försvann. kirurgen såg det oxå och vi bytte ögonkast i förvånat samförstånd minuterna senare så förklarades patienten död.

hmm ndu, jag vet inte.. men jag åkte in på akuten för några år sedan. I väntan på röntgen så svimmade jag av.. Jag kommer ihåg när jag låg där på golvet att jag såg massa grönt och gul och bara massa starka färger det såg ut ungefär som teletubbielandet om ni förstår :) Hörde massa glada människor och jag var bara glad.. Jag vaknade av att jag grät och skakade och skrek nej.. Jag ville inte därifrån och jag var helt förstörd när jag vaknade.. Jag vet inte vad det var eller vad som hände.. men ja..

Något liknande hände mej under min sista förlossning, använde då lustgas för första gången. Jag har snabba förlossningar och när minsta skulle ut så öppnade jag mej 2-3 cm på en värk, vilket självklart gjorde jätteont. Jag sög i mej bra med lustgas men det hände inget, gjorde fortfarande lika ont (annars lyckades lustgasen ta bort all smärta) och helt plötsligt försvann jag.. i bakgrunden när jag höll på att försvinna och allt blev svart hörde jag ett pipande ljud liknande det man hör i filmer under operation. Antar att det är ekg eller liknande?
Hur som haver.. så var ja helt borta och allt var svart, vet inte hur länge, min man hade inte märkt något.
Helt plötsligt hör jag en röst som ekar, först hörde jag inte vad rösten sa, men sen blev det tydligare att det var barnmorskan som sa: "När du kommer tillbaka vill jag att du tar i så mycket du bara orkar"
Jag kände hur jag kom tillbaka i min kropp och tog i allt jag kunde och ut kom bebis..

Jag frågade om detta efteråt, men ingen hade svar på vad det kunde vara, barnmorskan hade aldrig sagt så.. som sa bara att jag kanske fick i mej en för stor dos av lustgas. Detta svaret är jag inte riktigt nöjd med eftersom jag hade på svagt med lustgas..

Nu läste jag i den här tråden att har man ordentlig smärta kan man ha en utomkroppsupplevelse..kanske var det detta som hände?
Jag kände ju hur jag "svävade" och den kom tillbaka till kroppen... eller så var det bara lustgasen som spelade mej ett spratt