Någon som varit död men återupplivats?

När jag var 16 och bodde 30 mil från resten av min släkt för att plugga, så ringde telefonen dagarna i ända. Det var kompisar, mamma, andra släktingar.. alltså det var inget ovanligt att det ringde. Jag bodde på en gård med ett stall ca 30 m från bostadshuset, och jag stod och ryktade en häst en dag, men kände att jag var tvungen att avsluta mitt i, ställde in hästen i boxen och gick in i huset. Där stod jag och stirrade på telefonen i en kvart ungefär, och när den ringde så svarade jag med frasen "vem har dött?" i stället för något mer normalt.
Varför vet jag inte än idag, jag bara kände på mig att någon dött, och mycket riktigt så var det min mamma som ringde och berättade att min morfar precis dött i en hjärtinfarkt ungefär en kvart tidigare.
LÄSKIGT.

Morfar blev bara 57 år.
Men när han levde så upplevde han ofta när han åkte på småvägarna när han delade tidningar, att någon pratade med honom i bilen och berättade att si eller så många djur skulle hoppa ut på vägen. Han hörde rösten ungefär 500 m innan det faktiskt hände något varje gång, och det lät som hans pappas röst. (Jag har träffat även honom, han dog när jag var omkring tio år.) Så här höll det på i alla år mellan min morfars fars död och min morfars egna död. Ibland flera varningar på samma runda. Alltid rätt antal djur, alltid rätt sorts djur, alltid ca 500 m innan olycksplatsen.

Jag tror att någon form av kommunikation kan uppstå, och jag tror att i synnerhet djur vandrar runt mycket. Jag har haft en katt som hette Zingo som blev överkörd, och som jag verkligen AVGUDADE. Någon kom med hans kropp, och jag har aldrig träffat en katt med så många speciella saker som han innan vi fick Chezzie. ALLT är samma. Sova i påslakanet, slicka folk i öronen, bita i näsan och sen tassa utan klor på kinderna när man kommer hem, älskar viss musik, sover helst med huvudet i armhålan på folk och rumpan upp på halsen.. Och slutligen, älskar melon och vindruvor. LITE för lång lista över sammanträffanden för att jag ska tro att det är en slump. Särskilt som Lucas är favoritpersonen. Lucas var nyfödd och Zingos "bebis" när Zingo dog. Slutligen så kallar Lucas ofta Chezzie för Zingo och han kommer inte ens ihåg att vi haft en katt som hette så för sex år sedan...

Har också haft en djurtolk hos mig som berättade i detalj en massa om min andra f d katt Lazys liv. I princip allt stämde och många saker som de förutsåg hände också flera år efteråt. Knepigt.

Jag har varit död i några få minuter och det jag vet är att jag kände en sån värme och underbar känsla....

Thats it....

Men nog är det intressant med allt detta, så bra att du startade en sån här tråd

Min pappa har berättat en historia för mig från när han var liten. Han dog aldrig, men var nära. Han hamnade under vattnet och kunde inte komma upp. Efter att all panik hade slutat och han slutade att kämpa så har han sagt att det kändes tryggt, och ljust, varmt.

jag tror att barn har en oförstört sinne.....
när min lillebror dog (21år) så hade han inna nvarit sambo med en tjej som hade en liten flicka på 2,5år..... han gjorde allt för denna lilla flicka å hon tydde sig mer till han än till sin mamma på slutet, 2 dagar efter min lilebror dött (den lilla flickan visste inte om det då) så ställer hon sig i fönstret som vätter mot innegården där min lilebror brukade stå å röka å bankar på fönstret helt hysteriskt å ropar hans namn om å om igen.... blir helt förtvilad när hon säger till sin mamma att jocke är där ute men han hör mej inte..... tog lång tid å lugna ner henne..... detta var nu 1,5år sen

Min mormor gick bort för snart två år sedan, hon bodde på äldreboende. När vi sedan kom dit för att ta hand om hennes saker tog personen som satt hos henne när hon dog mig och min mamma till sidan (moster var i upplösningstillstånd) och frågade försiktigt om vi visste vem Ellen var. Alldeles innan mormor tog sitt sista andetag hade hon rört ena handen som för att sträcka ut den, och klart och tydligt sagt "Ellen".

Kvällen innan sa hon även till min mamma att "nu har jag fått nycklarna", mormor var troende och var övertygad om att man fick nycklar av Sankte Per för att komma till himlen  Det var det sista förståeliga hon sa, förutom "Ellen" då.

Ellen var hennes fostermor, som hon bodde hos från 1-8 års ålder.

Jag jobbar med gamla och har varit med vid mängder med dödsfall, men har aldrig märkt att det blivit tomt, eller att kroppen blivit ett skal.... tycker inte att det händer något. Jag måste lyssna och titta innan jag fattar att personen är död.

Det finns nog rätt många sådana historier från äldreboenden.
Det låter så fint att någon kär person väntar på en när man lämnar det här livet.
Jag har jättemånga redan som jag vill träffa igen, även om det gärna får ta ett bra tag ännu. 

Jag tror att man ser personer som är döda för att man vill, man saknar dom och man vet att man snart ska dö själv. Men det är nog hjärnan som spelar en ett spratt. Sedan ser ju folk olika, ibland Jesus..ibland någon annan beroende på ens tro. Så...nja.

Intressant tråd!
Har inte varit med om eller hört någon som varit nära döden. (dessvärre har alla jag känner som varit nära dött).
Men skillnaden på "luften" när någon lever och när den sedan dör har jag upplevt många gånger. Det jag tror att det handlar om är all smärta som försvinner (ofta är ju döden kopplad till smärta på något sätt, man är sjuk, har skadats osv).

Senast i raden var min svärmor som led av cancer. När hon tog sitt sista andetag var det som att luften vart alldeles lugn och man bara slappnade av. Hon var helt rynkfri och alla muskler bara slappnade av, så jag tror att det är den energin av smärta som försvinner som gör att man känner skillnad.

Har även varit med om att min lillasyster (runt 5 år) kom till köket och berättade för oss i familjen om en tjej som skulle dö i en olycka. Vi undrade varifrån hon fått det. Hon hade sett det på ett papper sa hon. Denna tjej dog några dagar senare. När min syster hörde det sa hon helt lugnt: "men det var ju det jag sa"

En vän till mig satt en kväll och var så orolig över sin granne (en kille i 25 års åldern), Hon hade drömt att han skulle köra ihjäl sig. Vi hörde att de hade fest, så hon gick dit (hon kände honom) och hämtade bilnycklarna då hon var så säker på att det skulle hända. Sen pustade hon ut och lämnade igen bilnycklarna dagen efter. Den kvällen efter körde han ihjäl sig.

Jag är inte speciellt vidskeplig och så av mig, men detta är saker jag sett/hört med egna ögon/öron.

Jag har haft en NDU när jag var 5 år och höll på att drunkna en gång när jag var ute och badade. Jag vet inte om upplevelsen var vad som verkligen händer när man dör "på riktigt", men det var en helt fantastisk upplevelse, enbart positiv. Kärlek, frid och ljus som inte går att beskriva i ord, helt överjordiskt. Jag träffade "folk" som jag inte kände igen från jorden, alltså inte anhöriga som hade dött, men som jag upplevde som att de var min "riktiga familj". Jag vet fortfarande inte vilka de var. Ibland har jag träffat människor som man bara direkt upplever som att man "känner" fast man vet att man aldrig träffat dem förut, det var en snarlik känsla.