Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Hej alla i tråden! Nu har jag läst igenom alla 859 inläggen och jag är mycket glad att jag hittade er. För en vecka sedan fick jag domen; amh 0.16, "noll sannolikhet att bli gravid och för dåligt värde för ivf" enligt gynekologen. Han började prata om ÄD och adoption på direkten. Nu har jag ett barn sedan tidigare, en pojke på fyra år, men min längtan är ändå orubblig. Jag ska gå och få en second opinion nästa vecka men jag blir alltmer inställd på att det är kört eftersom det var så jag fick beskedet levererat. Får se vad de säger.

Jag har svårt att ta in det här. Punktlig mens och äl (uppmätt med äl-test) varje månad, men äggen måste då i princip ha tagit slut under dessa fyra år? Jag fyller snart 33. 
 
När jag läser alla inlägg så slås jag av hur insatta ni alla är, i läkemedel och metoder, och hur starka ni är. Det måste man vara för att klara av den här psykiska pressen. Det är också en styrka att samlas så här och prata med personer i samma situation. 
kram 

Hej och välkommen Mariposa.
Visst är det svårt att ta in ett sånt här besked!? Jag fick reda på mitt AMH värde nu i september och det dröjer nog innan jag kan ta in det helt för precis som du så har jag regelbunden mens och utslag på ÄL-stickorna varje månad. Men nu finns det ju i alla fall en förklaring till varför det inte händer något när jag vet att vi prickat ägglossningen i 2 års tid...
Mitt AMH-värde är 0,2 och min läkare tyckte det var värt att prova IVF, dels på grund av min ålder (34 år) som han tyckte var ganska ungt (tack för det ) och dels för att jag blev gravid på första försöket för drygt 3 år sen.
Hoppas din second opinion är lite mer positiv.
Man lär sig mycket i den här tråden För bara en månad sen visste jag inte ens vad AMH värde var...

Othilia2010: Tack för ditt svar! Jag förstår att man gärna förtränger den jobbiga delen med IVF-karusellen när man äntligen fått sitt barn. Det är väl när man är mitt inne i det som alla doser och sorter hit och dit spelar någon roll.
Jag har spraystart på måndag... *nervös* 

Hej alla fina, starka tjejer - och välkommen alla nya!

pp08, neej vad jobbigt att höra. Känner med dig... Ta hand om dig och varandra!

Så tråkigt att höra att flera i tråden har misslyckats under hösten. Men jag håller med, vilken enorm styrka och djävlar anamma det finns här!

Själv har jag fått en enorm kämparanda för tillfället. Vi står numera i landstingets ÄD-kö, ska på konsultation på Fertilitetscentrum på måndag för nytt, privatfinansierat IVF-försök, och har börjat kolla upp adoption. Jag har dessutom drivit bruttolöneavdraget hårt på jobbet och hoppas på positivt besked.

Poussin, jag har också slukat Beers "Is your body baby friendly" och ser fler och fler samband mellan min reumatism, Endometrios (som också är en autoimmun sjukdom) och barnlösheten. Beer rekommenderar preparatet Enbrel i boken, som jag precis har börjat ta mot min reumatism, så jag hoppas att det kan vara lösningen. Han menar också att autoimmunitet kan leda till försämrad äggreserv.

Listan på vi som ska lyckas 

Sprayar: 

Sprutar:

pp08 (41år) IVF6/syskonförsök, ÄP 20/9

Ruvar:

LycklligtLottad 1982, 29 år AMH 0,1, FSH 60 Gör äggdonation. ET 15/8, TD 29/8 ÄD-kö: Småsteg, AMH 0,49, 1 makeinsem, 1 IVF utan resultat, rek ÄD Längtar74, (37 år), AMH <1 först men 1,2 okt 2010! FSH 11,6. 3 IVF utan ägg. Planerar ÄD i Spanien Jegs (31 år), FSH 15, AMH 0,06 dec 2010, 0,1 april 2011!. Avbruten IVF behandling 6/5. Kör både ÄD (vän utreds för korsdonation, provtagning 1 i sept 2011) och Adoption (Medlemskap i Adoptionscentrum från Juli 2011, diplomerad adoptionskursdeltagare i okt 2011). Nelle (37 år) AMH 0,3 (feb. 2011), 0,2 (11.09.19), 0,5 (11.09.21) Har gjort tre IVF-försök med egna ägg som inte lett till ET. Står i landstingets ÄD-kö sedan 11.03.01. Linn73 (38 år), AMH 0,84. Har gjort fyra misslyckade IVF:er. Står i landstingets ÄD-kö sedan 111010.

