Någon som varit död men återupplivats?

Jag vet inte om det jag skriver nu räknas för jag vet inte om jag över huvud taget var nära att dö.'

Hur som helst, under min senaste förlossning hade jag sådan smärta att omvärlden försvann helt. Jag hörde bara mitt eget skrik. Tillslut var det som att för en kort sekund försvann all smärta och det blev alldeles ljust, tyst och varmt. Jag blev helt klar i skallen och sa till mig själv på skarpen att "du måste tillbaka, du måste tillbaka" hann tänka på mina barn och att jag måste finnas där för dem. Jag kände att jag hade en fot på "andra sidan". Kan inte förklara det bättre. Efter det kämpade jag mig tillbaka genom smärtan och var tillbaka i sängen, fortfarande kvidande av smärta. Sen jag höll mig kvar nere i värkligheten trotts både lika intensiv smärta och minnesluckor.

Som sagt, kanske inte en riktig ndu men vet inte vad man ska kalla det annars. För jag kände när jag var där att "aha, så här känns det, som en trygg famn bortkopplad från kroppen"

Min ena förälder fick hjärtinfrakt det här året men innan dess ett par gånger under så där ca. 2 år drömde jag faktiskt hur han fick en hjärtinfrakt. Sista drömmen kom där han kräktes blod och dagen efter får jag ett samtal hem, att han har åkt in för att han inte kunde andas och det visade sig vara just ett hjärtinfrakt! Ett sjätte sinne känns inte så otroligt när sådana drömmar blir sanna. Hade varit annat om han hade varit överviktig men han är inte det så vet inte hur det kom sig att jag drömde om just hjärtinfrakten.

Min pappa dog i en bilolycka för några år sedan. Innan han dog gick han runt till vissa i släkten och bad dom förlåta honom om han gjort dom ngt ont. Jag hade inte så bra relation till honom de sista åren innan hans bortgång.
Min syster var 11 år och tog det mkt hårt.
Jag hade en dröm där han ringde mig som från ovan och bad mig hälsa min syster att han skulle ha det lite jobbigt i början bara men sedan skulle han få det bra.
Ja det kanske bara var en dröm, men jag fascineras av just drömmar. Det är inget vi kan ta på eller egenligen direkt förklara varför vi drömmer som vi gör. Men varje gång vi sover gör vi en resa på ngn helt annan plats.
Ingen tvivlar på drömmar just för att dom är så självklara för alla, men varför skulle ett liv efter detta vara så omöjligt om ngt så fantastisk som en DRÖM händer oss här i detta livet hela tiden.
Ja det låter flummigt men jag tycker det är så fantastiskt med människo livet och det oförklarliga.

Oj vad många som har svarat, kul, ska försöka hinna läsa

Har dock inte haft en nära döden upplevelse, men har ofta känt på mig när saker skulle hända.
En dag när vi var ute och körde kände jag på mig att vi skulle bli påkörda om si och så många minuter och ja det var nog inget jag hade velat veta.
Rätt som det  var så blev vi påkörda och han smällde in där gasoltanken skulle ha stått.
Hade den stått där hade vi inte överlevt.

Nu har jag gått igenom alla inlägg, så roligt att så många uppskattar tråden, det är verkligen intressant, det är något som INGEN vet någonting om men som nog alla är mer eller mindre nyfikna på!
Tack för alla betättelser, ser fram emot att läsa fler.....

Jag var tre år när min morfar dog. Vi stod varann ganska nära, men vi hade precis flyttat 30mil ifrån honom o mormor. Jag kommer inte ihåg själv att han kom till mej och sa hej då eller liknande, men när min mormor ringde för att berätta ropade jag tydligen till mamma att "Mormor ringer, jag svarar!" innan jag tagit luren och när hon sedan bad att få prata med mamma sa jag till mamma "Var snäll mot mormor. Hon är ledsen för morfar har dött".

Mormor hade ju naturligtvis inte berättat något för mej och jag vet inte om det var så att jag 'kände in' hennes sorg och på något sätt förstod, eller om morfar hade pratat med mej innan. Kommer inte ihåg mycket av det hela. Bara att det kändes ljust och rofyllt...