Adoptionskö:

Nelle (37 år) AMH 0,3 (feb. 2011), 0,2 (11.09.19), 0,5 (11.09.21) Medlem i AC sedan juli 2011 och i FFIA sedan augusti 2011, diplomerad adoptionskursdeltagare i okt 2011 Jegs (31 år), FSH 15, AMH 0,06 dec 2010, 0,1 april 2011!. Avbruten IVF behandling 6/5. Kör både ÄD (vän utreds för korsdonation, provtagning 1 i sept 2011) och Adoption (Medlemskap i Adoptionscentrum från Juli 2011, diplomerad adoptionskursdeltagare i okt 2011). Övrigt: Linköping68, AMH 0,69. 1 st IVF utan plus. Hemmaförsök just nu.

Hej alla, nya som gamla,
Skrev precis ett långt inlägg som av någon anledning inte postades, suck!

Skrev senast i tråden i augusti och jag var då inte säker på om jag skulle kliva på IVF-tåget eller ej. Efter 2 månaders velande valde vi dock att satsa och i fredags 6/10 började jag med korta protokollet Menopur 375. Idag, efter 6 dagars sprutande, var jag på UL vilket tyvärr bara utvisade 2 små äggblåsor om ca 7 mm. Nu sitter jag och väntar på att få besked om blodprovet som också togs idag och vidare rekommendationer. Sannolikt fortsätter jag sprutandet och gör ett nytt UL på tisdag i nästa vecka 18/10. Helst ska det ju bli fler blåsor men även om det inte blir det så gör vi ev äggplock pga att vi även har problem med dåligt spermieprov så vi är helt chanslösa på egen hand. Dock måste ju dessa blåsor växa till sig, till minst 17 mm enligt läkaren. Jag funderar nu på sannolikheten att de växer till sig, är det någon som har erfarenhet av detta? Jag hänger upp mig lite på att läkaren sa att "de KAN växa till sig" eller om han sa "jag HAR varit med om det", det känns lite som att betoningen låg fel, typ att det skulle kunna ske men chansen var liten. Någon som vet? Jag undrar också hur många dagar ni andra sprutat med korta metoden, för mig skulle det ju isåfall bli 11 dagar, är inte det rätt länge? Jag har också för mig att jag läst någonting om att kvaliteten kan bli sämre om man sprutar länge och med höga hormondoser? Hjälp, man har som vanligt fler frågor när man går därifrån än när man kom dit...
Svaren finns kanske i tråden men eftersom den är lång hoppas jag att ni orkar svara! Tack!
Kram

Jag har tyvärr inga svar Lovedo, men jag hoppas att du får fram fina ägg efter att ha fortsatt spruta ett tag till! Jag instämmer med det Linn73 sa; trist att höra att så många misslyckats. Jag hoppas att var och en kan hitta en lösning som passar, oavsett om det är via IVF, donation eller adoption.

En bekant till mig har just hoppat på samma tåg som vi andra här, med utredning och i framtiden kanske behandlingar. Vi har pratat en del om allt detta och det jag tycker är typiskt är just pendlandet mellan hopp och förtvivlan. I samband med behandlingarna naturligtvis, men även varje månad då jag hoppas på den där promillechansen att det ska ha fungerat på naturligväg. Lika trist är det ju dock varje gång mensen kommer, fastän jag inte nu längre blir besviken på samma sätt. Många dagar känns det rätt ok och jag tänker inte så mycket på det dagligen, även om det ständigt finns där, men vissa dagar är riktigt tunga. Ofta är det, förutom vid själva behandlingarna, förknippat med händelser som andras graviditeter, barnkalas osv. Jag skulle tro att ni andra känner igen er i det i någon form...?  

Håll ut och ta hand om er!

kram   

annis77: Vår situation låter snarlik. Återkom gärna och berätta om spraystarten! Som "nybörjare" snappar jag upp all info jag kan komma över. Jag håller tummarna! 
 

Hej tjejer - o välkomna alla nya.

Pp08 - stor kram till dig.

Ligger i soffan o ser på Drömmen om ett barn på TV3 o kan inte sluta gråta. Allt kommer så nära, o längtan efter att få vara lite längre fram i processen (ett ultraljud med ett hjärta som slår - vilken känsla det måste vara!), rädslan över att vårt planerade första ÄD inte ska funka, förhoppningen om att det funkar, rädslan över ett MF. Allt ligger verkligen huller om buller i huvudet.

När vi alla kommer fram - tänk vilka berättelser vi kommer att ha. Vilka erfarenheter o lärdomar vi kan förmedla till våra barn. Vi klarar av det här - och det betyder att vi kommer att klara av det mesta!

En sak till, kommer inte ihåg vem som skrev det tidigare, men instämmer helt i rekommendation om att gå med i adoptionsförmedling. Om man orkar. Det handlar om (för oss iaf) att hålla så många vägar öppna som möjligt.

Jag vet bara inte vad vi ska säga till handläggaren när han förhoppningsvis hör av sig senare i höst. Vi vet att de vill att man inte ska "hålla på med andra försök" när utredningen sätter igång, men vi tänker köra på m ÄD. Vad annat ska man göra?

Stora kramar till er alla.

Lovedo: Jag sprutade 12 dagar med Menopur 450 enheter (maxdos) Detta resulterade i 6 ägg varav 5 blev befruktade. Efter tre dagars odling var det bra kvalité på 4 av dem. jag vet inte hur det är med äggkvalité i förhållande till hormondoser i ett större material men för mig var det i allafall inget problem med kvalitén. Tidigare har jag provat Gonal-F och fick inte ut några ägg alls.

Lycka till, hoppas de växer till sig. 

Småsteg: Tack för uppmuntran. Jag håller med dig om att det känns riktigt tungt vissa dagar, just nu känner jag mig bara tom och avtrubbad efter gårdagens besked, jag hade väl egentligen inte vågat hoppas på något. Men visst känns det när man direkt efter ska gå och handla present till en nyfödd... Bara de senaste 2 månaderna har jag handlat 4 presenter till vänners barn och det är ju minst sagt bitter-sweet.

Ida73: Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter. Läste dina inlägg igen och tyckte det var intressant det du skrev att de med lågt AMH har visat sig svara med väldigt olika resultat i olika cykler. Det skulle ju isåfall motivera att göra flera försök även om man svarar dåligt vid en första testomgång. Det var alltså på Fertilitetscentrum i Stockholm som de hade koll på detta? Läste i en annan tråd här på FL om någon som gjorde IVF i Italien eller Frankrike och där verkar det som om de tar hormonprover och liknande i början av varje cykel för att avgöra om det är bra läge att starta en IVF-behandling just den månaden...

Har också följt SVT och TV3s programserier. Fast gillar inte riktigt SVTs vinkling av det hela samt titeln Barn till varje  pris. Är det bara jag som tycker att de gör lite science fiction av det hela, det känns liksom inte riktigt seriöst trots diskussionerna vid köksbordet?! Fast Pia Johansson sa en sak som berörde mig och det var att det är inte bara EN sorg att inte få barn utan TVÅ och den andra sorgen är när alla andra börjar få barnbarn... Så långt hade jag inte hunnit tänka men det är ju faktiskt sant, jag ser ju på min mammas vänner hur upptagna de är med sina barnbarn... Glädjetårar av TV3s program däremot - otroligt att se det gotländska parets lycka och stolthet över sin adoptivdotter!

Jaja, jag sprutar väl vidare och hoppas dagarna går fort tills på tisdag...
Kram på er och ha en riktigt skön helg!

Lovedo - håller helt med om SVTs program. På ngt sätt verkar det som om de tror att de måste göra programmet underhållande. Pia Johanssons små reflektioner vid sidan av gör mig bara irriterad. Det blir som om hon verkligen står vid sidan av "jaha, ja - det där gick inte riktigt som de tänkt sig...". Det här är inget underhållande ämne, så varför inte bara låta det vara så allvarligt som det är? Jag är helt förundrad över att TV3 har gjort ett så mycket bättre program. De låter människorna berätta, helt utan onödiga kommentarer. Och titeln på SVT ska vi inte tala om. Vadå "barn till varje pris?" Frågetecken?? Det känns som ett ifrågasättande av allt man håller på med. Tyvärr tycker jag att SVT slarvar bort ett viktigt ämne o personliga berättelser i någon sorts rädsla för att vara allvarliga.

Men - oavsett programmens olika kvalitet så är jag glad över att de väljer att lägga resurser på ett ämne som berör så många, men som man inte pratar om tillräckligt mycket.

Hoppas att dina äggblåsor gör ett riktigt växtryck de närmaste dagarna! Håller tummarna för dig på tisdag.